Jakten på tyska skor

Jag hade ett par favorit-trailskor. De var min bästa vänner. De tog mig genom Ultravasan och hela förra årets trailäventyr. De satt som en smäck och det var inte förrän lilltårna tittade ut någonstans på Höga Kusten i somras som jag tog beslutet att slänga dem. Jag hade då redan inhandlat den nya årsmodellen av samma sko. Den visade sig vara typ oskönast i stan…

Jag fick ont i tårna, och ibland även domnande tår. Alla distanser över 8 km kändes helt övermäktiga. Till slut gav jag upp och började jakten på gamla skor. Eller nya skor, fast i gammal modell. Tänkte att de säkert skulle finnas att hitta till något snajsigt reapris men gick bet. Skorna fanns inte! Jag googlade och besökte HELA internets samlade löparsko-sidor utan resultat.

Tillslut blir jag tvungen att koppla in Fredrik, den självutnämnde googlingsexperten och mycket riktigt hittar han skorna. I Tyskland. Med beställningssida på tyska. Det går så där. Förmodligen skriver jag min adress som förnamn och min skostorlek som postnummer, men någonstans hoppas jag ändå att skorna ska hitta rätt.

Och de gör de. Nu på morgonen hittar jag dem i min hall. De ropar på mig och jag befinner mig i skogen innan jag ens hunnit svälja frukosten. Rätt skor på rätt fot. Ordningen är återställd. Frågan är hur lätta de är att få tag på nästa gång? Och vilket språk jag då ska behöva bemästra för att beställa….