marathon

Det är inte i varje startkuvert man får choklad…

Men man kan ju inte annat än bli lycklig av överraskningen. Choklad från Chocolatte, och alla matnojor försvann. Nu vet jag vad jag ska ladda med!

Det finns många anledningar till att jag älskar Helsingborg marathon. Ett klockrent val av sponsorer är ett av dem! Här är några fler:

Det känns så himla familjärt. Simon och Andreas är så synliga. Man vet vem som roddar, man vet vem som har skor och vem som kör utan.  Man får en pratstund när man stöter på dem, om det så är i en bur i Helsingborg eller på Göteborgsvarvsmässan. Vem bossar Stockholm marathon liksom? Och har hen skor…?

Banan är så vacker och varierande. Vi snackar allt från hav till skog, till slott. Vanliga bostadsområden, strandpromenad och grisar. Det går upp och ner, men aldrig någonsin springer vi på samma ställe två gånger. Inga varv, bara nytt och fräscht från start till mål.

Publiken är grym. De bjuder på kaffe och massage för den som fått akut kramp. De sjunger och sprutar vatten. Det är liksom fest i stan.

Det är snyggt. Loggor, nummerlappar, hemsidor, foton. Stilrent och fina färger. Fräscht!

Foton är gratis. Bara att plocka och använda. Utan någon snål Marathonfoto-stämpel över hela nyllet.

Spännande och uppdaterad Behind-the-scenes på sociala medier. Så kul att följa hela arbetet. Och det känns tryggt att veta att fruktleveransen precis kom…

Ja alltså det finns så många bra anledningar att inte stanna i soffan i  morgon.  Jag är supertaggad och vill bara uppleva njutningen. Mitt vänsterben är inte lika taggat. Jag hoppas det håller ihop hela vägen så att jag får ligga utmattad på gräsmattan och äta choklad sen. För den här festen vill jag inte missa.

Planen är att hänga med Kenth och hans 3:30-ballonger så länge det går. Förra året höll det i 3 mil. Målsättningen (om benet håller) är att bita i lite till. Blir det benprotest så vetetusan. Då blir det tröstcappuccino och det andra brutna loppet någonsin. Den som lever får se, men nu tänker vi positivt.

Let’s do this.

Med två dagar till maraton är det lätt att bli matnojig. Aldrig är det så svårt att välja mat som just nu…

Jag vill äta lite mer än vanligt för att vara säker på att ha fyllda förråd. Samtidigt vill jag inte gå omkring proppmätt hela tiden. Maten smakar ju så mycket godare om man hinner bli hungrig mellan måltiderna.  LITE mer blir intentionen, men jag tar ändå en extraextra sväng till i kastrullen för att vara på den säkra sidan… Och sen rullar jag omkring, känner mig för mätt och undrar hur det gick till? Igen liksom.

Jag vill äta mer kolhydrater än jag brukar men vilken sort är smartast? Uppladdningsdrycker är inget alternativ. Det ska ju vara gott också!

Jag är rädd för att bli gasig av bönor och kikärter, samtidigt som det håller igång magen så jag slipper ha tre dagars mat med mig på resan. Gasig och lätt eller lugn och tung?

Jag blir svullen av pasta samtidigt som jag aldrig sprungit så lätt som efter 3 dagars hysterisk pasta- och brödkonsumtion i Italien. Svullen och snabb, eller lätt och långsam…

Jag vill ha lättsmält mat men vad är lättsmält? Jag känner faktiskt ingen skillnad…

Jag vill äta mer men inte känna mig som en soptunna.

Och vilken av alla gräddiga efterrätter ska jag planera för i morgon kväll? Jag springer snabbt på semla och chokladfondant. Semla känns lite fel i årstid. Blåbärskakan kan vara snäppet för nyttig med alla bär…. Croissanter är för lite grädde men funkar nog till förmiddagskaffet. För kaffe ja, det ska jag överdosera. Både före och efter.  Cappuccino med iKaffe. Man får passa på när man ändå har en bra ursäkt till att dricka lite fler än man brukar!

Hur äter du inför långlopp?  Har du några säkra kort eller tvångstankar?