The Lodge. Been there done that. Fast man tröttnar liksom inte. Dessutom har kocken har gått bananas sen sist. Och trollat fram en helt makalös meny. Jag har varit iväg med jobbet och jag är mätt.
Vi har inte setts på ett år. Kanske är det därför vi är extra lyckliga att äntligen få komma iväg på en jobbaktivitet. Att vi är inbokade på The Lodge gör inte saken sämre.
Vi har såklart jobbat, men framförallt har vi ätit. Middagsmenyn är så galet kreativ, och med så många smakupplevelser att jag är lycklig i fyra timmar. För så lång tid tar det att få i sig alla rätterna!
Jag har valt vego-menyn men ber om ett undantag till efterrätten. Den som innehåller MYROR. För att jag helt enkelt inte kan missa chansen att smaka. De är plockade i en myrstack i närheten och säkert preppade enligt konstens alla regler. Och skulle det vara en delikatess vill inte jag vara den som inte har smakat….
Fast. Den lilla lilla myran försvinner i glasyren på den något större munken. Jag kan inte urskilja den. Därför var den varken läskig eller god. Men nu har jag i alla fall provat.
Att vara mitt på Romeleåsen utan löparskor är en helt ny upplevelse för mig, och det hoppar i benen när jag drar undan gardinerna och ser solen på väg upp. Men jag håller mig strikt till min post-mara-plan och vilar en dag till. Det blir en morgonpromenad i en fantastisk mix av soluppgång och dimma. Magiskt som det heter på Instagram. Och som faktiskt beskriver morgonen väldigt väl!
Innan den högst efterlängtade frukosten leder jag en kort yoga för kollegorna på en av terrasserna. Underbart att få sträcka ut till tonerna av fågelkvitter.
Ja alltså vad säger man. Så tacksam för den vardagslyx som ibland uppenbarar sig.
I morgon är det vanlig onsdag. Men inte vilken som helst. För då startar Runacademy! Livet är fullt av bra grejer!
