Helgen som gick var sällskapslöpning extra allt. Lördagsturen på lördag och en sväng med skogsgerillan på söndagen. Som nyinflyttad gäller det ju att hitta sina nya sammanhang!
Men söndagen alltså. Har inte hunnit berätta om den. Vi snackar trail…
Vi kör till Genarp och möter upp Malmö Gerillalöpare för en guidad tur på små stigar. Och man får vara glad för det där med ”guidad”. Jag är bortkollrad efter två minuter på de snirklande stigarna och skulle aldrig någonsin hittat hem igen utan hjälp. Efter 3-4 minuter har vi redan passerat ett par gyttjebad och mina fötter är blötare nu än under fem mil på den beryktade Tjörnarparen för några veckor sedan.
Vi är här för att socialisera men jag känner mig allt annat än social. Kan liksom inte prata och fokusera på rötter samtidigt. Dessutom går det ganska fort i terrängen. Jag får skippa snicksnacket och fokusera på att inte tappa ryggen framför. Som sagt, jag har ingen aning om var jag är…
Men trail är ju trail och bra mycket spännande än den där cykelvägen i stan. På 21 kilometer hinner jag bada lerbad, klättra i träd och ta mig fram bland gren-kaos utan den lie som hade krävts…
Jag hinner också vurpa två gånger varav den ena i GÅENDE. Men en smäll i låret och två ömma handleder får man ändå vara nöjd med. Det hindrar ju inte fortsatt löpning!
2 Kommentarer
ingmarie Nilsson
1 mars, 2022 kl 21:30Du är så grymt modig!
Anna
2 mars, 2022 kl 15:50Haha, nejdå. Jag bara glömmer hur feg jag är och ser bara chansen till sol och natur :D