maj 2008

Idag är ingen vanlig dag, för det är mors dag. Solstolen på bilden fick jag i morsdagspresent av mina underbara guldtjejer. Tillsammans med sol,20 grader och en bra tidning kan det verkligen inte bli fel. Tack för det kidsen!

Förutom att ligga och glassa i min nya favoritmöbel, har jag cyklat idag. Startade dagen med en kort runda på 32 km. Har sagt det förut men det finns inget härligare än cykling när det är fint väder. Synd att tiden inte medgav en längre runda idag.

Blev om cyklad av två ”riktiga” cyklister, sånna där med likadana kläder och kadensen ALLAN på benen.. Hängde mig kvar i draget efter dem en kortare stund innan de svängde av. Kul att cykla tillsammans med någon (även om de inte visste att jag låg där bakom och åkte snålskjuts). Fick både något att titta på (vältränade vader!) och lite vindskydd.

Mitt cykelmysterium består i att jag inte alls kan uppbringa samma puls på en vanlig cykel som på spinningcykeln. I värsta uppförsbacken och motvind hamnar jag på spinningpuls men där uppe finns ju inte en chans att ligga kvar, då dör jag ju :( Vet faktiskt inte vad det beror på. Någon insatt som vet?

Nåväl, nu måste jag ut i solstolen. Det kan ju bli en lika dålig sommar som förra året och då måste man ju passa på när solen väl är framme. Ha en härlig söndag på er och såklart en alldeles särskild hälsning till min egen mams!

Jag avundas dem som kan spontanspringa sina rundor. Som hittar nya roliga vägar och stigar. Vägar som på något vis alltid i slutändan leder hem igen. Min man är en sån person. Han hittar nya rundor överallt, och alla är lika bra. Själv kommer jag bara vilse när jag försöker. Kommer till återvändsgränder och måste vända. Jag blir galen, jag har verkligen inget lokalsinne.

Idag sprang jag vilse i Löddeköpinge. Löddeköpinge är världens håla. Att springa vilse där är nästan en bedrift. Jag skulle springa från en väg till en annan väg som löper parallellt med den första. Hur svårt kan det bli? Jättesvårt visade det sig och jag fick vända ett par gånger innan jag hittade rätt. Jag skulle verkligen behöva både karta, kompass och gps på mina rundor. Och en telefon så jag kan ringa räddningstjänsten!

I övrigt gick löpningen bra idag igen med fortsatt studsiga ben. Om en vecka studsar jag nog inte längre. Då är det nog mer typ rullstol. Hoppas affärerna har rullstolsramp, för jag ska tamejtusan shoppa på söndan!

Förresten: vad hände med Perellis vinst?

Äpplena faller inte långt från trädet. Idag är det barnen som tävlar. Happy Mil, 400 resp 1200 meter. Kul att vara hejjarklack som omväxling!

…sitter jag på tåget till Stockholm. Full av förväntan och nervositet. Fulltankad med vatten och ständigt kissnödig (ingen höjdare på tåg). Troligtvis har jag begynnande halsont, skoskav, ont i knäna, höften och ryggen. Men förhoppningsvis är det bara mitt huvud som spökar och inte på riktigt.

Jag sitter och retar mig på alla som hostar och snörvlar. Vänder mig bort och hoppas baskiluskerna inte ska nå mig. Överlever tågresan och tar mig till sportmässan. Cruisar runt och handlar. Kan till skillnad från i Göteborg ta det lugnt. Löpningen är inte förrän i morgon. Jag hinner prova, testa, välja och vraka. Jag känner mig välförtjänt av lite nytt, jag ska ju trots allt springa jättelångt. Så jag shoppar loss innan det är dags för mat och sovklockan. Om jag kan sova. Kan tänka mig att det kittlar lite i magen. Eller lever ångvält kanske snarare. Fy fasen, både underbart och skitläskigt på samma gång. Må det snart vara över…