maj 2008

Fem fjuttiga dagar till Göteborgsvarvet nu och hysteriska jag är i full gång. Tvålkonsumtionen har ökat med 500% senaste veckan, tvätta händerna är ju bästa sättet att slippa förkylningar. Minsta tjejen har nämligen börjat hosta!!!! Och hon har ännu inte lärt sig att hålla för munnen så det blir till att ducka, eller slänga sig under täcket när hon sätter igång.

Surfar in på SMHI minst fem gånger om dagen trots att jag vet att dom inte kommit längre än fredag i sin prognos. Men där står 13 grader och sol. Ganska hoppfullt faktiskt.

Och träningen, ja hur ska jag lägga upp den? Blir lite spinning blandat med snabba korta löppass. Sen är jag redo. Med tanke på formtestet i lördags ligger jag inte helt i stil med förra året. Så jag kan troligtvis inte slå min tid på 1.46.15. Men jag siktar alltid på personbästa så jag får väl göra det även om sannolikheten känns liten.

Ni andra som springer på lördag: vilka är ni och vad har ni för mål?

Det sägs att barn och fyllehundar är de enda som talar sanning. I så fall är det fara och färde med mig….

Stora tjejen hade kompis hemma idag. Eftersom det var soligt och varmt gick jag i bikini på tomten. Efter ett tag säger kompisen:

-Visst är du tjockare än förra året?

Jag: – nej det tror jag inte.

Kompisen: – men magen putar ju mer nu. Kolla vilken konstig form din navel har!!! Det ser ut som nån har bitit i den.

Jag: – Jahaja.

Kompisen: – Vilka konstiga ådror du har på armarna. Sånna har inte jag!!! Det är faktiskt snyggare utan.

Jag: – Ja det är det kanske. Något mer du undrar över?

Kompisen: – Ja, varför ser man skelettet på dina hälar?? (nu pratar hon om mina hälsenor… som hon tycker är så utstående eller nått)

Med svansen mellan benen går jag därifrån. Man är nog ingen babe :)

Fattar ni hur härligt det är med sommar??? Jag kan inte sluta njuta. Tyvärr är det fina vädret på utgång och på tisdag ska det bli svalare igen. Därför passade jag på att ta en runda på cykeln idag. Det var andra rundan för året och rent vädermässigt var det ungefär precis raka motsatsen från förra gången. Då ösregnade det iskallt vatten. Idag var det bara sol och ljumma vindar.

Lämnade huset med två fyllda vattenflaskor, en energibar och glatt humör. Tyvärr hade jag lagt rundan åt ”fel” håll så jag fick all medvind från start. Gled fram i 35-40 km/h. Kände känslan av fladdrande hår som slog mot min rygg. Klarblå himmel, gröna fält blandat med illgul raps.

Cyklade en runda från förr. Från den tiden när min cykel var ny och jag trampade 5 mil nästan varje dag. Nu har både cykeln och jag legat till oss lite. Har hittat en annan runda som det blir nästan varje gång. Därför var det extra kul att köra en gammal runda och bli lite nostalgisk. Trampa backarna men en gång svurit åt när motvinden piskade en i ansiktet och gjorde det omöjligt att cykla snabbare än 10 km/h. Cykla förbi ICA i Gårdstånga där man en gång KRAFTIGT övervägde att gå in och tigga en banan, när väggen kom rusande mot en och man hade 2 mil kvar.

Idag fick jag jag uppleva backarna och ICA men med helt andra känslor. För idag var det bara härligt. Det gick förvisso inte in närheten så fort som då. För cykeltränad är jag inte trots miljoner timmar på spinningcykeln. Spinning går liksom inte att översätta till cykling. Det är två helt olika saker. Om jag är stark på en spinningcykel känner jag mig mer medelmåttig på en vanlig.

Efter halva resan vände rundan och då blev det dags att forcera motvinden. Hastigheten dalade men det var fortfarande bara härligt att vara ute. Drygt 6 mil blev det totalt och ett snitt närmare 28 km/h. Jag är så sugen på att trimma cykelformen nu. Ett litet maraton i vägen först bara men sen ska här nötas sadel.

Årets premiär avklarad i gassande hetta. Hade en hektisk morgon med spinning, en snabb gainomax, en ännu snabbare lunch och sen raka spåret till nummerlappsutlämningen.

Brukar satsa på lite lättare lunch innan lopp men idag stod makaroner och köttfärsbiffar på bordet efter spinningen. Fruktansvärt gott men det blev nog en eller två biffar för mycket, för när jag skulle börja värma upp innan loppet så fick jag håll direkt. Dessutom hade jag lite svårt att hålla uppe vätskebalansen efter spinningen. Drack och drack men kände mig fortfarande törstig. Inget guldläge inför loppet med andra ord. Men det var kort kö till toan så jag hann i alla fall i tid till starten. Alltid något!

Första varvet gick trögt. Tog nog en 30 sekunder innan man ens kunde börja springa. Torr som sandpapper i munnen från start och längtade ruggigt mycket efter första vätskekontrollen. Sprang omvägar för att kunna springa i skuggan för solen var olidigt varm. Efter 2 minuter får jag en dunk i ryggen av maken som tycker det går sakta och sen rusar i väg i 180. Jag har inte en chans att hänga på men försöker hålla honom i sikte så länge det går. Efter ett tag är han dock spårlöst borta. Attans!

Första varvet går segt men under andra varvet vaknar benen. Då har folk börjat tappa fart och jag springer förbi folk hela tiden medan faktiskt ingen springer om mig. Sånt känns alltid fint. 2 km innan mål ser jag en kille som ligger avsvimmad med benen i vädret, polisen skyndar till platsen för att hjälpa till. Jag springer vidare och konstaterar att jag inte är riktigt så trött. 1 km innan mål vänder sig killen framför mig om, och KRÄKS! Mysigt. Jag konstaterar att jag faktiskt mår mycket bättre än han, och sen springer jag vidare. Ser klockan i målgången ticka mot 48 minuter. Förra årets tid (47:30) är utom räckhåll men jag spurtar för att slippa komma över 48. På 47:56 springer jag över mållinjen och belönas med en banan och en vattenflaska. Missnöjd med tiden men skyller på värmen och det faktum att det tog hundra år innan man ens nådde startlinjen (alla får starttid vid startskottet).

Skönt att premiären är avklarad i alla fall. Vi firade med italiensk afton här hemma. En massa god mat och gott vin. Lite huvudstående på gräsmattan och lite hoppreps-mimning till Carola. Precis så som en fest ska vara!