Att gå ut och cykla ett marathon är plättlätt och inte alls jämförbart med ansträngningen i att springa samma sträcka. Och det är ju inte jätteofta man springer ostraffat nio mil till kaffet…
Det känns som jag måste cykla ca 4 mil för att det ska kännas i närheten av en sprungen mil. Min standardrunda i löpskor är 12 kilometer medan standardcyklingen sällan landar under 48! En faktor 4 i distans verkar vara grejen.
Cykling är alltså mycket mindre tidseffektivt än löpning, något som är opraktiskt i en vecka där man försöker pressa in sin träning samtidigt som man ska rodda en student OCH en 20-årsdag.
Igår blev det därför tvångsvila. Att skrubba 6 kilo potatis motsvarar dock fyra marathon på raken i pannbensträning så det kan väl kompensera….
8 Kommentarer
Trail & Inspiration
3 juni, 2019 kl 20:49Nu har jag ingen cykel, så har inte en aaaaaning om vad jag pratar om… Haha!
Men om det krävs dryga 4 mil för att det ska kännas som en mil löpning. Går det inte att göra som i löpning då; TOKMAXA i typ 3 km? Och i cykling TOKMAXA (!) i typ 12 km ?
Anna
3 juni, 2019 kl 21:57Naturligtvis har du helt rätt i teorin. Men det är sjukt mycket svårare att tokmaxa på en cykel. Speciellt om man är feg som jag. För plötsligt kommer det en sväng eller fartgupp så att jag måste bromsa. Eller så blir det medvind och då går det för lätt. Eller nerför! Det finns liksom en maxfart då jag inte vågar trampa mer! Men om jag hittar en 12 km uppförsbacke i motvind, utan svängar och gupp, då jäklar :)
H
4 juni, 2019 kl 10:47Backträning kanske är lösningen? Innan vi cyklade över alperna för några år sedan så brukade jag gå ut och köra en 1 km lång backe med 10% lutning några gånger(med mountainbike) Kanske är svårt att hitta i Skåne iförsig… Men mountainbike istället för racer? I skogen?
Anna
7 juni, 2019 kl 07:37Backträning är grymt. Tyvärr har vi inte jättemånga backar i närheten, och behöver man ta sig med bil blir det ändå dåligt med tidseffektiviteten 😰. Dock blev jag lite sugen nu, så jag ska nog ta mig en utflykt till mina favoritbackar i helgen. Det kan man vara värd efter en veckas studentfix 😀
A-mamman
4 juni, 2019 kl 11:02Jag cyklade i somras, när ena benet var lite ont. En enda tur, på min gamla cykel från gymnasietiden, med lånad skatehjälm från sonen. Kände mig rätt ball ändå, på lilla landsvägen i Värmland, men skrapade nog bara ihop ca 8 km (du får garva).
Lycka till med allt festande, jag ska på studentfirande imorgon men är inte värdinna och slipper allt jobb.
Anna
7 juni, 2019 kl 07:39Jag garvar aldrig! 8 km på gammal cykel motsvarar säker 25 på en racer! Heja dig! Och hoppas det blev en trevlig student!
Ingmarie
5 juni, 2019 kl 20:35Exakt! Därför jag aldrig kommer bli cyklist/triathlet. Sen har vi den där faktorn som stavas v-u-r-p-a. …
kan inte ens motivera mig till att köra på en spinningcykel just nu. :-O
Anna
7 juni, 2019 kl 07:59Jo det där med vurpa skrämmer lite. Är otroligt feg. Och efter kraschen jag gjorde, livrädd för stillastående bilar!