Aktuellt

Axa Fjällmaraton 2014 – race report

Aldrig hade jag kunnat ana hur ett fjällmaraton skulle vara. Och tur var kanske det… 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA 15 grader och sol i starten. Edsåsdalen levererar perfekt löpväder och det är skönt att äntligen få sätta tänderna i årets (näst) största utmaning. OLYMPUS DIGITAL CAMERATaggade inför start!

Det pratas om flaskhalsar i starten och vi är överens om att inte stressa,  att det är ok att det går sakta i början. Då räknar vi inte med en åtta kilometer flaskhals och en lika lång promenad på led. Under vår första timme har vi avverkat 5,5 kilometer…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Efter första toppen vid 8 km lättar det lite och vi får äntligen möjlighet att springa på lite. Kommer pigga (och utvilade!) till första depån där kanelbullarna hägrar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är förmodligen årets godaste kanelbullar och det slinker nog ner en eller annan för många. De första kilometrarna efter stoppet besväras jag av en något proppmätt känsla…

Snart får vi dock annat att tänka på än proppmätta magar. Det stavas L-E-R-A. Har aldrig sett så mycket lera. I början försöker vi parera, hålla fötterna torra. Efter ett tag klafsar vi rätt igenom. Tar oss fram på blytunga fötter, halkar omkring och svär. Efter ett tag blir det så galet att jag slutar svära och börjar skratta åt eländet. Det är ju trots allt lite roligt…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vid nästa depå efter 27,5 km är jag fortfarande pigg och opåverkad i ben och huvud. Dock grymt törstig och sugen på salt. Skippar pastalunchen och äter focaccia och saltlakrits istället. Pratar med en tjej som förklarar att det är NU loppet börjar. Vi tänker att det kan väl inte bli värre än leran. Vi har fel…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Plötslig börjar det nämligen gå uppför. Och nu snackar vi inte Storgatan i Kävlinge. Vi snackar RAKT uppför. Det är omöjligt att springa men vi försöker traska på i så gott tempo som möjligt. Pulsen är hög och det svider lätt i vader och baksida lår.  De sju kilometrarna mellan depå 2 och 3 tar oss en timme och fyrtio minuter!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Strax innan sista depån vid 35 km börjar Fredrik må illa. Han har ont i hela kroppen men illamåendet verkar vara det värsta. Han går med armarna upp i luften, armarna bakom huvudet, armarna omkring sig själv. Det ser konstigt ut och jag frågar om han behöver vila, men han vill ta sig till depån innan han stannar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På Ottfjället, efter en timme och fyrtiominuter konstant uppför, hägrar chokladbollarna. Men när jag ser chipsen går jag bananas. SALT skriker kroppen och jag slukar halva byttan. Fredrik dopar sig med espresso och miljoner muggar cola. Därefter mår han som en prins igen. Själv mår jag helt ok. Faktiskt inte speciellt trött, mer än i huvudet!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Åtta kilometer kvar men vågar inte glädjas. Vi vet ju hur lång tid sju kilometer tog… Vi tror att det är bara nerför nu men överraskas av ännu mer uppför. Underlaget är stenigt och svårsprunget. Leran har ännu inte gett upp. Hjärnan jobbar för högvarv för att hålla oss på fötterna men plötsligt ligger jag framstupa. Glad för att jag inte slagit mig fortsätter jag kampen mot underlaget.

När det är tre kilometer kvar når vi grusväg. Förvisso grymt knölig, men det känns som E4:an. Vi rullar ner. Fredrik upplyser mig om att vi har chans att komma under sju timmar om vi springer sista biten i femminutersfart. Med tanke på att vi snittat typ 9:42-fart hittills känns det tämligen omöjligt.

Meeeen…. en utmaning är en utmaning och mina ben är pigga och glada. Dessutom är det en fantastisk känsla att få springa utan att koncentrera sig på underlaget. Vi vevar igång maskineriet. Skuttar upp för de två backarna som dyker upp under den sista kilometern och avslutar vårt fjällmarathon i 4:50-fart.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Slut-tiden blir 6:58 och jag känner mig oförskämt pigg i mål. Fredrik är vid god vigör men med något mer ont i benen.  Lite frustrerande med all promenad i början men ändå nöjd med dagen. Finare utsikt får man i alla fall leta länge efter!

21 Kommentarer

  • Svara
    Anna G
    9 augusti, 2014 kl 21:35

    Grattis! Låter som en häftig upplevelse! Men du berättar ju inte om skorna! Vilka blev det? Hur funkade de?

    • Svara
      Anna
      9 augusti, 2014 kl 21:39

      Det blev Inov-8 xtalon 212. Funkade bra. Hade inte behövt oroa mig för att underlaget skulle vara för hårt… Det var som att springa på en studsmatta! Eller i välling….

  • Svara
    Ingmarie
    9 augusti, 2014 kl 22:46

    Haha! Jag minns det inte riktigt så men jag minns de sista 3 km som ljuvliga för då kunde jag kuta på riktigt igen! Grattis till er!

  • Svara
    Nina
    10 augusti, 2014 kl 07:57

    Tack för att jag fick följa med er uppför berget! Låter både jobbigt och fantastiskt på samma gång! Gör mej än mer sugen på mitt eget fjällmaraton, som inte blev i år…. men nästa!

  • Svara
    ultrabrdo
    10 augusti, 2014 kl 08:38

    Å va kul att ni delade med er av er upplevelse. Är detta ett lopp du rekommenderar? Min sambo och jag satt och kikade på ev start i Duo mix nästa år. :)

    • Svara
      Anna
      10 augusti, 2014 kl 20:51

      Både ja och nej. Banan är fantastiskt vacker och arrangemanget är super. Problemet är att stigen är för smal i förhållande till mängden människor. Stundtals (och ganska långa sträckor!) blev det som en kollektiv bergsvandring på led. Där någon annan styr var och hur ofta du promenerar. Jag har skrivit ett nytt inlägg om hur jag tänker… Jag hade önskat att de delade upp starten lite eller på annat sätt begränsade mängden människor. Men som sagt: naturen är oöverträfflig så bara för den sakens skull kan det ju vara värt det.

      • Svara
        ultrabrdo
        11 augusti, 2014 kl 05:07

        Det lät inte så lockande. Långa sträckor på led skulle nog bli stressande om tidsmål finns. Ska kika in och läsa ditt nya inlägg nu.

        • Svara
          Anna
          11 augusti, 2014 kl 05:47

          Grejen var att jag inte hade något tidsmål. Målet var att ta mig runt. Men jag vill ändå att det är den egna förmågan som sätter gränsen. Sen är det oundvikligt med lite flaskhalsar här och där, och jag skulle fortfarande själv ha valt att gå på många ställen, men när det känns som mer promenad är löpning blir i alla fall jag lite rastlös :)

          • ultrabrdo
            11 augusti, 2014 kl 15:27

            Jag börjar förstå :)

  • Svara
    Mari
    10 augusti, 2014 kl 14:52

    Wow, låter ju underbart. Vilken resa, vad kul =)

  • Svara
    Marja - Baka Sockerfritt
    10 augusti, 2014 kl 15:06

    Wow, imponerande för mig att springa så långt! Härligt kämpat!

  • Svara
    minatraningstajts
    10 augusti, 2014 kl 17:44

    Åh! Det låter ju alldeles underbart. Blir sugen!

  • Svara
    minatraningstajts
    10 augusti, 2014 kl 17:44

    Grymt jobbat förresten och så klart!

  • Svara
    Helena Z
    10 augusti, 2014 kl 19:28

    Känner ett mix-par som också sprang (de har sprungit det tidigare), och som funderade på att hoppa över det i fortsättningen just för att det var alldeles för mycket folk i förhållande till utrymmet. 8 km flaskhals låter inte som någon höjdare…

    • Svara
      Anna
      10 augusti, 2014 kl 20:52

      Nej, det blev lite segt… Tänker i samma banor. Och att jag kan springa det själv en annan dag. För att slippa köbildningen!

  • Svara
    anneliten
    10 augusti, 2014 kl 20:31

    Ha ha, du kan konsten att beskriva strapatser så att de blir lockande när man egentligen kanske (?) borde bli avskräckt :-) Underbart bra jobbat tycker jag hur som helst!

  • Svara
    Lina
    10 augusti, 2014 kl 21:27

    BRA jobbat! Vilken vacker natur!! Sagolikt!

  • Svara
    Andreas
    12 augusti, 2014 kl 07:16

    ”storgatan i kävlinge” haha :D

    bra jobbat!

  • Svara
    Rund är också en form!
    12 augusti, 2014 kl 18:40

    Underbar racerapport! Tänk vad mycket lera jag skulle kunna ”embraca”…?!!?! :-D ;-)
    Kram M

  • Svara
    Länkkärlek – Läsvärt! ♥ | Rund är också en form!
    13 augusti, 2014 kl 08:15

    […] Anna och Hoffen delar med sig av sina AXA Fjällmarathon upplevelser! De får trailhjärtat att bulta lite extra. (Både av glädje och nervositet). Gissa på om jag blir sugen att prova på det. Tanken har jag ju funnits där redan innan, men jag känner att jag då behöver ha möjlighet att öka upp träningsmängden ytterligare. Men ett år SKA jag….! :-) […]

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.