Aktuellt

I september ska jag springa Vånga Mountain Extreme. Det är en kuperad varvbana på 8 km kryddad med en galen slalombacke. Och du kan välja att stånga dig upp en, två eller fem gånger (8, 16 eller 40 km). Idag fick jag möjligheten att testa själva backen på min löpning mellan Vånga och Oppmanna….

Efter en uppvärmning på 1,5 km står den där. Backen. Stannar för en photoshoot, mest för att skjuta lite på det ofrånkomliga: maxpulsen, hyperventileringen och nära-döden-upplevelsen…

Sen tar jag tjuren vid hornen och sätter tänderna i backen. En tugga i taget.

Det går våldsamt sakta och stundtals känns det som det är myrsteg framåt. Ska jag någonsin komma upp?

Det ligger snö på banan och det krävs en styrkeinsats mentalt att orka ändra kurs och runda högarna. Vattenpölarna bryr jag mig inte om. Klafsar rakt igenom och sparar någon decimeter…

På toppen stannar jag och andas. Känner festen innanför bröstbenet och tänker att det här loppet kommer bli grymt. På ett coolt sätt.

Jag är anmäld till 8 km pga Helsingborg marathon veckan innan. Lite skönt att veta att backen bara ska övervinnas en gång…

Men för den med pigga ben går det ju att få mer pang för pengarna. Fem varv alltså. Kan bara tänka mig känslan när man ramlat över mållinjen sen. Coolaste.

Så här i efterhand var Kävlinge en cykelmetropol med oändliga möjligheter till fancy rundor. Malmö har inte riktigt levererat och nu stod hoppet till Sportstugan. Premiären 2023 inleds med uppförsbacke…

Vi bor liksom i en grop och den enda vägen härifrån är brant uppför (eller med båt…).

Jag har mjölksyra upp till öronen inom tre minuter men kan ändå inte låta bli att trampa på. För att hänga av Fredrik och visa var skåpet ska stå. Fast han är ovanligt starkt. Han tjuvtränade ju förra helgen…

Fredrik har tagit ut en runda via Roadfinder som ska vara utan grusväg. Men Roadfinder har gjort fel. Många gånger. Och plötsligt befinner vi oss  på rullgrus bland djupa hål och gropar.

Med världens bästa däck är jag inte orolig för punka, mer för att jag ska köra ner i en grop, volta tre varv och knäcka ett par revben veckan före ÖST.

Så vi tar det lugnt. Men blir trötta ändå. Laddar upp en snittfart på Strava som vi får skämmas lite för. Sen glömmer vi det, dricker kaffe med cykelbrallorna på och låtsas vara riktiga cyklister!

Vi har haft ett projekt i löparklubben att tillsammans ta alla etapper på Skåneleden. Idag gjorde vi gemensam sak med löparkompisarna Mats och Ylva för att beta av SL2 etapp 1-3 mellan Hårsjö och Hässleholm.

De valda etapperna är de sista innan finaletappen i slutet på maj som vi ska springa alla tillsammans!

Anyway. Fredrik och Ylva blir avsläppta i Hårsjö för 17 km löpning till Vedema. Där ska jag och Mats placera bilen och springa vidare mot Hässleholm där vi senare ska mötas upp för Libanesisk lunch på Café Naomi.

Ylva har en svårläkt stukning och en förkylning i bagaget. Fredrik har en strulande hamstring och en spricka på ett revben. De är peppade till tänderna. Jag undrar om det finns taxi i Hårsjö…

Jag och Mats lämnar etappstart i Vedema på stela ben efter en evighetslång bilresa. Det är fantastisk barrskog med mjukt härligt underlag. Men också snö och branta backar. Solen skiner och jag är stolt över beslutet att ta semester för att springa! Så värt.

Etappen bjuder på inslag av cykelväg bredvid trafikerad väg… Och korsande av trafikerad väg med mitträcke. Det sista kan tyckas spännande men dagen största äventyr kommer ett par kilometer senare när vi når Finjasjön. Som i vanlig ordning är översvämmad.

Vattnet på leden är vaddjupt och hur lång sträckan under vatten är kan vi inte utläsa. Jag är beredd att springa ut i det okända för en bra story till bloggen, men Mats övertalar mig om att hitta alternativa vägar.

Därför har jag rullat under taggtrådsstaket och balanserat på livsfarliga stockar, med risk för att ramla ner i vatten.

Men vi kommer i alla fall torrskodda fram. Och det har Fredrik och Ylva också gjort. Med alla revben i behåll.
¦

113 etapper gjorda! Nu ser vi fram emot belöningen och finalen. 20 km mellan Hovdala och vår alldeles egna sportstuga. Längtar redan!

När man har köpstopp och Helsingborg marathon taggar mig i sin story…

Alltså linnet är Piggelina-rosa och jag villhöver. Försöker hitta sätt att kringgå köpstoppet.

Som att jag är värd ett rosa linne efter att ha tagit mig runt banan i en oformlig vit tisha förra året.

Eller att jag ”tjänade” jättemånga pengar på att inte köpa en cocktailklänning till 150-årsfesten på jobbet, utan låna dotterns!

Båda argumenten håller. Men de turkosa shortsen alltså…..  De var ju inte heller så pjåkiga….