Om man varit flitig och studerat HELA helgen. Borde man då inte kunna kompensera det med att vara ledig mitt i veckan? Har fått nys om att det ska trailspringas mellan Skrylle och Genarp till veckan. Det är ju min favoritsträckning alla kategorier.
Anyway. Jag kan nästan inte motstå. Jobba kan man väl göra en annan dag…
Åkern innan den blev blöt. Jag efter jag blev blöt…
Det här är en busy vecka. En sån där när man måste trycka in träningen på alla möjliga och omöjliga luckor. Idag fick det bli i form av transportlöpning på vägen hem från jobb. Ett snorkk-försök som gick lite snett…
Tanken är att jag ska hoppa av tåget i Lund, överlämna min väska till Fredrik och springa därifrån. Har med mig ombyte till jobbet men får mycket att göra och hinner varken byta om eller gå på toaletten innan jag måste lämna jobbet i panik. Slänger ner vattenflaskan i väskan och springer till tåget. Ni som känner mig vet att jag aldrig kommer ihåg att skruva åt korken på vattenflaskor, och halvvägs till tågstationen känner jag hur det droppar längs mina ben. I väskan ligger mina löparkläder och simmar omkring…
Smyger in på tågtoan för att byta om. Känner mig som stålmannen i en telefonkiosk. Med undantaget att telefonkiosker inte luktar kiss. Stänger näsan, svidar om och kliver ut i tåget som en löpare. En blöt löpare.
Hinner inte ens börja torka innan det är dags att kliva av tåget. Möter upp Fredrik som tar mina grejer innan jag ger mig av. Snorkkar över åkrarna och benen känns pigga. Bestämmer mig för att nöta så lite asfalt som möjligt även om det blir lite omvägar. Vad jag inte vet är att regnvädret ALLAN lurar runt hörnet.
Plötsligt öppnar sig himlen. Ett kallt regn som kyler mig ända in i märgen. Försöker ta en bild på eländet men kameran har ställt sig i film-läge och blöta fingrar på touch-skärm funkar dåligt. Kan inte ändra tillbaka. Känner mig som en korkad bloggare som nästan regnar bort bara för att få en bild. Ger upp tillslut. Kan ju liksom inte offra telefonen för en bloggbild… eller?
Fryser vidare längs åkern och kommer hem blöt som en tvättsvamp nästan 1.5 timme senare. Försöker knyta upp skorna med fingrar som inte fungerar. Svär i hallen när jag inser att jag kommer få sitta där till i morgon förmiddag för att få av mig skorna. Fredrik får komma till undsättning, innan jag snabbt som attan hoppar in i duschen för upptining.
Galet kallt på årets första transportlöp alltså. Men himla värt ändå.
Trail-tisdag firades med långa intervaller i bokskogen. Första två intervallerna kunde man fortfarande se marken, sen blev det mörkt. Jättemörkt! Då åkte pannlamporna fram och värsta Team Nordic Luciatåg kunde snällt tuffa vidare.
Eller tuffa och tuffa, vetetusan. Det var mer typ fullt ös… 5 x 5 min intervaller stod på schemat och ALLA fullföljde alla fem intervallerna trots att vi var snälla och erbjöd en kortare variant… Det är allt ett gäng hårdingar vi fått att göra med!
Angående pannlampan använder jag en X-trail Plus från Silva. Den enda pannlampa jag ägt och har därför inget att jämföra med. Men jag tycker den funkar bra. Är lätt på huvudet och jag märker faktiskt inte av att den finns. Batteripacket sitter runt midjan och håller sig bra på plats utan att skumpa. Perfekt så. Den kommer bli min trogna följeslagare i vinter. Så ökar sannolikheten att komma hem utan stukade fötter…
Jag får en galet skön trötthet i kroppen efter att ha sprungit långt i terrängen. Hjärnan är trött efter tre och en halv timmes tokfokus. En sekunds missad koncentration och du ligger platt på marken. Fredrik missade en sekund fyra gånger…
Benen är trötta – anklarna, vaderna, knäna. Helst av allt hade du bara velat slänga dig raklång på soffan. Men så funkar bara livet på träningsläger. I den riktiga världen hinner man nätt och jämt få av kompressions-stumporna innan det är dags för utvecklingssamtal…
Men nu är samtalet avverkat och kanelbullarna i ugnen, så här kommer små lärdomar och funderingar från dagen i skogen:
1. Att kissa på en brännässla svider och är sämsta början på ett långpass.
2. Fredrik är dålig på att lyfta fötterna. Vid fjärde fallet orkade jag inte ens fråga hur det gick…
3. I skogen kan man inte räkna kilometertider…
4. “VARNING – JAKT PÅGÅR” är en läskig skylt.
5. Det är svårt att följa en led utan ledmarkering
6. Varför blir man kissnödigare när det är kallt?
7. Varför springer man i skugga längst ner i en ravin, när det är sol och fint uppe på kanten?
8. Varför lär man sig aldrig hur lång tid det tar att springa terräng? Så man alltid får stressa ihjäl sig på slutet…
9. Ett skidspår betyder nödvändigtvis inte att det går att springa på när snön är borta.
10. Stenar är tamejtusan omöjliga att springa på.
