Inte bäst på nått…

Det fanns en tid när Fredrik var en bättre cyklist än jag. Då han tog sin tyngsta människocykel för att ens få ut lite träningseffekt när vi cyklade tillsammans. Den tiden är inte nu.

Det var på den där katastrofrundan för några dagar sedan. Då kassetten hade problem och allting skramlade. Men där vi efter miljoner stopp ändå fick till lite cykling. Då plötsligt efter ett svagt motlut, när han kommit hopplöst efter på bara ett par tramptag, utbrister han:

– Jag är faktiskt inte bättre än dig på nått! Du springer fortare, cyklar fortare och orkar mer vikter när vi styrketränar!

Han ser lite uppgiven ut. Fast det är ju inte sant. Han är ju bättre på jättemånga saker!

Orientering alltså. Jag kan inte ens vända kartan åt rätt håll. Och har ingen aning om hur man ser skillnad på en rotvälta och en sten. Bara tanken på en kompass ger mig stora skälvan och jag kan verkligen inte bedöma ur långt ett avstånd är i verkligheten. Dessutom bär han upp sånna där pösiga orienteringsbyxor mycket bättre än jag…

Traillöpning: jag stukar fötterna innan jag ens hunnit landa och är fegare än självaste Bambi. Han är i mål innan jag passerat startlinjen. Han slår mig också i brutna revben per säsong. Och antal fästingar!

MTB: ja egentligen alla sporter där man inte får vara rädd att slå sig!

Och utanför träningens värld överträffar han mig med hästlängder både vad gäller matlagning, bakning, spontanshopping, beslutsfattande och avloppsrensning. Han kan göra eld och överleva minusgrader, sy knappar och få en dator att fungera när allt strular. Han är min ständiga IT-tekniker, cykelmekaniker och kock.  Då får man väl leva med att man får vänta lite i uppförsbackarna…