Aktuellt

När känslan och klockan inte är överens

Jag springer för att det är vindstilla. För att sånna chanser inte växer på träd. Det är soluppgång och luften härligt krispig. Mina steg är lätta och det känns som jag svävar. Är det boosten efter Portugal jag precis cashar in?

Två varv runt favoritparken och jag älskar känslan i kroppen. Pigga ben och inte ont någonstans. Så tittar jag på klockan…

Jag har sprungit i farter som jag aldrig provat tidigare. På fel ände skalan då. Förstår inte hur det kan ha gått så långsamt när det kändes som flowet Allan från steg 1.

Och känslan fortsätter. På spinningen senare på kvällen finns inga gränser. Jag är stark som ett troll. Som tur var har jag ingen klocka som kan ta ner mig på jorden igen. Faktiskt roligare att vara lyckligt ovetande ibland.

Inga kommentarer

    Lämna ett svar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.