Aktuellt

Lidingöloppet

Det fanns en tid i livet då Lidingöloppet var lika mycket tradition som julafton och midsommar. Under många år hade vi en stående bokning av barnvakt den där sista helgen i september, och själva utflykten till Stockholm blev en av våra två helger av egentid när barnen var små. Den andra var Stockholm marathon…

Nu är det många år sedan. Men jag kunde inte låta bli att tänka tillbaka lite, nu när årets lopp närmar sig. Här är mina samlade minnen från Lidingö. Åren 1997-2010.

1997
Fredrik springer. Jag har ännu inte förstått att man kan springa längre än 5 km och tycker nog de flesta är galna som springer 30. Fredrik är 24 år och stark som en häst. 2:11 blir tiden. En silvermedalj. Och en tid jag fortfarande får höra berättas om…

2005
Jag har börjat springa efter två födda barn och lyckats komma över den där tröskeln vid 5 km. Nu är det dags att prova Lidingö tjejlopp. En hel mil! Jag känner mig coolast i stan som springer så långt. Kommer i mål på 53 minuter. Eftersom jag ännu inte uppfunnit bloggen vid den tiden har jag ingen aning om hur det var…

2006
Nu börjar jag tuffa till mig. Bli distansblind. 15 km känns inte längre som två varv runt månen. Fredriks bror Johan har sprungit distansen året innan på tiden 1.20.38. Det hade varit underbart att visa honom var skåpet ska stå men pga av en typiskt otajmad skosnörning missar jag målet med SJU sekunder… Det minns jag, utan stöd av bloggen. Traumatiska minnen har en tendens att bestå.

2007
Bloggen är uppfunnen och jag läser mig till att det var ett regnigt år. Och att jag nästan missar starten pga toakö. Allt som vanligt alltså. Min första tremilare och nu har långdistansaren vaknat. Jag blir tydligen nästan inte ens trött…Premiärtiden blir 2:52, slagen med åtta minuter av Fredrik.  2007 har jag ännu inte förstått att det skulle kunna gå att slå honom. Tanken fanns inte. Inte då…

2008
Kapar mitt Lidingörekord med 8 minuter och är stolt som en tupp. För första gången har jag dessutom vunnit över Fredrik. Kanske mest pga av att han har ont i vaden. Men ändå, jag är familjebäst på Lidingö det året. Men det kostade några blodblåsor!

2009
Jag har fått mitt första löparknä efter Stockholm marathon och kan inte springa. Men resan är betald så vi åker upp ändå. Och PROMENERAR sträckan kvällen före. Det tar fem timmar och skogen ligger becksvart sista milen. Fredrik har försäkrat mig om att det finns elljus men man ska uppenbarligen inte lita på en besserwisser. Dessutom är det här nästan tio år innan han upptäcker sin fäbless för pannlampor. Hade vi hoppat fram tio år hade vi lyst upp hela Lidingö, men nu var det alltså inte så…

2010
Den rafflande släktfejden. Det är jag, Fredrik och hans löpstarke kusin i samma startgrupp. Och medan jag och kusinen ligger och fightas under den andra milen håller sig Fredrik ett par minuter bakom och samlar kraft. Det är ett smart drag ska det visa sig. Han kommer förbi och jag kan inte svara. Han slår mig med 34 sekunder och vi är alla tre i mål inom en minut. 2010 är året jag cashar in min silvriga Lidingömedalj med tio minuters marginal. 2:28 blir tiden och jag fattar fortfarande inte riktigt hur det gick till.

Sen blev det inte fler Lidingölopp. Året efter kom ett nytt löparknä på posten och sen började vi upptäcka att det fanns andra lopp. New York marathon blev fokus 2012 och 2014 och sedan drog ju Helsingborg marathon igång…

Men det är inte utan att jag sitter och blir sugen när den stora löparfesten närmar sig.

Ett skadefritt 2020 och en Lidingö comeback 10 years later kanske är en bra plan för nästa år…?

 

0

12 Kommentarer

  • Svara
    Hanna - Hälsa och träningsglädje
    26 september, 2019 kl 14:14

    Men vad roligt att få läsa om dina Lidingölopp. Jag läste inte din blogg i början av din löparkarriär så jag måste nog nästan snoka i arkivet. :-)

    0
    • Svara
      Anna
      27 september, 2019 kl 17:32

      Haha, snoka på! Tyvärr försvann många av bilderna (eller blev jättesmå…) i samband med någon bloggflytt och jag har inte orkat reparera :D

      0
  • Svara
    Helena
    26 september, 2019 kl 16:59

    Jag har ju varit först medeldistansare och sedan även sprinter ett antal år nu, men nu när fejan pepprar mig med minnen i form av gamla LL-inlägg blir jag grymt sugen på att springa det igen. Tremilen då, så klart ;-)

    0
    • Svara
      Anna
      27 september, 2019 kl 17:33

      Jag med! Måste dit igen :D

      0
  • Svara
    Johanna
    26 september, 2019 kl 23:51

    Oj så mycket kul läsning! Imponerande snabb tid också!
    Jag har också gått och blivit lite sugen på Lidingöloppet efter att ha hört snack om det i gerillan – det kanske man skulle roa sig något år. Men det är ju det där att det finns så mycket annat kul att springa också!

    0
    • Svara
      Anna
      27 september, 2019 kl 17:33

      Eller hur! Ett omöjligt pussel av roligheter!

      0
  • Svara
    blåmesen
    27 september, 2019 kl 07:00

    Häftigt att bloggen funnits så länge att man kan gå tillbaka och läsa om ett LL från 2017! Och riktigt snygg utveckling tidsmässigt, då kanske det inte är omöjligt att jag kan kapa några minuter på min tid någon gång längre fram i livet heller (2.52 sprang du väl på, dock, inte 3.52?).

    0
    • Svara
      Anna
      27 september, 2019 kl 17:34

      Neeeej, 2:52 såklart! Har ändrat nu. Tack förr hjälp med korr! :D

      0
  • Svara
    Ann-Sofie Dahlberg
    27 september, 2019 kl 14:42

    Härlig läsning Anna😊.. och jag minns fortfarande hur spännande släktfejden var.😱.. den löpstarka kusinen är 2020 utmanad av sonen på Göteborgsvarvet… kanske en ny rafflande fortsättning…

    0
    • Svara
      Anna
      27 september, 2019 kl 17:35

      Spännande! Och får han stryk kan han alltid räkna om resultatet med åldersfaktorn. När jag inte slår Fredrik på riktigt tar jag till könsfaktorn :D

      0
  • Svara
    Erika Ingelström
    29 september, 2019 kl 08:37

    Sååå roligt att se tillbaka!
    Och jag har en exakt likadan man. Han ögon tindrar när han får prata om pannlampor.. Han hade nog kunnat bli orienterare bara för att få köpa en sån där riktig värsting. x)

    0
    • Svara
      Anna
      3 oktober, 2019 kl 14:36

      Vad är det med killar och pannlampor liksom? Haha, då får vi snart se er på orienteringstävlingarna alltså.

      0

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.