Idag är inte vilken dag som helst. Idag fyller mitt maratonpers 8 år!
Den 28 maj 2011 drog jag till med ett hejdundrande pers i Stockholm. Vet inte om det var min shoppingstege som drev mig men jag kapade mitt tidigare personbästa med 15 minuter.
Att pers blir gamla är väl kanske inte jättepositivt men ändå, man måste väl få fira ett jubileum?
3.22.17 är tiden som förmodligen alltid kommer att vara mitt marapers. Siffrorna jag kanske borde tatuera in någonstans. Det är en tid från ett lopp där kroppen levererade till 150%. Där jag kände in styrka som jag aldrig förstod var den kom ifrån.
Stockholm marathon 2011 kommer alltid finnas i mitt hjärta, därför firar jag idag. Med en cykelrunda. Ska vi säga på 42195 meter?
5 Kommentarer
Ingmarie
28 maj, 2019 kl 21:14Grattis till det! Då borde det vara typ 24 år sen jag satte mitt. (2.33.03) DET kommer garanterat aldrig ske av min kropp igen. :-) Men jag är glad att det hänt!
Låter hur som helst som ett bra sätt att fira! Och kanske 4,2195 cappuccinos. :-) (42 000 kan ju bli lite kämpigt. T o m 42…)
Anna
31 maj, 2019 kl 07:304,2 cappuccinos är ju precis lagom! Fast nu dröjer det ett år till jag får chansen igen. Halvmarapers firar jag i september med en mer modest ranson! Och ett ultravasanpers är väl ett pers även om man bara sprungit en gång? Nio cappu i augusti… vilken fest!
Mia
29 maj, 2019 kl 11:32Stockholm Marathon 2011 puttades undan som perslopp i Helsingborg 2017. Ingenting är med andra ord omöjligt på ålderns höst… Nu ska jag dricka cappu på fat!
Anna
31 maj, 2019 kl 07:28Cappu på fat alltså, vilket nytänk! Frågan är vad som hände med lattearten…
Johanna
29 maj, 2019 kl 15:14Så klart man ska fira jubileum :)