Känslan efteråt!

2014-05-31 16.11.55

Jag hymlar inte med att intervaller är det värsta jag vet. Eller att jag har ångest minst en timme innan jag ska ut. Därför sker det inte heller så ofta som det borde…

Å andra sidan är känslan efteråt obetalbar. Nerjoggen. Klumpen som lättat från magen. Lungorna som återgår till ljudlöst arbete. Benen som liksom svävar. Älskar den känslan. Men precis som man måste äta ärtsoppan för att komma åt pannkakorna, måste man uthärda intervallerna för att uppleva nerjoggen.

Och det gjorde jag idag. Pinade mig och led. Frustade och lät. För att sedan avnjuta belöningen i form av en underbar nerjogg och känslan av att slänga mig handlöst i gräset efteråt.  Så värt det.

Jag skriver upp det på kylen för att inte glömma bort det till nästa gång. Måste nämligen ha in lite intervaller i mitt liv. Sommaren är ju fylld av mil-lopp och då kan man minsann inte tröska på som en långpasstraktor!

6 Kommentarer

  • Svara
    Rund är också en form!
    31 maj, 2014 kl 18:50

    Exakt så är det!
    För att inte tala om hur galet långsamt det känns som att man joggar. Nästan går… (!?) Haha! :-)

  • Svara
    Ingmarie
    31 maj, 2014 kl 20:38

    Jag känner en slags hatkärlek till det. Värst tror jag är att värma upp och innan jag vet hur trött jag kommer bli…
    men efteråt! Olalalallaaaaaaa! :-D

  • Svara
    Nina
    1 juni, 2014 kl 07:40

    Ett peppinlägg indeed…. förhoppningsvis får det mej att lämna hem långpasstraktorn idag och ta Ferrarin (harkel, haha) istället ;)

  • Svara
    Mari
    1 juni, 2014 kl 19:41

    Kul =) och jag älskar dom, eller ja… lika mycket som jag hatar dom =) Vilka intervaller sprang du/ni?

    • Svara
      Anna
      2 juni, 2014 kl 10:27

      Det blev 4 x 1200 m. Får hjärtklappning bara jag tänker på det…

      • Svara
        Mari
        2 juni, 2014 kl 19:53

        Och jag får det genom att bara läsa det =)

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.