Browsing Tag

marathon

Chokladlycka och andra bra anledningar att gilla HBGM

Det är inte i varje startkuvert man får choklad…
Fil 2016-09-02 10 07 47

Men man kan ju inte annat än bli lycklig av överraskningen. Choklad från Chocolatte, och alla matnojor försvann. Nu vet jag vad jag ska ladda med!

Det finns många anledningar till att jag älskar Helsingborg marathon. Ett klockrent val av sponsorer är ett av dem! Här är några fler:

Det känns så himla familjärt. Simon och Andreas är så synliga. Man vet vem som roddar, man vet vem som har skor och vem som kör utan.  Man får en pratstund när man stöter på dem, om det så är i en bur i Helsingborg eller på Göteborgsvarvsmässan. Vem bossar Stockholm marathon liksom? Och har hen skor…?

Banan är så vacker och varierande. Vi snackar allt från hav till skog, till slott. Vanliga bostadsområden, strandpromenad och grisar. Det går upp och ner, men aldrig någonsin springer vi på samma ställe två gånger. Inga varv, bara nytt och fräscht från start till mål.

Publiken är grym. De bjuder på kaffe och massage för den som fått akut kramp. De sjunger och sprutar vatten. Det är liksom fest i stan.

Det är snyggt. Loggor, nummerlappar, hemsidor, foton. Stilrent och fina färger. Fräscht!

Foton är gratis. Bara att plocka och använda. Utan någon snål Marathonfoto-stämpel över hela nyllet.

Spännande och uppdaterad Behind-the-scenes på sociala medier. Så kul att följa hela arbetet. Och det känns tryggt att veta att fruktleveransen precis kom…

Ja alltså det finns så många bra anledningar att inte stanna i soffan i  morgon.  Jag är supertaggad och vill bara uppleva njutningen. Mitt vänsterben är inte lika taggat. Jag hoppas det håller ihop hela vägen så att jag får ligga utmattad på gräsmattan och äta choklad sen. För den här festen vill jag inte missa.

Planen är att hänga med Kenth och hans 3:30-ballonger så länge det går. Förra året höll det i 3 mil. Målsättningen (om benet håller) är att bita i lite till. Blir det benprotest så vetetusan. Då blir det tröstcappuccino och det andra brutna loppet någonsin. Den som lever får se, men nu tänker vi positivt.

Let’s do this.

Matnojor

 

Med två dagar till maraton är det lätt att bli matnojig. Aldrig är det så svårt att välja mat som just nu…

IMG_0798

Jag vill äta lite mer än vanligt för att vara säker på att ha fyllda förråd. Samtidigt vill jag inte gå omkring proppmätt hela tiden. Maten smakar ju så mycket godare om man hinner bli hungrig mellan måltiderna.  LITE mer blir intentionen, men jag tar ändå en extraextra sväng till i kastrullen för att vara på den säkra sidan… Och sen rullar jag omkring, känner mig för mätt och undrar hur det gick till? Igen liksom.

Jag vill äta mer kolhydrater än jag brukar men vilken sort är smartast? Uppladdningsdrycker är inget alternativ. Det ska ju vara gott också!

Jag är rädd för att bli gasig av bönor och kikärter, samtidigt som det håller igång magen så jag slipper ha tre dagars mat med mig på resan. Gasig och lätt eller lugn och tung?

Jag blir svullen av pasta samtidigt som jag aldrig sprungit så lätt som efter 3 dagars hysterisk pasta- och brödkonsumtion i Italien. Svullen och snabb, eller lätt och långsam…

Jag vill ha lättsmält mat men vad är lättsmält? Jag känner faktiskt ingen skillnad…

Jag vill äta mer men inte känna mig som en soptunna.

Och vilken av alla gräddiga efterrätter ska jag planera för i morgon kväll? Jag springer snabbt på semla och chokladfondant. Semla känns lite fel i årstid. Blåbärskakan kan vara snäppet för nyttig med alla bär…. Croissanter är för lite grädde men funkar nog till förmiddagskaffet. För kaffe ja, det ska jag överdosera. Både före och efter.  Cappuccino med iKaffe. Man får passa på när man ändå har en bra ursäkt till att dricka lite fler än man brukar!

Hur äter du inför långlopp?  Har du några säkra kort eller tvångstankar?

Alltid redo!

Hade en löpcoachning i morse på min första nästan-semester-vecka. Vi kom in på marathon och marathonträning. Hur långa långpass man bör ha i benen och NÄR man bör vara uppe i 30 kilometer. Hon förundrades över att jag sprang 30 km igår och såg pigg ut idag. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så tänkte hon att om jag sprang 30 km nu, med Helsingborg marathon i sikte den 3 september, så borde hon vara upp i 30 km två månader innan hennes race day. Förvisso en ganska bra plan men jag tänker ju inte så när det gäller min egen träning. För jag vill kunna springa ett marathon alla årets dagar. Jag tränar inte för ett speciellt marathon. Jag tränar för att alltid vara redo om ett fantastiskt marathon eller ultraäventyr skulle regna ner i huvudet på mig.

Därför springer jag 30 km när det passar. När jag inte får plats i bilen eller när sällskapet är oemotståndligt. Oavsett om det är i januari eller juli. Jag planerar gärna andras resa mot marathon men min egen är högst oplanerad. Den är väldigt lite siffror och logik och väldigt mycket tillfällen, lust och möjligheter.

Därför kan jag alltid springa ett marathon men aldrig persa. 3.22.17 från Stockholm marathon 2011 lär därmed stå sig så länge jag inte strukturerar upp mig. Men väcker du mig mitt i natten och vill springa marathon så kommer jag inte banga.  Jag är alltid redo!

 

New York marathon 2014 – 42 195 meter runner’s high!

Det här kommer bli världens längsta race report. Från världens coolaste lopp. Förmodligen orkar ni inte ens läsa hälften, men jag vill få med allt. Från början till slut, i minsta detalj. För att jag aldrig ska glömma detta fantastiska lopp. För att jag ska kunna gå tillbaka och minnas. Ett ego-inlägg alltså. Men ni får hemskt gärna hänga med!

Klockan 05.30 sätter vi oss på bussen till Staten Island där starten ska gå en herrans massa timmar senare. Vi är påpälsade till tänderna men fryser ändå vid blotta tanken på att vistas utomhus i FYRA timmar innan start. Temperaturen visar ca 2 grader och det blåser ruggigt mycket.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

06.15 är vi på plats i startområdet. Hela stället ser ut som ett flyktingläger eller Roskildefestivalen dag 3. Folk ligger och sitter om vartannat i outfits som ingen modebloggare kunnat drömma om. Jag känner mig jättestylish i min Dunkin’ donut-mössa. Funderar stillsamt om det verkligen kan vara värt denna väntan!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAPicknick in da park… 

Vår start går 10.05 och 10.04 står vi fortfaranda i bajamajakön. Funktionärerna upplyser oss om att vi måste komma i väg NU om vi inte ska flyttas ner till nästa startgrupp. Racer-kissar och ger oss iväg som typ sist och nästsist i vårt startled. Fötterna är stelfrusna och känns jättemärkliga att springa på.

Loppet börjar med uppförsbacke. Över den första bron som ska ta oss till Brooklyn. Vi har bestämt oss för att springa tillsammans i Fredriks fart. Det betyder en lugn mara för mig och jag ser framemot att bara njuta av stämningen. Suga åt mig av hejaropen och high fajva. Kollar in utsikten och fascineras.

Direkt efter bron möter vi publiken för första gången. En 2.5 miljoner stor hejarklack som kommer att täcka nästan varenda millimeter fram till målet i Central Park. Att jämföra med publiken vid Stockholm marathon som brukar vara 100 000…

VI har namn på tröjan och får personlig peppning hela vägen. Go Anna. Go Fredrik. Stämningen är stundtals helt galen. Det känns som världens fest. En parad utan dess like. Det känns som jag är en superstar. Jag har gåshud. Och det är inte av kyla…

Publikens skyltar är underhållande. Jag glömmer helt bort att jag springer.

”Seems like hard work for a banana”

”Hurry up. The Kenyans are drinking your beer”.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vid 35 km brukar jag börja längta i mål. Idag börjar jag få ågren över att det snart är över. Jag vill ha mer. Har inte ont någonstans och pulsen har aldrig varit över joggpuls. En skön känsla i hela mig. Ett långpass i väldigt gott sällskap. Fredrik har ont men säger inget. Och jag frågar inte. Vill inte att han ska känna efter. När vi kommer in i Central Park har vi massor av energi. Vi hittar ett skönt flyt och glider förbi folk. Ständigt med ett leende på läpparna. Jag tror tamejtusan det är ansiktsmuskerna som fått jobba hårdast idag. Är nästan säker på att jag log hela vägen.

Går i mål enligt plan ”under fyra timmar” med två minuters marginal. Det blev inget pers för Fredrik men båda två gjorde för första gången andra halvan fortare än första. En fantastisk feeling att ligga i omkörningsfilen och orka gasa i uppförsbackarna även när det närmar sig slutet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ska man springa ett marathon i sitt liv är det definitivt detta. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får möjlighet att göra det igen. Måste bara fylla spargrisen först…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA