Aktuellt

Fick en spännande fråga från en annan instruktör på gymmet igår. Angående begreppet ”gammal”. Någon hade frågat henne om kostråd och vad man ska äta ”när man är så gammal som vi”…
Instruktören ifråga hade ryggat. Vaddå gammal? Prata för dig själv. Dra inte mig över din kam. Ni vet känslan. Instruktören är 5 år yngre än jag.

Hon frågar mig för att få medhåll. Inte är vi gamla? Gammal är man liksom när man går med krökt rygg och rullator. När man säger ”eljest” och prenumererar på Året Runt. Där är ju inte vi.

I mina barns värld är jag gammal. För att jag inte har TikTok och inte helt har greppat oversized-grejen och emellanåt använder trekvartstights. Men alltså, inte springer man väl marathon när man är gammal? Även om ordet ”veteranklass”  antyder att jag har fel….

Är du gammal? Och i så fall när blev du det?

Läser min egen race report från förra gången jag sprang Köpenhamn marathon. Jag får fjärilar…

Fem dagar till start och jag har ännu inte inventerat gel-förrådet, fått panik över att det är tomt, eller panikshoppat nytt med expressleverans för tredubbla pengarna. Men lugn, det kommer.

Jag vet i alla fall vad jag ska ha för skor. Och att lopp utomlands kräver Sverigelinne. Vad kan gå fel liksom?

När man varit gift sedan stenåldern känner man varandra. Vet vad den andra tänker.

Det är på gårdagens cykelrunda som det händer. Vi blir omcyklade av en ”riktig” cyklist. En sån med vita supertajta cykelkläder och till perfektion rakade ben. Och med synliga ådror på vaderna…

Jag tänker att Fredrik tänker:” jag vill vara som han”.  För jag vet att älskar att ha ådror på vaderna och känna sig som Hulken på cykeln.

Han har svårt att identifiera sig som den medelmåttige medelålders kontorsarbetaren som senaste månadernas jobb har förvandlat honom till. (Det där med medelålders är inte jobbets fel…)

Därför tänker jag att han tänker att det är bra att jag är med. Så att den snabba cyklisten med välsmorda ben förleds att tro att han bara cyklar sakta för att han cyklar med mig. Den långsamma frun.

Precis så tänker han också. Erkänner han vid en konfrontation vid middagsbordet senare på kvällen.

Jag borde ha Nobelpriset i tankeläsning. Och minst en cappuccino som plåster på såren för att han i sitt sinne låter folk tro att det är jag som är den långsamma. För så var faktiskt inte fallet…

Det finns miljoner anledningar att träna. Raps är en…

Dagens träning har ett enda syfte. Att hitta raps. Därför väljer vi cykel framför löparskor. Fredrik har valt runda och garanterar riklig förekomst av gult. Gott så.

På årets andra runda känner jag mig stark som ett troll bland rapsfälten. Lyckligt ovetande om att känslan inte alls har med min himlastormande fysik att göra, utan det faktum att vi får ALL medvind först…

Livet är inte fullt lika njutbart när vi vänder hemåt igen. Men det kompenserar vi med fika på Atriums uteservering. Frågan är om jag ens behöver förklara hur god den där kakan var…