september 2007

Hemma igen efter en kick-off med jobbet. Vi åkte till Mölle igår efter jobbet och startade kick-offen med en grillmiddag med underbar mat! Kom i säng lite halvsent och efter en natt på en 5 cm tjock madrass så var jag allt annat än pigg när jag slog upp ögonen i morse. Dessutom ganska nervös i magen eftersom det utlovats en hel del läskiga aktiviteter…
Det blev tre aktiviteter varav den första var en mjukstart i form av en timmes vandring på Kullaberg. Mycket uppför och mycket nerför och ett fasligt hoppande på stenar. Och för mig som gillar att röra på mig var det skönt att känna att hjärtat fick jobba ordentligt emellanåt. Vandring är superkul och jag hade gärna haft mer av den varan. Dock är det en sån där aktivitet som ligger lite på is nu när man har små barn, så det var jätteroligt att få tillfälle idag.
Aktivitet nr 2 var snäppet läskigare. Vi skulle fira oss ner från två berg. Ena berget var 10 meter och med 45 graders lutning. Kändes jättehemskt att bara luta sig bakåt och börja sin resa neråt, men när man väl kände att repet faktiskt höll så var det helt ok. Gick upp på 25 metersberget också men där var det lodrätt neråt och jag (som är det fegaste jorden har sett…) tog det säkra före det osäkra och knallade ner igen.
Aktivitet nr 3 var en höjdare! Vi åkte en jättesnabb gummibåt i skyhöga vågor. Vattnet stänkte och piskade och jag var blöt utifrån och in! Man flög fram över havet och det pirrade ordentligt i magen mest hela tiden! En riktig succé!
Så nu är jag tillbaka på fast och trygg mark. Nu ska jag slappa i soffan och ladda inför morgondagen! Ha en trevlig fredagkväll alla!

Jag har aldrig varit explosiv. I skolan när man skulle springa 60 meter hann jag knappt starta innan de andra var i mål. Däremot är jag seg. Känns som jag kan springa hur långt som helst, i mitt väl valda favorittempo. Har nämligen bara ett tempo och det kör jag i, oavsett om det är träning eller tävling.
Nu under hösten har jag fokuserat mer på löpningen inför det stundande Lidingöloppet. Har tvingat mig själv ut på nya rundor och framförallt på intervall- och fartlekspass. Mitt problem har varit att få upp pulsen på raksträckor. I uppförsbackar har det inte varit något problem, men när man springer på platt mark (eller ännu värre i nerförsbacke) måste man ju låta benen gå som trumpinnar för att få upp pulsen ordentligt. Har aldrig lyckats riktigt med detta, förrän igår faktiskt.
På gårdagens tempopass lyckades jag få en helt annan snurr på benen. Steget blev kortare och rappare än vad jag är van vid. Jag brukar älga på med längre och långsammare kliv, men efter gårdagens pass har jag äntligen fått en förhoppning om att kunna bli lite kvickare. Känns bra med nya upptäckter!

Sugen på jobb i fitnessbranschen? Här finns ett som kräver mycket ansvar….
Personligen tror jag att jag nöjer mig med att kostrådgiva och leda klasser!

