Skåneleden

Jag trodde jag hade kommit på något. Var så säker på min sak att jag faktiskt skrev ett helt inlägg om det. Om att gubben på skåneleden-skyltarna är vänd åt det håll man ska gå….

Igår visade det sig att jag hade fel. Att jag farit med osanning i min blogg. För på Skåneleden SL5 mellan Arild och Höganäs är gubben helt wild and crazy. Han trotsar de regler jag trodde fanns och går baklänges åt de håll man ska gå på. Med ryggsäcken först!

Så nu är jag förvirrad och förstörd. Vågar inte lita på att gubbens färdriktning är min färdriktning. Och behöver köpa läsglasögon för att se den mikroskopiska pilen som ska visa mig vägen.

Så en öppen fråga till ansvarig Skåneleden-markerare som eventuellt skulle ramla in på denna blogg: Vad är logiken?

Eller är det kanske så att det var rea på höger-gubbarna?

Så snälla glöm mitt förra inlägg i frågan. Annars kan det bli precis hur tokigt som helst…

Vi betar vidare på vår Skåneleden-utmaning och har idag avverkat etapp 3 och 4 mellan Arild och Höganäs. En dagsutflykt med galet mycket wow-faktor.

Logistik: bilen till Höganäs och bussen därifrån till Arild. Bussen tar 18 minuter. Vandringen tillbaka tar 6 timmar och elva minuter…

Svårighetsgrad: Arild-Mölle är berg och dalbana extra allt. Blandat lättpromenerade stigar med teknisk terräng. Stundtals maxpuls trots att vi inte ens springer…
Från Mölle till Höganäs är det racerbana. Eller i alla fall rullstolsframkomligt stora delar av sträckan. Passar utmärkt när man börjar få bråttom för att första sträckan tagit flera timmar längre än man trodde…

Nåväl. Så här:

I Arild skiner solen och havet ligger spegelblankt. Direkt vid starten finns en strategiskt placerad toalett för den som fått i sig en balja cappuccino i bilen. Toaletten är superfräsch, nästan fräschare än hemma. All cred till toalettansvarig, nu kan äventyret börja!

Efter en kort promenad längs havet och genom supermysig bebyggelse viker vi av rakt upp i en illgrön skog. Det är så grönt att vi bländas. Så vackert att inget filter i världen kan mäta sig med verkligheten. Och då har vi inte sett rapsen än. För den kommer. I sin illgulaste prakt. Det blir inte gulare än så här. Och jag springer rätt ut. För som vanligt kan jag inte hålla mig från frestelsen att bada i raps. Det här måste vara den finaste tiden på året att vara här!

Terrängen till vårt första delmål H¨åkull är kuperad och tuff. Vi tuggar många höjdmeter och svettas ett par liter under ryggsäcken innan vi når toppen och belönar oss själv med årets kanske godaste ostmacka.

Vi hinner precis bege oss vidare när regnet kommer. Men såklart har jag studerat SMHI noga och är förberedd. Regnkläder på och vandringen fortsätter.

Passerar Kullens fyr och beger oss vidare mot Mölle. Första 15 km har tagit 4 timmar och vi börjar oroa oss om vi kommer hinna till kaffebaren innan de stänger. Ett uns av stress i en annars extremt avslappnad dag.

Utsikten är magisk hela vägen. Naturen så galet omväxlande. Från grönaste grön till kargaste kargt. Allt coolt på sitt vis.

I Mölle väntar lunchpaus men vi får byta bort hamnutsikten mot busskur. Det regnar mycket nu och vi vill helst inte späda ut maten…

Medan vi sätter i oss maten börjar vi räkna. Inser att vi hinner till kaffebaren om vi marscherar på lite.  Och just nu är suget stort. Vi lämnade ju termosen hemma. Avslutar dagen med 11 kilometers power walk längs havet. Över strandängar och genom de mest pittoreska små samhällen.

Framme i Höganäs slänger vi oss i bilen för en powerbilfärd till Helsingborg, en snabbparkering och en cappuccino på Bruket kaffebar. Med 7 minuter tillgodo till stängning.

28 kilometer. Extremt omväxlande natur. Så crazy vackert att du verkligen inte borde missa detta!  Se det som ett tips från coachen. Nu när man ändå inte får semestra utomlands!

I det vackraste vårväder beslöt vi oss för att bocka av ännu en etapp på Skåneleden. Det blev SL2 – etapp 13A, Skrylleslingan. 

Etappen är 15 kilometer lång och precis så där lagom lång att även dottern kan hänga med. Och det är ju fantastiskt. Men samtalsämnena när man springer med två orienterare är minst sagt lite annorlunda…

Jag försöker prata Corona och  folks plötsliga behov av toapapper, men jag får inget gehör. Orienterarna två steg bakom har fullt upp med att diskutera vilken grop som ingått i vilken orienteringstävling, var sista kontrollen på vintercupen var, och vid vilken grop man bommade på skolorienteringen…

Varje sten, varje träsk. Allt bär på en historia.

Ingen är intresserad av  vilka buskar jag kissat bakom eller var jag stukade foten i Markusloppet 2010.

Etappen är grym. En lagom sträcka, med start och mål på samma ställe. Med ombytes- och fikamöjligheter i Skrylle. En logistisk fullträff och en lättbockad etapp på vår väg mot HELA Skåneleden.

På årets första vårdag är Skrylle dock mer befolkat än självaste Clas Ohlson på mellandagsrean, och vi drar oss undan för att äta vår medhavda mat i lugn och ro. Livskvalitet på en lördag.

På vår 20-åriga bröllopsdagsutmaning att springa hela Skåneleden kom turen idag till Etapp 4 och 5 mellan Hässleholm och Sösdala. I skånsk härlig snålblåst…

Halva grejen med att springa Skåneleden är att få logistiken att fungera. Man behöver placera bilen på lämpligt ställe med tåg- eller bussförbindelse, lyckas passa tidtabeller, åka kommunalt och dessutom hitta tillbaka till bilen.  Idag körde vi till Sösdala station och tog därifrån tåget till Hässleholm C, där det väldigt lägligt finns ett Espresso House.  Efter uppladdning med cappuccino sprang vi sedan tillbaka till bilen. Det som tog åtta minuter med tåg skulle visa sig ta tre timmar till fots…

Leden är lättsprungen ut ur Hässleholm, med mycket asfalt och grusvägar. Min maskin går igång på sånt. Fredrik har utrustningsbekymmer och gnäller lite mer. Speciellt när det kommer en hagelskur innan vi ens fått upp värmen. Anyway, hans långkalsonger hakar upp sig i vindbyxorna och han får ett motstånd att jobba mot som tydligen förstör hela upplevelsen. Det dröjer inte många kilometer innan brallorna åker ner och långkalsongerna åker av.  Gässen i sjön tappar hakan en smula men i övrigt går hans tilltag ganska obemärkt förbi.

Men det är inte bara Fredrik som har problem med utrustningen. Jag har fel skor. Stundtals i alla fall. Etappen är en salig blandning av långa sträckor grusväg och extremt lerig terräng. Därför blir det svårt att välja rätt. Jag har grusvägsskor och får sota i leran, glida rundor och halka omkring. Känner mig extremt klumpig därute, jag som precis börjat få upp lite självförtroende i terrängen.

I jämförelse med etapp 4B och 4C som också går från Hässleholm, men på andra sidan Finja-sjön, smäller denna etapp inte lika högt. Det är långa sträckor av grusväg och till och med asfalt. Det är pinniga skogar och rätt mycket fält. Leden är dessutom mycket sämre uppmärkt och vi kommer fel ett par gånger. Korta sträckor på Göingeåsens södra del är dock helt magiska om än med galna höjdmeter både upp och ner.

Ett par besvärliga långkalsonger, många höjdmeter, mycket vatten och oftast lättsprunget. Det blir sammanfattningen av denna etapp.

Avverkat idag 24 km (plus 3 km transport till tågstation).
Totalt på leden under 2020: 66 km.
Kvar att roa oss med: 1184 km.