Halva nöjet med att åka tåg är att shoppa nya tidningar. Hittade denna på pressbyrån, som omväxling till alla löpartidningar som konsumeras här hemma.
Höll inte på köpa den då jag faktiskt inte riktigt lockas av layouten, den känns emellanåt lite som de tidningar man gjorde själv på mellanstadiet. Utseendemässigt. Innehållsmässigt är den kanon!
Dessutom fullspäckad med kändisar som Sofie, Magnus och Ingmarie. Roligt!
En annan dag…
För några veckor sedan kände jag mig yogastark. Idag fick jag uppleva motsatsen.
06.00 på mattan – småtrött och med resterna av gårdagens TRX-träning i armarna. Varje nedåtgående hund en plåga, emellanåt med kraschlandning rakt ner i backen då musklerna liksom inte räckte till.
Men i sann yoga-anda deppar jag inte. Accepterar bara att kroppen fungerar olika från dag till dag. Och i morgon är en ny dag.
Varför är det så mycket lättare att stå på huvudet på gräsmattan än i en yogasal? Tycker det är apläskigt på yogan. Tänk om man slår över? Tänk om man slår ihjäl sig. Bryter nacken… Börjar vobbla av bara tanken.
Men på gräsmattan går det hur bra som helst. Nysprungen, med fickan öppen och långkalsongerna i fokus. Men det bjuder jag på…
Jag är rätt klen. Ganska seg och uthållig, men när det kommer till muskulär styrka och explosivitet är jag inte mycket att hänga i julgranen.
Jag har förvisso inte någon dröm om att orka miljoner kilo i bänkpress men jag vill vara vardagsstark. Orka min egen kroppsvikt och orka bibehålla en god hållning i olika övningar. Ha kontroll över min kropp och gärna kunna göra spexiga yogamoves.
När jag yogar blir jag stark. Jag märker det på hållning och kroppskontroll. Och på hur musklerna framträder lite mer på axlarna. När jag släpper yogan slappar jag till.
Nu när jag varit flitig ett tag har jag fått tillbaka lite av styrkan igen, blivit lite yogastark.
Nu vill jag bli ännu yogastarkare. Hitta ännu mer kontroll i kroppen. Lära mig stå på händerna…
Bring it on.
