Jag trotsar förmaningarna i fast förvissning om att Icebugs klarar allt. Springer över isfläckar, frusen sludd och hårt packad snö. Så trampar jag på ett bananskal och faller. I förnedring framför Umeås samlade lördagsflanörer kraschlandar jag med foten i en mindre fancy vinkel. Skriker.
Ett par timmar senare har jag provat Umeås akutvård, sagt hej till två nya frakturer och ställt in hela vårens löpning.
Ibland är allt bara väldigt onödigt…
Som tur är det första april och då är ju inget sant. Så jag springer vidare i morgon. Men undviker bananskalen…
4 Kommentarer
Susanne
2 april, 2023 kl 15:36Tur det var ett april-skämt!
Anna
4 april, 2023 kl 21:44Eller hur! Annars hade jag faktiskt gråtit en skvätt…
Joanna S
9 april, 2023 kl 19:21You got me 🙈🤣
Anna
10 april, 2023 kl 19:55Hihihihi 😀😀😀