Jag har varit på läger bland trailnördar. Trailnördar är ett fantastiskt släkte. Och jag har varit en katt bland hermelinerna. Inte så att jag inte gillar trail, men jag gillar ju asfalt också. Och det är ett svärord bland trailnördar. Så det avslöjade jag inte förrän sista dagen. Även om min nya tisha förmodligen avslöjade mig tidigare än så…
Till skillnad från den sanna trailnörden tycker jag uppför är roligare än nerför. Speciellt om det är tekniskt. I en trixig nerförsbacke tjuter trailnörden glädjevrål och skuttar ner som ett ystert lamm på grönbete. Själv gör jag nästan i byxan, i rädsla för att slå ut alla framtänder, bryta två ben och behöva helikoptertransport hem.
Att behöva springa tre steg på asfalt är det värsta som kan hända en trailnörd. Även om asfalten i fråga går på den mest fantastiska strandpromenaden, och det bara spritter i löparbenen på en vanlig dödlig. Gänget traillöpare väljer då att gå. GÅ? När man för en gångs skull kan springa med lite flyt… För en annan var det lite som att ha cappuccinon i handen och inte få dricka! Ni fattar känslan!
När stavarna plockades fram var jag bortom all räddning. Då kunde jag inte ens låtsas vara en riktig traillöpare längre. De såg galet proffsiga ut, som ett helt gäng Emelie Forsbergare. Med en försiktig fegis i släptåg som inte använt stavar sedan längdskidåkningen i femman. En fegis så galet impad av deras koordinationsförmåga och lätta fötter. DET måste jag öva upp. Och sluta vara så jäkla rädd.
Så händer det. När jag känt mig långsammast i stan ett par dagar och plötsligt möter en uppförsbacke på asfalt. När jag känner att benen svarar och stegen är lätta. När jag orkar hänga på och hör att de andra flåsar mer. Då är det lätt att det bara slinker ur en. De där förbjudna orden: ”Asfalt är det bästa som finns”.
Sen får man öka tempot så att ingen slår ihjäl en…
Men frånsett att jag känt mig feg, långsam och klumpig nerför så har resan varit fantastisk. Nya übertrevliga bekantskaper, omväxlande rundor i olika miljöer och på olika underlag. En sån där 4-dagars boost som jag kommer leva länge på.
Medan jag övar upp mina nerförsskills…
Söderåsen – svårt att motstå…
