Åkern innan den blev blöt. Jag efter jag blev blöt…
Det här är en busy vecka. En sån där när man måste trycka in träningen på alla möjliga och omöjliga luckor. Idag fick det bli i form av transportlöpning på vägen hem från jobb. Ett snorkk-försök som gick lite snett…
Tanken är att jag ska hoppa av tåget i Lund, överlämna min väska till Fredrik och springa därifrån. Har med mig ombyte till jobbet men får mycket att göra och hinner varken byta om eller gå på toaletten innan jag måste lämna jobbet i panik. Slänger ner vattenflaskan i väskan och springer till tåget. Ni som känner mig vet att jag aldrig kommer ihåg att skruva åt korken på vattenflaskor, och halvvägs till tågstationen känner jag hur det droppar längs mina ben. I väskan ligger mina löparkläder och simmar omkring…
Smyger in på tågtoan för att byta om. Känner mig som stålmannen i en telefonkiosk. Med undantaget att telefonkiosker inte luktar kiss. Stänger näsan, svidar om och kliver ut i tåget som en löpare. En blöt löpare.
Hinner inte ens börja torka innan det är dags att kliva av tåget. Möter upp Fredrik som tar mina grejer innan jag ger mig av. Snorkkar över åkrarna och benen känns pigga. Bestämmer mig för att nöta så lite asfalt som möjligt även om det blir lite omvägar. Vad jag inte vet är att regnvädret ALLAN lurar runt hörnet.
Plötsligt öppnar sig himlen. Ett kallt regn som kyler mig ända in i märgen. Försöker ta en bild på eländet men kameran har ställt sig i film-läge och blöta fingrar på touch-skärm funkar dåligt. Kan inte ändra tillbaka. Känner mig som en korkad bloggare som nästan regnar bort bara för att få en bild. Ger upp tillslut. Kan ju liksom inte offra telefonen för en bloggbild… eller?
Fryser vidare längs åkern och kommer hem blöt som en tvättsvamp nästan 1.5 timme senare. Försöker knyta upp skorna med fingrar som inte fungerar. Svär i hallen när jag inser att jag kommer få sitta där till i morgon förmiddag för att få av mig skorna. Fredrik får komma till undsättning, innan jag snabbt som attan hoppar in i duschen för upptining.
Galet kallt på årets första transportlöp alltså. Men himla värt ändå.
9 Comments
Ingmarie
9 oktober, 2013 at 22:44Oj oj oj! Tuffing! Och bra kämpat!
Jag hade börjat lipa…:-O
Snorkkis
10 oktober, 2013 at 07:10Starkt. Och fint att du tar tag i snorkkandet nu när min snorkkning ligger nere. Blir det repris på förra årets mara-väder har du i alla fall tränat för det och Fredrik vet hur han ska ta av dig skorna.
Saras Träningsblogg
10 oktober, 2013 at 07:43Haha. Ojoj!! Du är grym du!!
minatraningstajts
10 oktober, 2013 at 08:05Också värt pga bra story till bloggen! Haha. Grymma du.
Nina
10 oktober, 2013 at 08:38Det är så dethär som är träning. På riktigt!
Och massor av lycka… fast mest efteråt ;D
Nyfikna Johanna
10 oktober, 2013 at 09:07Bra kämpat! Nu kan det bara gå bättre nästa gång.
Kim
10 oktober, 2013 at 09:43Pannbenspass som jag brukar säga. :) Just transportlöpning har jag funderat en hel del på. Nu är det ett bra tag kvar innan det är aktuellt, men kan man inte springa så får man fundera på att springa i alla fall!
Johanna
10 oktober, 2013 at 13:27Haha, gillar Jeannas kommentar. Så brukar jag tänka då jag springer i riktigt skitväder; jag har ju något att blogga om i alla fall :D
Rund är också en form!
10 oktober, 2013 at 14:26Uj uj, vilken löpupplevelse…! :-o :-P
Förstår dina svordomar, jag hade också sagt ett väl valt ord eller två i ett sånt läge. Men som du säger, värt det när man tinat upp! ;-)