2016 – sammanfattningen. Part 1.

Jag är på andra sidan jordklotet. Pratar med lejon och har svårt att få till blogginläggen. Därför har jag preppat lite. Tidsinställt. Först ut en sammanfattning av 2016. Vi börjar med vintern…

JANUARI

Januari är min månad. Jag är på topp och kan springa hur långt som helst. Äventyrsspringer, cappuccinospringer, springer på isfläckar och njuter av livets goda. Orken har inga gränser. Jag springer långpass på dagen och festar loss på giro 4-spinning på kvällen. Kroppen tvekar aldrig. Jag är en evighetsmaskin.

Januari är också månaden vi får vinter och jag köper ytterligare ett par nya icebugs då jag glömt bort att jag redan köpt ett par! Dessutom upptäcker jag jordens sämsta löparcombo: räkmacka och semla. De efterföljande löpar-raparna är inte att leka med..

FEBRUARI

I februari utmanar jag mig själv och luftar mina tankar i podden Löparsnack. Ämnet för dagen är racereports!

Den enda race report jag lyckas hosta upp under februari kommer från ett lopp på en motocrossbana. Så galet crazy men kul! Och långdistansaren i mig får villigt erkänna att 7,6 kilometer är värre än vilket ultra som helst…

På alla hjärtans dag springs det hjärtan och jag får se mig besegrad av min något mer estetiskt lagda man.

Cappuccinolöpningarna och de långa distanserna hänger med. Jag är fortsatt stark. Tills kroppen säger stopp! I slutet av februari lägger vaden in en protest som kommer att vara ända till påska…

MARS

I mars är det öken på löparfronten. Jag får hitta annat att roa mig med och växlar mellan att bygga pussel och cykla moutainbike. Pusslet är en riskfri aktivitet medan mountainbajkandet är nära att få ödesdigra konsekvenser!

Störst av allt i mars är i alla fall känslan av att ha roddat hem Stävie trail för tredje gången. Löpvilar en vecka i samband med sista fixet och hoppas det ska lösa vad-biffen. Men vaden är segare än kola. Och i april väntar halvmarathon på Österlen…

To be continued…

Inga kommentarer

Kommentera