Aktuellt

Morgnarna är så fantastiska nu att jag kan inte låta bli att ge mig ut. Idag blev det en kort löprunda för att se att min arbetsplats står kvar…

I morgon är det nämligen dags att börja jobba på kontoret igen. Ni vet gå upp tidigt, klä på sig människokläder och ta med matlåda. Sånt där som man nästan glömt hur man gör.

Nu förväntas jag alltså hitta min tagg till entrén, komma ihåg koder och hur man klär sig när man lämpligen inte har mjukisbyxorna på.

Men framför allt blir träningsmöjligheterna sämre. För nu kan jag inte längre gå direkt från löprundan till mötet utan att passera dusch. Men jag är logistikexpert och kommer garanterat hitta bra lösningar för det med. Speciellt nu när dagarna blir längre och länge!

Jag behöver i alla fall inte lägga 850 kronor på ett pendlingskort! I morgon får jag till fullo casha in vinsten med att ha flyttat till Malmö!

Trött är bara förnamnet efter förra veckans fix. Men nu är det ny vecka och nya tag. Och plötsligt inser jag att jag ska till Portugal om 12 dagar.

Två år försent är det alltså dags att cacha in resan jag bokat och betalt sedan länge. Men nu finns lite extra utmaningar. Jag behöver hitta både pass, resväska och sommarkläder efter flytten. Det kommer jag behöver lägga minst en halvdag på.  I övrigt ska det bli superspännande att se om de gamla stammisarna finns kvar. Om det nya hotellet levererar. Om morgon joggen är lika fantastisk och om jag fortfarande hittar hem från bergen.

Resa alltså. Känns helt främmande. Men kul som tusan ska det bli. Har du några resor i pajpen?

Jag har ju inte rejsat. Men en race report kan man väl få skriva ändå. Mest för att det är så kul.

När startskottet går har mitt race redan pågått i 5,5 timme. Ja egentligen i flera dar. Men jag är fylld med lyckohormoner och är inte ens i närheten av trött. Solen skiner från klarblå himmel och efter en ofrivillig corona-paus förra året är vi äntligen på banan igen. Massor med folk på en liten yta. Mingel, glädje och förväntan.

Barnen startar och går i mål. Allting flyter. De felvända pilarna har vi vänt tillbaka och när Winners Anthem spelas i högtalarna inför första start i vuxenklassen har jag knottror över hela kroppen. Vågar vi hoppas på att allt klaffar eller har vi glömt något? Men allt sitter. Ingen kommer vilse och alla är glada. Solen gör verkligen underverk med det svenska folket. Efter en lång mörk vinter är det helt omöjligt att misslyckas med ett lopp i sol. Folk hade kunnat komma vilse, stuka två fötter och blivit matförgiftade av blåbärssoppan, och ÄNDÅ varit glada.

Men det är inte bara solen som ska ha äran. Även våra minst lika strålande funktionärer som varje år levererar top notch matlangning, nummerlappshantering och pepp längs vägen. Vilka hjältar.

En 12 timmars arbetsdag är över. Jag är så där härligt postloppspeedad och trött.  Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag hade sprungit själv…

Vi har markerat bana i två dagar. Snitslat, spikat, häftat pilar.  Det tar miljoner gånger längre tid än man kan ana. Klockan 15 idag anser vi oss klara och beger oss hem. Taggade till tänderna för loppet som går av stapeln i morgon.

Ett par timmar senare får vi ett meddelande från en som testsprungit banan:

Stävies mest ökände surgubbe har varit i farten igen. Han som snitslar om våra banor, kastar stolpar i buskar och vrider pilar åt fel håll. Han som stör sig så ofantligt på att flera hundra ägnar sin söndag åt motion i en väldigt liten och mysig skog.

Så för att inte alla ska komma vilse i morgon får vi kliva upp lite tidigare. Spika och häfta lite till. Hoppas han sover gott och känner sig nöjd med sitt tilltag.

Han kommer i alla fall inte få en enda löpare att springa åt fel håll. Han kan vara sur, men vi är tjurigare.