…sitter jag på tåget till Stockholm. Full av förväntan och nervositet. Fulltankad med vatten och ständigt kissnödig (ingen höjdare på tåg). Troligtvis har jag begynnande halsont, skoskav, ont i knäna, höften och ryggen. Men förhoppningsvis är det bara mitt huvud som spökar och inte på riktigt.
Jag sitter och retar mig på alla som hostar och snörvlar. Vänder mig bort och hoppas baskiluskerna inte ska nå mig. Överlever tågresan och tar mig till sportmässan. Cruisar runt och handlar. Kan till skillnad från i Göteborg ta det lugnt. Löpningen är inte förrän i morgon. Jag hinner prova, testa, välja och vraka. Jag känner mig välförtjänt av lite nytt, jag ska ju trots allt springa jättelångt. Så jag shoppar loss innan det är dags för mat och sovklockan. Om jag kan sova. Kan tänka mig att det kittlar lite i magen. Eller lever ångvält kanske snarare. Fy fasen, både underbart och skitläskigt på samma gång. Må det snart vara över…
Inga kommentarer