
Efter att ha kämpat hela sommaren har jag äntligen lärt mig tycka om oliver! Eftersom oliver är så nyttigt tyckte jag det var dumt att jag inte kunde äta dem. Jag har därför försökt och försökt och försökt och nu tyckte jag alltså för första gången att det smakade riktigt gott.
Det blev Fontanas oliver som slutligen fick mig att falla pladask. Jättegoda verkligen!


Dock är det inget som syns på mig. Jag är ganska nätt och folk brukar bli förvånade att jag äter så himla mycket. Jag får ofta höra att ”Gud, du måste ju ha världens bästa ämnesomsättning”.
Och ja, jag har bra sprutt på min ämnesomsättning. Men det är inte för att jag är född med någon magisk gen, det är för att jag tränar så mycket. Så har det dock inte alltid varit. Om ni tittar på bilderna här ovanför ser ni hur jag såg ut 1993 jämfört med nu. Då var jag 20 år och barnlös. Borde haft alla möjligheter att vara i bättre form då jämfört med nu – 14 år och 2 barn senare. Men det var jag inte. Jag åt dåligt och tränade inte. Då blev det så. Jag kan inte luta mig tillbaka och tro att jag har någon himlastormande ämnesomsättning som gör mig smal för evigt. Slutar jag träna, och fortsätter äta lika mycket, så kommer jag ofrånkomligen gå upp i vikt. Slutar jag äta nyttigt så blir konsekvensen densamma.
På samma sätt kan alla överviktiga som skyller på dålig ämnesomsättning, sluta ha ämnesomsättningen som ursäkt, och istället sprutta på den med träning!
Jag gillar att träna på morgonen. För det första är man säker på att det blir av och för det andra har man hela dagen fri sen. Jag vet att vissa undviker morgonträning för att kroppen inte riktigt är vaken ännu, men jag har faktiskt inte märkt någon skillnad. Jag märker att jag är svagare på morgonen när jag styrketränar, men när det gäller löpning känns det verkligen sak samma.