Aktuellt

Det finns cykelvägar och trottoarer. Cykelvägarna är ofta jämna och fina. Belagda med skön asfalt. Trottoarerna har förärats osköna plattor. Ojämna, hårda och som dessutom blir hala vid blotta tanken på duggregn. Här går också hundägare med sina hundar på andra sidan trottoaren, med ett förädiskt koppel spänt dem emellan. Trottoarer är livsfarliga och osköna.

Som löpare tar jag mig därför ibland friheten att definiera mig som cykel. Springer över vägen när cyklisten har grönt men inte gångaren. Som värsta rebellen.

Men jag håller mig långt ut i kanten och hoppar över till trottoaren om det kommer cyklister. I en stad full av tunga lådcykelmarodörer vill man inte precis bli potatismos. Oavsett vad man definierar sig som.

Jag har frusit ihjäl två gånger: på Stockholm marathon 2012 och på Österlen Spring Trail 2017. Efter ÖST lovade jag mig själv att aldrig någonsin ställa mig en startlinje i skitväder.

Och så hostar SMHI upp den här inför fredagens lopp:

Så nu står jag inför ett val:

1. Springa. Bryta mitt löfte till mig själv. Tänka att jag kan klä mig bättre och överleva. Med risk för att få skriva ett nytt nära-döden-inlägg!

2. Hålla fast vid mitt löfte. Ha det skönt i soffan och förmodligen ångra mig när jag efteråt ser att det inte var så farligt och ingen frös ihjäl…

Snöblandat regn, friska vindar och nollgradigt. Mer Stockholm marathon 2012 än Stockholm marathon självt!

Jag vet inte vad som flög i mig. Plötsligt någonstans mellan julknäcken och nyårsskålen råkade jag klicka hem en startplats i Skåne Frozen Trail.

Vi snackar 31 km trail och 600 höjdmeter. För en som inte gillar trail och precis tyckte 88 höjdmeter var jobbigt….

Men enligt en ej ännu uppfunnen omvandlingskalkylator motsvarar 88 höjdmeter på nyårsdagen (efter alldeles för lite sömn) minst 800 höjdmeter utvilad. Och hur svårt kan det vara, när det vankas pizza i i målgång? Benen kommer liksom trumma på av sig själva. Eller nått. På fredag finns en risk för race report extra allt. Felspringningar i bästa fall. Stukade fötter, och blodvite om det vill sig illa. Eller tandagnisslan om jag inte hinner i mål innan någon annan ätit min pizza.  Ja ni fattar. Det är ett äventyr som väntar.

Och det är bara början. Jag har klickat hem lite mer…

Som löpare springer man på nyårsafton. Det är sen gammalt. Så även idag. Men jag bytte ut partyhatten mot en sprillans ny buff, direkt ur lådan.

I år blir det blåturkost i Stävie och som arrangör kan jag ju ta mig friheten att prova den nya färgen hela 2 månader innan alla andra. Och vet ni, den levererade.

Den var studsig och riktigt pigg. Dock snäppet för varm när Skånevintern plötsligt levererar plus NIO grader. Så den blev snabbt degraderad från partyhatt till halsduk.

Anyway. Årets sista löppass är gjort. Men jag har hört att det väntar fler runt hörnet…
Ett nytt år väntar och det kan bli spänning här på bloggen redan om 6 dagar. Så stay tuned.

Nu åter står bara det viktigaste. Att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År! Jag hoppas vi ses på andra sidan tolvslaget!