Aktuellt

Jag ställer klockan för morgonjogg klockan 06.00. För att SMHI har utlovat ihållande regn från 07-24. Så långt allt i sin ordning. Sen strular det till sig med siffrorna…

Jag tänker springa 10 kilometer men ser ganska tidigt att något är fel med klockans inställningar. Den visar bara löptiden på alla skärmar. Ibland tre gånger på samma skärm. Så jag vet jätteväl hur lång tid jag hållit på, men har ingen aning om varken distans eller fart.

Känslan i kroppen är 5:30-fart, men jag vet av erfarenhet att känslan brukar luras på morgonen. Jag gissar att det är 5:45, och räknar med morgonens piggaste hjärnceller ut att 10 km bör ta mig 57,5 minuter.

När det gäller kilometer vet jag precis hur jag kan skarva mina rundor för att landa hemma på en jämn och fin sträcka. När det gäller minuter har jag ingen koll. Springer i cirklar och närmar mig till slut den tänkta tiden.

Så slår det mig. Tänk om jag inte alls springer i 5:45 utan i någon helt annan fart. Då kommer jag ju varken få jämna kilometer eller jämn tid om jag stannar på 57,5. Lika bra att fortsätta till en timme. Då är ju i alla fall något jämnt.

Stannar klockan på 1:00:00. Först när jag trycker på stoppknappen visas kilometerna. Och de visar 10,97 km….

Måste. Springa. Trettio. Meter.

Springer några steg och stoppar klockan. 10,99.

Springer några till.

11,01

Fail!

Ojämn sträcka och ojämn tid. Men jag blev i alla fall inte blöt!

Jag tycker ju inte om traillopp. Det är därför jag arrangerar dem, för då slipper jag vara avis på löparna. Ändå sitter jag här och sneglar på Umåker Trail…

Jag ska till Umeå. Och kollar om det av en händelse finns något roligt lopp där då. Jag lyckades ju pricka in ett halvmarathon en gång. Det finns. Men det är trail.
Försöker utröna om det är trail som i motionsspår eller trail som i vassa stenar, lervälling och hårda rötter. Men det finns inte ett ord på hemsidan som avslöjar den detaljen. Klickar in på fliken bilder. Ser löpare från tidigare år. De springer i trappor, hoppar över trädstammar, plumsar i myrar.

Det här är inte alls min grej. Men det är ett lopp. I mina gamla hoods. På ett datum jag råkar vara där. Undrar om Fredrik vill hålla mig i handen….

Efter två dygns konstant umgänge var det ingen som orkade prata. Därför sprang vi långpassrundan åt olika håll…

Vi hade Anna-Karin och Per från Lund Runt som funktionärer på loppet i lördags. Därför är just Lund Runt den enda runda vi lyckas komma på för vårt långpass. Vi har liksom inte återfått full hjärnkapacitet ännu!

Vi har varsin utskriven karta och springer åt varsitt håll. Kartan är inte helt lätt att följa och både orienteraren (svart) och kartanalfabeten (röd) lyckas göra några felspringningar. Fast kartanalfabeten gör fler…

En avstängd järnvägstunnel ger också en extra kilometer och plötsligt har vi samlat 30 km till distanskontot.

Mitt längsta sammanhållna långpass sedan mars 2020…

Dagen efter ett arbetsmarathon extra allt. Kroppen är fantastisk!

Dåligt med uppdateringar här. Men jo, jag lever. Fast inte så mycket ner än så…

Två dygn i snabb sammanfattning. Innan ögonlocken trillar ner:

Sedan i går morse har jag avverkat 36000 steg på en väldigt liten yta. Jag har sprungit för att sätta ner flaggor, för att fota deltagare, för att hämta saker på fel plats och slutligen plocka ner markeringar. På ibland helt ologiska klockslag.

Gårdagens tävlingsdeltagare lämnar området kring 21:30. Då har vi två timmars ihopplock att göra innan vår not so fancy övernattning i en stuga utan el, vatten och toa.

Halv tolv på natten firar vi genomfört lopp med en extra stark och stor latte, och totalförstör den kommande nattsömnen. Jag brukar inte vara känslig för sena kaffetårar, men i kombination med det något speedade tillståndet är det helt omöjligt att sova. Kvart i två petar jag på Fredrik med den klassiska kommentaren hos en som knappt fyllt åtta: JAG KAN INTE SOVA….

Vi försöker sätta på en sommarpratare, men en stuga utan el och vatten har heller inte internet. Fredrik har ett nerladdat avsnitt. Tarek Taylor. Vi har redan hört det men tänker att då somnar man kanske lättare…

Klockan 03 är jag fortfarande vaken. Då är det två timmar till klockan ringer för morgonjogg. Vi ska plocka ner gårdagens bana som jag vägrat att göra mitt i natten!
 Det är fortfarande skumt i skogen men mina ben är plättlätta. Min trötthjärna tror att den har sovit i tre timmar och det låter ju ändå ganska mycket. Fredrik berättar någon gång mellan nummerlappsutdelningen och kaffepausen att det bara är två timmar mellan tre och fem….

Morgonjoggen går strålande. Kroppen skuttar och jag känner mig superpigg. Andra hade kanske kallat det övertrött, men skitsamma. Det är underbart där ute. Soluppgången!

Dagen flyter på. Inga större fadäser. Jag lyckas befinna mig på rätt plats vid rätt tillfälle. Åtminstone behjälpligt göra mig förstådd, och efter viss tankeansträngning få ut rätt nummerlapp till rätt person.

Men klockan 05:00 har jag glömt att ta bort en pil. En pil som visade rätt igår men fel idag. Det får ödesdigra konsekvenser.

På 25-kilometersloppet springer första och andre herre fel. Ledaren någon minut före tvåan. Tvåan lite mindre fel än ettan.

Trean och fyran går därför i mål först. Följt av tvåan före ettan. Det blir en soppa. Och det är min icke borttagna pils fel. Skäms så jag nästan gömmer mig under en låda bananer.

Men i traillöpningens underbara värld finns bara fina människor. De som kommit först över mållinjen ger segern till fyran och trean . Men vi ställer alla på pallen. Vilka hjältar!

Två nya lopp till handlingarna. Lika roligt som vanligt. Men vem ska äta upp alla överblivna pizzabullar?

För race report från andra sidan funktionärstältet: läs Ingmaries race report här!