Browsing Tag

lopp

Aktuellt

Midnattsloppet Malmö – race report

Premiär på midnattsloppet igår. Med start 21.30, långt efter det att jag egentligen skulle somnat i soffan. Här kommer en milslång racerapport med de fulaste bilderna ever. Håll till godo.

image ,

Det är stora dottern och jag som ska springa. Hon är egentligen ett knappt år för liten men jag “råkade” skriva fel födelsedatum på anmälan. Värre lagbrott kan man ju göra. Jag ville ju ha sällskap för tusan. Dessutom är hon dubbelt så lång som jag, ingen kommer ana något…

Har som sagt aldrig sprungit midnattsloppet tidigare men det är en positiv upplevelse från början till slut. Tröjan är, till skillnad från i många lopp, snygg OCH i rätt storlek och passform. En sån som man kan använda på riktigt och inte bara till att sova i!  Faktiskt en ganska mäktig känsla av samhörighet när ett helt stort torg kryllar av likadana kläder. Lite svårare utmaning för hejarklacken kan jag tänka, men det är ju inte mitt problem just idag…

2014-09-07 08.14.24

Kommer till Stortorget en timme före start och ställer oss direkt i Bajamajakön. Vis av erfarenhet vet jag att sånna köer tar extremt lång tid. Här tar det nästan längre tid än vanligt då mängden toaletter är lite underdimensionerad. När det äntligen är min tur slås jag av faktumet att Bajamajor saknar lampor. Och klockan 21.15 är det mörkt nuförtiden…

I totalt mörker försöker jag hitta ringen. Vad som ligger på den, vid sidan om den och eventuellt på golvet har jag ingen möjlighet att se. Det är bara att be till bajamaja-gudarna att den är hyfsat ren och städad. Och trösta sig med att det man inte vet, lider man inte av…

In i startfållan och njuter av peppen, musiken och stämningen. Känns som värsta utekvällen, med undantaget att ingen raglar omkring. Här är folk fulla med springglädje och förväntan. Vid startskottet skjuts fyrverkerier och vi travar i väg till ösiga RUN TO THE HILLS i högtalarna.

Travar är fel ord. Jag har startat i 1c, och där springer folk. Fort. Känner att öppningen är för snabb, jag är ju dessutom inte uppvärmd efter min halvtimme i toakön. Saktar ner på tempot och försöker hitta mitt flow. Jag är inte ute efter något pers, men en bra genomkörare inför Helsingborgs marathon nästa lördag.

Banan kantas av peppig musik och Malmöfolket har letat sig ut i sommarnatten för att heja. Det är en underbar stämning och någonstans hör jag mina svärföräldrar ropa mitt namn när jag redan passerat. Blir glad och viftar med armarna. Det är min enda hejarklack då Fredrik och lilltjejen fått stanna hemma pga den sena timmen. Som tur var kan man låna andras hejarklackar och dessa finns det gott om. Suger åt mig och njuter.

Stundtals blir det riktigt mörkt. Kanske är det mina fyrtioåriga ögon men mörkret i kombination men trottoarkanter, gropar och kullersten känns lite läskig. Tar det försiktigt för att inte riskera några fotleder.

Genom slottsparken är grusvägen kantad av marschaller och det känns grymt stämningsfullt. Skönt att tassa fram i gruset en bit för att ladda mentalt för den sista sträckan på kullersten.

Kullerstenen under den sista kilometern håller på döda mig. Jag får inget flyt och det känns som jag inte kommer framåt en millimeter. Av alla underlag är just kullersten det absolut värsta, men jag biter i hop och stapplar så småningom in i mål.

Foto 2014-09-07 09 19 57 (HDR)

Nu börjar den riktiga utmaningen. Pga tidsbrist i starten fick dottern lämna in väskan. Hon startade 25 minuter senare och hade gott om tid. Dessvärre betyder det att jag inte kan hämta ut den. Med tanke på hennes senare start och att hon springer 20 minuter långsammare har jag 45 minuters väntetid i T-shirt och korta shorts. Förvisso i sensommarnatt men ändå småkyligt med svettblöta kläder.

Står och huttrar vid staketet i målgången i väntan på dottern. Hoppas hon ska förstå min situation och brassa på lite extra. Så länge kryper jag allt närmare än man med varm tröja på sig. Det är trångt så jag tänker att han inte märker att jag är lite väl närgången.

45 minuter senare glider dottern i mål. Pigg som en nötkärna fast hon aldrig löptränar. Hon har haft problem med trängsel och tvångspromenad efter starten, något som jag definitivt slapp. Jag har inte haft en enda person som begränsat min framfart. Det är nog det första lopp jag känt så. Värsta flytet och ibland nästan FÖR flytigt…

En tid på 44.24 är inget jag hänger i julgranen men det är där jag befinner mig just nu. Man blir inte mil-snabb av marathonträning, och hade jag inte tyckt det var så fasansfullt med intervaller hade det varit spännande att satsa på mildistansen som omväxling något år. Men jag gillar ju det där långa meditativa… 

Tiden räckte i alla fall till en tiondeplats i tantklassen och 43:e-plats totalt. Helt ok så där mitt i natten.

Aktuellt

Axa Fjällmaraton 2014 – race report

Aldrig hade jag kunnat ana hur ett fjällmaraton skulle vara. Och tur var kanske det… 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA 15 grader och sol i starten. Edsåsdalen levererar perfekt löpväder och det är skönt att äntligen få sätta tänderna i årets (näst) största utmaning. OLYMPUS DIGITAL CAMERATaggade inför start!

Det pratas om flaskhalsar i starten och vi är överens om att inte stressa,  att det är ok att det går sakta i början. Då räknar vi inte med en åtta kilometer flaskhals och en lika lång promenad på led. Under vår första timme har vi avverkat 5,5 kilometer…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Efter första toppen vid 8 km lättar det lite och vi får äntligen möjlighet att springa på lite. Kommer pigga (och utvilade!) till första depån där kanelbullarna hägrar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är förmodligen årets godaste kanelbullar och det slinker nog ner en eller annan för många. De första kilometrarna efter stoppet besväras jag av en något proppmätt känsla…

Snart får vi dock annat att tänka på än proppmätta magar. Det stavas L-E-R-A. Har aldrig sett så mycket lera. I början försöker vi parera, hålla fötterna torra. Efter ett tag klafsar vi rätt igenom. Tar oss fram på blytunga fötter, halkar omkring och svär. Efter ett tag blir det så galet att jag slutar svära och börjar skratta åt eländet. Det är ju trots allt lite roligt…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vid nästa depå efter 27,5 km är jag fortfarande pigg och opåverkad i ben och huvud. Dock grymt törstig och sugen på salt. Skippar pastalunchen och äter focaccia och saltlakrits istället. Pratar med en tjej som förklarar att det är NU loppet börjar. Vi tänker att det kan väl inte bli värre än leran. Vi har fel…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Plötslig börjar det nämligen gå uppför. Och nu snackar vi inte Storgatan i Kävlinge. Vi snackar RAKT uppför. Det är omöjligt att springa men vi försöker traska på i så gott tempo som möjligt. Pulsen är hög och det svider lätt i vader och baksida lår.  De sju kilometrarna mellan depå 2 och 3 tar oss en timme och fyrtio minuter!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Strax innan sista depån vid 35 km börjar Fredrik må illa. Han har ont i hela kroppen men illamåendet verkar vara det värsta. Han går med armarna upp i luften, armarna bakom huvudet, armarna omkring sig själv. Det ser konstigt ut och jag frågar om han behöver vila, men han vill ta sig till depån innan han stannar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På Ottfjället, efter en timme och fyrtiominuter konstant uppför, hägrar chokladbollarna. Men när jag ser chipsen går jag bananas. SALT skriker kroppen och jag slukar halva byttan. Fredrik dopar sig med espresso och miljoner muggar cola. Därefter mår han som en prins igen. Själv mår jag helt ok. Faktiskt inte speciellt trött, mer än i huvudet!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Åtta kilometer kvar men vågar inte glädjas. Vi vet ju hur lång tid sju kilometer tog… Vi tror att det är bara nerför nu men överraskas av ännu mer uppför. Underlaget är stenigt och svårsprunget. Leran har ännu inte gett upp. Hjärnan jobbar för högvarv för att hålla oss på fötterna men plötsligt ligger jag framstupa. Glad för att jag inte slagit mig fortsätter jag kampen mot underlaget.

När det är tre kilometer kvar når vi grusväg. Förvisso grymt knölig, men det känns som E4:an. Vi rullar ner. Fredrik upplyser mig om att vi har chans att komma under sju timmar om vi springer sista biten i femminutersfart. Med tanke på att vi snittat typ 9:42-fart hittills känns det tämligen omöjligt.

Meeeen…. en utmaning är en utmaning och mina ben är pigga och glada. Dessutom är det en fantastisk känsla att få springa utan att koncentrera sig på underlaget. Vi vevar igång maskineriet. Skuttar upp för de två backarna som dyker upp under den sista kilometern och avslutar vårt fjällmarathon i 4:50-fart.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Slut-tiden blir 6:58 och jag känner mig oförskämt pigg i mål. Fredrik är vid god vigör men med något mer ont i benen.  Lite frustrerande med all promenad i början men ändå nöjd med dagen. Finare utsikt får man i alla fall leta länge efter!

Aktuellt

Immeln trailrun 2014 -värt pengarna?

Det känns fel att kalla det race report, för vi rejsade liksom inte. Loppet idag var mer av långpasskaraktär, en chans att få ett ordentligt långpass i ny miljö.

Foto 2014-07-26 21 10 32   Foto 2014-07-26 12 26 15

Loppet blev alltså en lugn historia långt i från pulstoppar och obehag. Bara ren och skär löparglädje. Sarah fick ont i knät och vi tvingades att sakta farten och emellanåt promenera, men det spelade liksom ingen roll. Tiden var inte i fokus idag. Vi snackade mest. Drömde om mat och badet i målgång. Förväxlade ordet SNITSEL med ordet SCHNITZEL, vilket blev smått absurt när man började tänka på innebörden av att det hängde schnitzlar i träden. Det är kanske det som kallas hunger-hallucinationer?

Immeln trailrun var ett spartanskt lopp nästan helt utan markservice. Inga bajamajor, inga tidtagningschip, ingen sportdryck eller finishertröjor. Vid 20 km fanns petflaskor med vatten utställda, och vi var vardera tilldelade 1.5 l att fylla vätskeryggsäckarna med. Uppskattat då temperaturen visade närmare trettio grader.

Man kan fundera varför man betalar 300 kr för ett sånt lopp, men det finns någon slags charm i det småskaliga som gör det värt sitt pris. När banan läggs om i sista stund så att funktionärerna inte har en aning om hur långt det blev.  Med kommentaren ”bli inte förvånade om det är 35 km… eller 40…” Lite charmigt frustrerande sådär!

Foto 2014-07-26 21 10 21

Det mysiga i att alla stannar kvar efteråt, hoppar i sjön, och käkar korv i gröngräset. Att folk pratar med varandra. Hallå, en gräsplätt där alla har samma intresse, klart det finns saker att prata om!

Småfnisset när tävlingsledningen meddelar att två  personer sprungit fel och hamnat i Blekinge, och ytterligare två i Småland. Sånt där som är kul när det inte gäller en själv…

Jag betalar gärna 300 kr för sånna här tillställningar.  Jag hade inte kommit runt banan utan att någon hade SCHNITZLAT den till mig. Det känns mycket mindre försvarbart att springa  fem fjuttiga kilometrar i Malmö för samma peng…

Aktuellt

Malmömingel

Det är kul med  lokala lopp som Malmömilen. Där det känns som man känner hela världen. Man går några steg, stannar och pratar, fortsätter fram, hittar någon ny att mingla med. Det är halva nöjet med loppet, bara att träffa alla.

Att springa sen är ju kanske inte lika mycket nöje… i alla fall inte när det gäller skräckdistansen MILEN. Jobbigt från början till slut. Eller inte riktigt, första kilometern är ganska behaglig. Det går liksom inte att ta sig fram och jag får snällt lägga mig i ett rätt behagligt tempo. Efter tre kilometer kommer motvinden och den dödar. Dessutom ligger jag rätt ensam då, utan bredaxlade killar framför som kan ta vinden till mig. Blåser som en vante. Längtar in bland husen.

 image image
Med fötterna på jorden innan loppet. Sen blev det flyga av…

Väl inne bland husen blir det varmt istället. Vetetusan vilket som är bättre. Svalkar mig i vattenduschar och längtar in i skuggan. Inne i skuggan kommer kullerstenarna… aldrig får man vara nöjd. Kullerstenar är det värsta som finns. Faktiskt värre än både motvind och värme. Men nu är det inte långt kvar. Peppas av Friskis-folket vid 8 km som har energi så det räcker till hela startfältet och lite till.

Kommer i mål på 43:54, en minut snabbare än jag trodde, men långt i från den form jag önskar. Jaja. Jag låg på bår för två månader sen. Jag är nöjd.

2014-06-14 16.11.03 
Kjolmaffian

I morgon väntar utvärdering av racedots. Det blir spännande läsning. Stay tuned…