Browsing Tag

intervaller

4 x 8 minuter tuggummi

Hade tänkt mig att ett klassiskt 3×10 minuters tröskelpass skulle sitta fint på en söndag. Medan jag toalettsurfar (gör ni också sånt?) med löparskorna på råkar jag ramla in på Hjärnfysikbloggen och kommer på andra tankar.  Forskningsresultat har visst visat att 4 x 8 minuters intervaller ska vara det mest optimala. Tydligen effektivare än vilka Björgen-intervaller som helst!

Fil 2015-10-11 15 34 00

Och jag är ju inte den som är den. Varför inte prova ett vinnande koncept liksom? 4 x 8 minuter och sen liksom bara springa ifrån Björgen. Eller nått.

Ger mig ut på en runda som jag tror ska vara ganska skön. Jag gillar ju trots allt långa intervaller. Men så fel man kan ha!

Benen svarar liksom inte. Det är som att springa i tuggummi. Jag kan inte växla upp. Öka farten. Och jag vet varför!

Jag krämade på lite för mycket på spinningen igår. Det straffar sig alltid. Spinning må skapa en bra central kapacitet vad gäller konditionen, men fasen vad den dödar ben. Det slår aldrig fel!

Fil 2015-10-11 15 31 01
Belöning efter tuggummi-intervaller: att njuta i solen!

Intervaller på bana

 Är det någonstans jag aldrig springer så är det på löpband och på bana. Löpband för att jag tycker det är tråkigt, löparbana för att jag inte har någon nära tillhands.  Men idag var det dags. Tvåhundringar på bana. Direkt efter frukost…

bana

Jag må vara modig på zipline, men när det kommer till intervaller är jag en big time fegis. Därför var det skönt att få peppa i den långsammare gruppen, att slippa gå all in. Att få hjälpa andra till stordåd istället för att göra egna.

Sen ångrar jag mig ju alltid efteråt. Varför tog jag inte chansen? Körde det där extra varvet och sträckte ut benen? Varför låg jag inte raklång i gräset som alla andra efteråt?  Men jag gissar att det är så det är när man är en enda lång seg muskelfiber. Utan tillstymmelse till spänst och explosivitet. Utan förmåga att bilda mjölksyra och skapa snabb energi. Då blir man den där lyckliga traktorn som tröskar omkring.

Lite som Ferdinand på grönbete. Fast på en löparbana.

bana2

Löpteknik och intervaller

Foto 2014-10-05 10 08 49

Att något ”så lätt” som att springa kan vara så svårt. Det är alltid många förvirrade ansikten när det kommer till teknikträning. Känslan av onaturlig löpning, för små steg och trippande. Allmän förvirring. Men det handlar bara om tålamod. Om att nöta och ge sig själv tid att smälta. För de allra flesta blir det onaturliga naturligt vad det lider. Löpningen blir lättare och mindre energikrävande. Saker faller på plats. Bra att känna till när det känns lite uppgivet.

Intervallträning är mer pang på. Mindre tänka mera kötta. Där ser ingen förvirrad ut. Måhända plågade men inte förvirrade. Vi körde 3-2-1 minut idag med en minuts vila emellan. Upprepat tre ggr. Jag tror ingen gick pigg därifrån…

Foto 2014-10-05 09 53 39 (1)

Känslan efteråt!

2014-05-31 16.11.55

Jag hymlar inte med att intervaller är det värsta jag vet. Eller att jag har ångest minst en timme innan jag ska ut. Därför sker det inte heller så ofta som det borde…

Å andra sidan är känslan efteråt obetalbar. Nerjoggen. Klumpen som lättat från magen. Lungorna som återgår till ljudlöst arbete. Benen som liksom svävar. Älskar den känslan. Men precis som man måste äta ärtsoppan för att komma åt pannkakorna, måste man uthärda intervallerna för att uppleva nerjoggen.

Och det gjorde jag idag. Pinade mig och led. Frustade och lät. För att sedan avnjuta belöningen i form av en underbar nerjogg och känslan av att slänga mig handlöst i gräset efteråt.  Så värt det.

Jag skriver upp det på kylen för att inte glömma bort det till nästa gång. Måste nämligen ha in lite intervaller i mitt liv. Sommaren är ju fylld av mil-lopp och då kan man minsann inte tröska på som en långpasstraktor!