Browsing Tag

lopp

Aktuellt

Äsch vad fasen!

Jag gör en Stockholm marathon i repris.

Photo 2013-06-15 11 34 05 (HDR)

Om jag ändå ska träna kan jag väl ändå göra det på loppet jag är anmäld till. Även om det råkar vara asfalt.

Förutsättningar som följer:

– skadad vad
– 14 dagars bortavaro med bristfällig träning och minimalt med sömn
– 3 dagars magproblem
– Träningsoutfitten nytvättad och på paniktorkning.

Men vad fasen. Vädret är fint. Stämningen lär vara på topp. Vad spelar det för roll om hundra år att tiden blir kass?

Fast det är ju lite pinsamt att det står ELIT på nummerlappen. Tar nog med en svart penna…

Aktuellt

Malmömilen?

Jag är anmäld till Malmömilen på lördag. Det var liksom då jag skulle gå sub 40.

Med dagens form är chansen större att landa på 48. Det känns ju sådär kul. En mil på asfalt för att uppnå personsämsta.

Kanske bättre att ta den där sandstrandslöpningen istället.

Aktuellt

Stockholm tredjedelsmarathon 2013

Att dela träningsrunda med tjugotusen andra var en bra idé även om det kändes skumt.

Photo 2013-06-01 10 43 18

Velade in i det sista om jag skulle våga, men direkt jag kom till Östermalms IP visste jag att det var rätt beslut. Träffade kändisar och fick snacka av mig lite. Miranda peppade mig för mitt planerade avhopp och sa att det inte var så farligt. Lena klagade på min cykelbränna… Hon får väl skicka mig en längre kjol nästa gång…

Anyway. Ute ur bajamajakön med fem minuters marginal. Njuter av musiken som pumpar ur högtalarna. Känner peppen och stämningen i hela mig. Oroar mig för att jag har ätit för lite frukost, druckit för lite och inte laddat. Sen påminner jag mig själv att jag faktiskt ska springa ganska kort. Glömmer det hela tiden när hela stället osar marathon.

Startskottet går och det är tjockt framför mig. Upplever det mer knökfullt än vanligt. Glider med så gott det går. Skippar vätskestationerna och tar sikte på en 3:30 ballong. Flyter med i en skön fart och med en vad som envisas med att göra sig påmind.

På Västerbron dör jag besvikelsedöden. Det är tyst. Inget party. Inget dansband. INGEN MUSIK. Alltså hallå, Västerbron ÄR Stockholm marathon för mig. jag brukar ha gåshud här. Nu blir det bara en vanlig,tråkig och grå uppförsbacke. Surar mig över krönet och inser att jag bara har 6 kilometer kvar innan det är dags att kliva av.

Har bestämt mig för 14 km. Där finns ett lunchställe som verkar bra. Men ju närmare jag kommer ju mindre vill jag sluta. Frågar mig själv om jag skulle fixa hela loppet men förnuftet säger att det skulle vara korkat, så jag stannar som planerat.

Damen i sjukvårdstältet ser frågande ut när jag typ piggast i stan skuttar fram och säger att jag vill kliva av. Som tur var frågar hon inte “Är du säker?”. För då hade jag fått jobbigt!

Photo 2013-06-01 14 25 02

Avslutar med god lunch på Kaffeverket. Sörjer en smula avsaknaden av finishertröja och medalj men tänker att det går att ordna nästa år…

Aktuellt

Gran Fondo–en annorlunda tur…

20130525_142324(0)

Det började dåligt. Glömde Garmin hemma och missade därmed alla chanser till att sätta Strava-rekord i backarna. Jag skäms för mina nördiga tankar men det kändes nästan lite lönlöst att starta… Nåväl, jag släppte min teknikhysteri och tänkte att jag ändå skulle få en sluttid från chippet. Gott så.

Det fortsatte dåligt. Vi valde att starta sist då vi båda var rädda för alla vinglande cyklister. Sist sist alltså. Tänkte att vi kunde jobba ikapp någon lämplig klunga. Vad vi inte tänkte på var att de vi kom ikapp cyklade för långsamt (liksom själva förutsättningen för att vi faktiskt kom ikapp). De som matchade vår fart kom vi helt enkelt aldrig ikapp. Trots att vi blåste på i 40 knyck…

De 40 knycken var förmodligen det som skulle göra hela resan speciell. Caroline tok-dog efter 25 km and the rest was styrfart. Caroline och jag är i vanliga fall jämnstarka på cykel. Hon är lite mer explosiv och slår mig i de korta backarna. Jag är som alltid seg och cyklar i från henne i de långa. Men vi cyklar bra ihop och båda får ut bra träning från våra gemensamma rundor.

Idag sliter Caroline för varje meter medan jag rullar tummarna. Vi cyklar i en fart som min 9-åriga dotter hade tyckt var långsam och min puls är knappt märkbar.  Det är SVÅRT att cykla så sakta. Men jag övar tålamod.

Kommer i mål 40 minuter efter vårt uppsatta mål. Pigg som en nötkärna och nästan helt opåverkad av de just avverkade 13.5 milen. Känns lite snopet efter dryga 5 timmar på cykeln så jag beslutar mig för att cykla sista biten hem från målet i Eslöv.

Under de 15 kilometrarna hem försöker jag bli så trött som jag borde ha varit efter själva Granfondon. Trycker på och låter det svida lite i benen. Underbara känsla.

Dagens lärdom. Det blir aldrig som man tänkt sig. Och man får vara glad för varje gång det känns bra i kroppen. Avundas inte Carolines strejkande kropp. Hon är dagens hjälte som fullföljde.

Dagens lärdom 2. Jag är faktiskt ganska stark i backar. Synd att jag inte kan bevisa det på Strava