Aktuellt

Jag springer för att det är vindstilla. För att sånna chanser inte växer på träd. Det är soluppgång och luften härligt krispig. Mina steg är lätta och det känns som jag svävar. Är det boosten efter Portugal jag precis cashar in?

Två varv runt favoritparken och jag älskar känslan i kroppen. Pigga ben och inte ont någonstans. Så tittar jag på klockan…

Jag har sprungit i farter som jag aldrig provat tidigare. På fel ände skalan då. Förstår inte hur det kan ha gått så långsamt när det kändes som flowet Allan från steg 1.

Och känslan fortsätter. På spinningen senare på kvällen finns inga gränser. Jag är stark som ett troll. Som tur var har jag ingen klocka som kan ta ner mig på jorden igen. Faktiskt roligare att vara lyckligt ovetande ibland.

Vi går mot påsk men jag har inte ens tänkt på kyckligar, sill och fjädrar. För mig är påsken inte så  traditionsstyrt som julen utan mer världens härligaste ledighet, förhoppningsvis i solsken. Därför planerar jag för utflykt! Och ett visst mått av träningsläger…

Torsdag: Löpning på Skåneleden. Tillsammans med löparvänner ska vi bocka av tre sträckor, med bil-logistik extra allt för att få ihop det. Min ranson blir 22 km. Därefter utelunch, häng i sportstugan och avslutande pizzakväll.
Fredag: Utecyklingspremiär. Gärna långt med fikastopp och tågtransport hem. Planering pågår.
Lördag: Test av brant backe. Fredrik och dottern orienterar och jag testar Vångabacken för att se om slalombacke är kul att springa i…  (Ja, jag har redan glömt att backar är jobbigt!). Celebert besök av Fredriks syster med familj på eftermiddagen. Fortfarande har vi inte hunnit påskpynta men hon tål ändå inte björkris…
Söndag: Under planering… Är det nu jag ska hinna leta rätt på en påskkyckling. Men det är ju lite sent!
Måndag: Löptur med dottern i Sportstugan. Och Påskmiddag hos svärisar!

Hur firar du påsken?

Jag trotsar förmaningarna i fast förvissning om att Icebugs klarar allt. Springer över isfläckar, frusen sludd och hårt packad snö. Så trampar jag på ett bananskal och faller. I förnedring framför Umeås samlade lördagsflanörer kraschlandar jag med foten i en mindre fancy vinkel. Skriker.

Ett par timmar senare har jag provat Umeås akutvård, sagt hej till två nya frakturer och ställt in hela vårens löpning.

Ibland är allt bara väldigt onödigt…

Som tur är det första april och då är ju inget sant. Så jag springer vidare i morgon. Men undviker bananskalen…

Idag har jag kolhydratladdat mig igenom Umeås lunch- och fikautbud. Det var magiskt. Nu laddar jag för morgonlöpning i gnistrande snö och strålande sol. Fantastiskt kan tyckas. Om det inte vore för skorna…

Mina Icebugs är såklart i sportstugan, så det är dotterns lite oskönare modell som ska se till att jag håller mig på benen. Med den oundvikliga konsekvensen av en smärtande lilltånagel och lite allmänt ont.

Inför morgonen kluvna känslor alltså. Löparpirr och skoskavsångest.

Men bättre det än löparångest och skoskavspirr. Eller nått.