Browsing Category

Aktuellt

Aktuellt

SM 100 km i Halmstad

Det är SM på 100 km i Halmstad och jag ser det som en bra anledning att åka dit. Inte för att springa men för att heja. Såklart. Några 100 km finns inte i dessa ben även om jag börjar känna hopp om att få börja smyga mig i upp i längre distanser snart!

Men. Inget Halmstadbesök utan löpning och lunch och kaffe. Det är sen gammalt. Eftersom Fredrik vill springa teknisk trail delar vi på oss. Jag gillar inte tekniskt, jag vill ha flow. Så jag får en karta från Tjottahejti, via en stig längs Nissan in till Galgberget där jag avslutar med en runda på femman. Att Galgberget är ett BERG blev plötsligt väldigt klart. Trapporna och de branta backarna svider ordentligt i låren.

SM-löparna har en mindre kuperad bana. Den är 975 meter lång och består av ett varv runt en friidrottsbana och en slinga runt en kringliggande fotbollsplan (?). För att få ihop 10 mil ska det springa den här loopen 102 gånger. Han som gillar teknisk trail hade förmodligen dött innan första varvet. För mig lockar det ändå en del. Inte en enda rot…

Jag känner ett par stycken i startfältet varav några redan klivit av när jag kommer till platsen. Eller redan och redan, de har ju ändå passerat fem mil!

De flesta ser slitna ut. Det har utlovats regn (igen) men solen gassar och temperaturen ligger kring 27 grader. Det är roligt att studera löpstilar, höra folks kommentarer i varvning, följa löparnas ups & downs. Tråna efter den där kanelbullen som Jörgens fru slänger fram efter 14. Med en sån support hade jag nog kunnat tänka mig att ställa upp!

”Alla som ställer upp är vinnare och alla som går i mål är hjältar” säger speakern när det närmar sig målgång för första man.

Och jag kan bara hålla med! Vilket gäng! Vilka hjältar.

Elov Olsson som ska gå in som segrare har tydligen haft någon dipp innan vi kom, men när vi ser honom susar han fram i fyraminutersfart. Med ett steg så lätt att man kan förledas att tro han är ute på en kortare snabbdistansrunda. Lätt, flytande, och leende. Som jag på min stig längs Nissan…. (i min fantasi that is. Förutom leendet, DET hade jag!). Sina tio mil gör han på 6:58.

Och Frida Södermark alltså. Hon kommer inte först över mållinjen, men hon vinner duo-klassen som inte finns. Hon har nämligen en bebis i magen. Ja den är inte liten heller, utan beräknas födas i nästa vecka.

Smått bakåtlutat springer hon på, inledningsvis i 5:14-fart. Någonstans vid 7,5 mil hör jag henne tacka kroppen för att den är så stark och hon är då helt övertygad om att det kommer gå vägen! Jag tänker på mina egna graviditeter och hur smidig jag kände mig i vecka 39….

Hon kommer in som 7:e tjej efter 10:28! En förlossning kommer ju kännas som en sprint jämfört med den här ultran!

Vinnande tjej blir Sofia Smedman på 7:48. Hur grymt!

Det är långt tills jag är uppe i de där distanserna, men det hade varit kul att prova en dag. Jag lägger det på min bucketlist!

 

 

Aktuellt

Jag och klackar

Jag äger inga högklackade skor. Kan inte gå normalt i dem och tycker inte om att ha ont i fötterna. Vi snackar människoskor alltså. På cykelskorna har jag klack, fast där fram…

byvägen 35Att gå i cykelskor är det värsta som finns. Och precis alltid när jag tagit dem på mig inser jag att jag glömt hälften av mina saker och måste klampa omkring i hela huset för att leta rätt på dem. Till min sovande tonårings förtret…
Just då ligger heller aldrig sakerna där de ska.

byvägen 35

Cykelskor är extra jobbiga när man dessutom ska bära på en cykel. Så som i trappor upp och ner från perronger. Bara tanken på trapporna på Kävlinge station kan ge mig grav ångest. Speciellt efter 10 mils cykling till Österlen, och en tvåtimmars tågresa hem.

När Fredrik föreslår att vi ska åka till Marieholms trapplösa station och cykla hem därifrån istället, tvekar jag inte en sekund! 10 kilometer extra på cykeln är mycket lättare än två trappor. Fast då sa han aldrig att det skulle vara motvind… Vi som redan haft 10 mil av den varan!

 

Ja alltså vi har cyklat igen. Och ätit lunch på Byvägen 35. Men mest har vi vågat vägra gå i cykelskor!

Aktuellt

Slösa ingen semester!

Ni vet att jag tvivlade på om det var en bra idé att springa en hel dag i ösregn. Nu tänker jag berätta hur det kom sig att vi INTE flyttade fram vår utmaning pga dåligt väder. Trots att de flesta nog tyckte det hade varit rimligt.

Så här:

Den enda som faktiskt funkar att göra i regn är att springa. Det kan till och med vara härligt.

Att hänga på stranden, gå på stan, paddla kanot, måla staket eller rensa jordgubbsland är jättetråkigt när det regnar.

Om vi inte hade sprungit hade vi med all sannolikhet suttit under en filt och tyckt synd om oss själva. Blivit en smula deprimerade över regnet och fått ångest över en spilld semesterdag. Nu fick vi istället en hejdundrande dag. Dessutom nästan helt utan regn.

Så. Våga vägra lyssna på SMHI. Att springa i regn är att känna livet i sig. Och inget är en blötare trasa att bära en ångesten över en spilld semesterdag.

Dagens visdomsord. Myntat redan av de gamla grekerna. Eller nått.

Aktuellt

Malmö five på bröllopsdagen!

Normala människor firar kanske bröllopsdag på andra sätt men varför vara normal? Vår nylonbröllopsdag tillbringar vi i Malmö. Med löpning, mat och kaffe. Varför göra annat än det bästa?

malmö five

Jag har ramlat över konceptet Malmö Five ett par dagar tidigare. Det är fem utstakade rundor i Malmö som ska avverkas, och gör man det inom en dag får man en virtuell guldpokal. Sträckorna mäter mellan 7 och 12 kilometer och totalen ska bli 44,6. En distans som brukade vara en bit kaka men som efter ett två skadedrabbade år känns som en chansning. Fredriks lårkaka har dessutom bara tre dagar på nacken. Och det ska ösregna!

Vi chansar. Skulle det gå åt fanders har vi en vecka på oss för silver och hela oktober ut för brons. Någon pokal borde vi kunna kamma hem…

malmö five

Ribersborg 12 km

Vi börjar med den längsta. För att liksom ha den gjord. Och skrapa ihop lite hunger till den förstärkta frukost som väntar. Det här är till stora delar min standardrunda när jag jobbar på kontoret. Men nu var det ju ett tag sen…

Vi har medvind i ryggen och det utlovade regnet håller sig borta. Det kan inte starta bättre. Fredrik och Lårkakan haltar lite men det ser ut att fungera. Vid Funkis Öresund svänger vi ut vid havet, en liten surprise som jag inte upptäckt tidigare trots att jag från och till har sprungit här 2 ggr i veckan.

Vi stannar och fotar och Fredrik säger att det är fusk att stoppa klockan. Jag får bita mig i fingret varje gång. Det går på reflex. Lyckas hålla mig borta men det är lite mentalt jobbigt med kilometertiderna som blir. De beror förvisso inte bara på photoshootsen.  Fredrik och lårkakan har sina ups and downs. Längst bort på ön snackar vi downs. Plötsligt går det så sakta att jag nästan får sätta foten bakom den andra för att inte springa ifrån honom. När han säger att han faktiskt inte har mer ont än innan ber jag om åtminstone 6:15-fart i bröllopspresent….

Frukost

Efter vad som känns som en evighet stegar vi in på Ruths. En av mina nyupptäckta pärlor i Malmö. Frukostmenyn bjuder alla möjliga härligheter, från mannagrynsgröt, yoghurt och rågbröd till scones med mascarpone. Fredrik testar scones och jag kör på en croissant till min latte. En latte som är gjort till perfektion och faktiskt en av de bättre jag druckit ute på sistone. Ni måste gå dit hörrni. Måste.

malmö five

Slottsparken 7,5 km

Vi har två kortare rundor som vi tänkte avverka i ett svep med bara en förflyttning emellan. Den första startar i Slottsparken (eller Kungsparken, vem vet ens skillnad?)  och ska komma att bli min favorit för dagen. Benen är fjäderlätta, och kilometrarna tickar fort. Fredriks också. Det känns som Lårkakan har slutat gnälla för en stund. Vi passerar centrala Malmö och bort mot Rörsjöparken. Känner cityliv och njuter. Fortfarande inget regn.

malmö five

Pildammsparken 7 km

Pildammsparken är en av mina andra standardrundor från förr. Den jag springer när det blåser, för att slippa isvindarna på Ribban. Men som sagt, det var ett tag sedan jag jobbade på kontoret, och rundan känns som ny. Dessutom gör den lite avkrokar till Malmö Opera och runt Stadionområdet. Lårkakan har fått sällskap av löparknäfeeling på andra benet. Fredriks alltså. Jag känner mig fortfarande studsig i benen när vi avslutar rundan och bockar av totalt 26,5 km.

Lunch

Vi har i 26 kilometer nästan uteslutande funderat kring var vi ska äta lunch. Förslagen är många och vi velar mellan Saluhallen, Plant Magic Kitchen, Mat- och chokladstudion, Avokado och Atrium. Några redan testade juveler och några vi är nyfikna på. Valet faller på…. Far i Hatten.  En outsider från ingenstans, känd för sina goda pizzor men vi tar en sallad. Den kommer att vara med mig resten av dagen… Miljön är fantastisk med färgglad inredning och lampor där själva skärmarna består av gamla hattar. Vi beställer supersmidigt via en app och har maten snabbt på bordet. Salladen är smakrik och god men för min mage aningens för syrlig. Den börjar knorra!

Hyllie 10 km

För att lindra den syrliga chocken i magen behöver vi panikhandla choklad innan vi ger oss ut på runda 4 med start Emporia. Vi passar på att gå in och utnyttja toaletterna och känner oss som katter bland alla finklädda torsdagsshoppande hermeliner. Men vi har i alla fall rena kläder…
Rundan går söderut mot Vintrie som ska visa sig vara en mysig liten by. Vi cruisar genom fälten och får för första gången känna regnet. Vi är varma nu och det känns bara uppfriskande. Tillsammans med blåsten ute på åkern ger det en känsla av liv och vi båda sörjer nog en smula att det inte varar mer än 10 minuter. Vi vänder tillbaka norrut, passerar jättebackarna på Kroksbäck och tittar längtansfullt upp. Men passerar. Rundan går ju bredvid. Inte över.

Kaffe

Inför sista rundan förtjänar vi en kaffe och det blir Solde som föräras vårt besök. När det vankas final är bara det bästa gott nog. Vi är helt ensamma på stället när vi klampar in i våra löparkläder vid femsnåret. Baristan tycker att vi ser sportiga ut och vi får berätta om vår bröllopsdagsutflykt. Så drar en regnskur förbi och vi passar på att snacka lite till för att det ska hinna vidare. Springa i regn funkar, gå till bilen i regn är inte lika kul.

malmö five

Kirseberg 8 km

Sista rundan och nu börjar vi se slutet. Jag är lite trött i vänster hälsena och Fredrik fortsätter brottas med sina skavanker. Men han är vid gott mod och klagar inte. Vi funderar en del på valet av runda. I alla fall de första fyra kilometrarna…
Vi springer genom industriområden, på cykelvägar i random bostadsområden, och det känns som Malmö skulle ha miljoner roligare miljöer att visa upp. Vi fattar faktiskt ingenting. Efter fyra kilometer får vi äntligen en park. Det är Sege Park som förgyller vår färd med lite grönska. Och ett klätterträd! Beiers park lite senare ger också krydda till rundan och den avslutas senare bland de mysigaste gatorna. Slutet gott allting gott och de första fyra är därmed förlåtna.

malmö five

44,8 kilometer gjorda. Nu väntar middag. Men inte bubbel och vita dukar som baristan på Solde såg framför sig. Vi tar en Resorb till fördrink och en moffig hamburgare på Tugg. Tillsammans med dottern som anslutit för den del av firandet hon tyckte kändes mest relevant.

Men alltså. Malmö Five. Vilken grej. Nu vill jag prova STHLMFIVE och GBGFIVE också. Tur att det finns fler bröllopsdagar…