Foten alltså. Så oförutsägbar. Ena dagen tänker jag att det vänt. Andra tänker jag att det aldrig någonsin kommer vända. Här kommer fotstatus, helg-agenda, och planer framåt.  För den som av en händelse legat vaken om nätterna och undrat…

Status:
Jag kan springa 8 kilometer helt smärtfritt. Därefter börjar det ”slita” under och runt hälen.  Då är det säkrast att stanna, men så är det alltid 2 kilometer hem….
Jag har mer eller mindre ont hela tiden i vardagen. Speciellt när jag går barfota. Det blir oftast inte värre av löptur, men ibland.
Gav upp stötvåg efter fyra gånger och har förlitat mig på att time will heal. Inser att den kanske behöver hjälp på traven och funderar på nya behandlingsalternativ.

Helgplaner:
Kan man inte springa får man cykla. Och springa litegrann. Långpasset blir på gravel. 81 kilometer till Helsingborg för lunch och fika. Och så tåget hem förståss. Nån måtta får det vara.

På söndag springer jag Hässleholmsloppet. För att det är krypavstånd från Sportstugan och för att det är helt magiskt i skogarna nu. 10 kilometer med förhoppning om att foten ska tycka det är en bra idé.

I övrigt ska jag mest fatta tråkiga beslut. Om att sälja min startplats till Göteborgsvarvet. För att 21 kilometer är mycket längre än 8 kilometer. Och för att jag hellre sumpar foten på en jubilerande bro mellan Danmark och Sverige än på Götaälvsbron som faktiskt är öppen även nästa år…

Det kan hända att bloggen blir lite mer uppdaterad de närmsta dagarna. Ett inlägg om rumpskav i morgon och ett inlägg om hur jobbigt det är med backar på söndag.  Har nog aldrig levererat en mer rafflande teaeser…

En hel påsk har trillat förbi. Helt utan påskmat…

Efter det som går under benämningen SUNKMAS 2024 är jag lite rädd för en ny högtid. Tänk om någon ska ligga och hosta bort hela påsken. Att jag ska känna mig instängd i min egen sportstuga och dessutom få äta upp all överbliven sill. Därför bli det ingen sill. Vi kör påsk på slott istället.

Min mamma har fyllt 80 och bjudit oss till Bäckaskogs slott. Där vi ska mysa runt, äta gott och dricka champagne. Skåne levererar vitsippor och utslagna träd vilket såklart kan imponera på vilken norrlänning som helst. Även om solen håller sig borta.

Dag två startar såklart med en löptur innan frukost. Inte varje dag man springer i slottsmiljö och det kittlar såklart gott i löpartarmen.  Att springa på slott kvalificerar som godkänd anledning att få springa. Foten har nämligen sina regler. Inga löppass får vara tråkiga eller rutinmässiga. Ska det springas måste det finnas en bra anledning, annars är det alternativträning som gäller. Och slott räknas som bra anledning.

Från slott drar vi vidare till koja. Eller Sportsstugan om man så vill. Här ska vi som mest trängas 10 pers på liten yta men ni vet det där med hjärterum och stjärterum. Funkar klockrent.

För att stilla behovet av egentid springer döttrarna, pensionärerna promenerar och vi där mittemellan tar en tur med graveln. Som uppladdning för påskdagsmiddagen som väntar.

Fredrik slår till med godaste middagen och med egenplockad ramslök i ramslökssmöret vinner han nästan nobelpriset i kategorin brytbröd. Jag passar på att kolhydratladda för min extremt långa springdejt som väntar på annandag påsk – 7 kilometer med gänget som spenderat påskdagen i Hovdalas vindskydd.

Springa med vänner och nya bekantskaper är också godkänd anledning för en sliten fot. Men jag tar bilen dit även om det är ett modest avstånd på 3 kilometer. Nu har solen tittat fram och Hovdala bjuder på sin vackraste sida. Det är magisk utsikt över Finjasjön, och vi springer faktiskt bara lite vilse.

Påsken slog julen med hästlängder! Nu återstår frågan hur Midsommar kommer klara sig i konkurrensen. Med en hel fot kan jag tänka mig att äta hur mycket sill som helst. Men det vågar man väl inte hoppas på…

Jag ska till Stockholm. Sitter på tåget bakom en man som stinker parfym. Kan inte andas. Men det var inte om honom inlägget skulle handla. Det var om hjärnans tröga förmåga att ställa om…

Att resa i jobbet betyder att Zeeksacken packas med löparskor. Ska det dessutom bli nollgradigt (hej Stockholm, vi andra har vår!) är det underställ, jacka, mössa och vantar som också kräver sin plats. Med nöd och näppe får jag plats med ett ombyte och en dator….

Men till saken. Jag springer ju knappt. Fast det glömmer jag gärna. Packar tonvis med löparutrustning för en försiktig morgonjogg. Kliver upp tidigt och stressar som en tok för att hinna hotellfrukosten innan första mötet. För 5-6 ynka kilometer. Värt? Förmodligen.

Vad ska man annars göra en morgon i en frostig huvudstad?