Aktuellt

134 etapper och 143 mil senare. Idag gick Scania Road Runners i mål på projektet att gemensamt ta Skåneledens alla etapper!

Projektet startades den 1 juni förra året och vi hade ingen aning hur lång tid det skulle ta. 361 dagar visade det sig, vilket var otroligt vältajmat för en optimal final i solsken och sommarvärme! Hur kul hade det varit med finalkalas i november liksom?

Sista etappen har varit ”förbjuden” att ta. Det är etappen Hovdala-Skyrup som via ett bad i Finjasjön liksom landar perfekt i vår sportstuga. Den ville vi spara och göra tillsammans. Typ världens bästa idé.

Det blir 20 km njutlöpning som vi snackar bort utan att jag märker att vi springer. Så himla härligt sätt att umgås på. Och sen blir det liksom bara bättre.

Fredrik tänder grillen och slänger ihop en potatissallad med vitlök och parmesan. Och mellan maten och rabarberpajen tvingar jag ut löparna på en tipspromenad runt huset. Med spännande frågor om vem som sprungit flest etapper eller längst distans. Vad foodtrucken vi passerade hette, och på vilken etapp man kan hitta troll.

Löparna är lika dåliga på svaren som jag är på att arrangera tipspromenad…. Jag har naturligtvis både glömt både svarstalong och ett PRIS till vinnaren (som förövrigt ändå bara hade hälften rätt…).

Anyway. Glad i hela kroppen. Att springa, umgås och äta är fasen världsbäst!

Fredagar är som gjorda för pest- eller kolera-frågor. Så man får nått kul att läsa i soffan sen. Here goes. Vilket väljer du?

1. Att springa Sthlm marathon baklänges eller iklädd brudklänning?

2. Äta sill på ett marathonlopp eller äta gels till midsommarmiddag?

3. Marathon i plus 4 och regn eller plus 30 och sol?

4. Att stanna på ojämn kilometer eller springa utan klocka?

5. Att byta matlåda eller träningsvanor med din kollega?

Jag kör först. Här är mina svar:

1. Brudklänning alla dagar i veckan. Den har ändå varit med på så många äventyr…

2. Får nog bli sill. En midsommar med gels låter ju djupt tragiskt! Även om jag nog skulle kräkas lite i munnen…

3. Sol! Sol! Sol! Ge mig!

4. Ojämn kilometer. Då vet jag ju ändå hur långt det är. Att inte veta är att vara olycklig. Eller nått…

5. Jag tar maten. Vill. Inte. Sluta. Träna. Fast beroende på kollega kan det här bli jobbigt. Vissa äter ju en fjärdedels sallad till lunch…

I samband med Stävie Trail varje år samlar vi in pengar till Ronald McDonald-huset i Lund. Idag var det dags att överlämna säcken med pengar…

Det är egentligen ingen säck. Utan mer ett utskrivet papper, instoppat i ett kuvert och sedan förseglat i en plastficka för att inte blötas ner av min ryggsvett. Som traditionen bjuder ska nämligen pengarna springas till sina nya ägare.

Dagen till ära bjuder vädergudarna på motvind hela vägen, men rapsen kompenserar för det. Alltså, hur lyxigt är det inte att få knarka lite raps under ett viktigt uppdrag. Nytta och nöje liksom. Och som det nöjet inte räcker råkar min transportsträcka passera ett soligt Love Coffe. För att orka den sista kilometern upp till sjukhusområdet känner jag mig nödd att ta en latte på uteserveringen innan jag springer vidare. Ett klokt beslut. Så. Himla. Härligt.

Jennie möter upp oss när i kommer med pengaleveransen. Vi får höra att förra årets pengasäck gått till en utomhushinderbana för barnen, som alldeles strax ska stå klar. Var årets bidrag landar vet vi inte, men vi vet att pengarna gör nytta, och det känns fint i hjärtat att kunna bidra.

21 kilometer. 37760 kronor. En massa raps och en latte. What’s not to like?

Jag och Fredrik har bjudit in till Frontyard i Stävieskogen den 18 juni och hoppas såklart på löparfest. Men medan ALLA vet vad en Backyard är, är Frontyard fortfarande höljt i dunkel. Vad är det egentligen?

Konceptet är enkelt. Man ska springa ett varv på 3 km. Många gånger. Och fortare och fortare för varje varv.  Det gör att alla kan vara med. För det första varvet kräver knappt styrfart.

Första varvet har du hela 30 minuter på dig. Är du runt redan efter 15 kan du vila i solstolen en kvart till starten på nästa varv. Vill du hellre ta det lugnt promenerar du i rask takt och kommer runt precis i tid att starta nästa varv. Har du tur hinner du roffa åt dig ett par chips i förbifarten.

Andra varvet har maxtid 29 minuter, och sedan minskar tiden med en minut per varv.

Ju fler kilometer du har i benen ju fortare behöver du springa. Och från att ha varit en lugn tillställning med mycket babbel och gott om tid vid mattältet, är det nu dags att vässa hornen.

När du inte hinner runt ditt varv innan nästa varv startar är du ute ur leken.

Ett rysligt spännande koncept där du behöver vara både uthållig och snabb för att ta dig hela vägen. Men där vem som helst kan vara med tillräckligt länge för att få medalj. Som just i detta lopp inte är något man hänger runt halsen, utan något man äter upp  – en bit rysligt god jordgubbstårta!

Om du vill vara med och leka finns info och anmälan här.

På vårt instakonto har vi dessutom en tävling där vi lottar ut en plats. Kolla in här om du är av den tursamma sorten!

2020 maxade vi allt och körde två lopp på raken. För att Covidreglerna inte medgav en gemensam start. Det blev ett crazy dygn som jag ännu älskar att läsa om. För en godnattsaga i soffan ikväll, läs race reporten här!

Slut på reklamen. Hade varit kul att se er där!