Hade tänkt mig att ett klassiskt 3×10 minuters tröskelpass skulle sitta fint på en söndag. Medan jag toalettsurfar (gör ni också sånt?) med löparskorna på råkar jag ramla in på Hjärnfysikbloggen och kommer på andra tankar. Forskningsresultat har visst visat att 4 x 8 minuters intervaller ska vara det mest optimala. Tydligen effektivare än vilka Björgen-intervaller som helst!
Och jag är ju inte den som är den. Varför inte prova ett vinnande koncept liksom? 4 x 8 minuter och sen liksom bara springa ifrån Björgen. Eller nått.
Ger mig ut på en runda som jag tror ska vara ganska skön. Jag gillar ju trots allt långa intervaller. Men så fel man kan ha!
Benen svarar liksom inte. Det är som att springa i tuggummi. Jag kan inte växla upp. Öka farten. Och jag vet varför!
Jag krämade på lite för mycket på spinningen igår. Det straffar sig alltid. Spinning må skapa en bra central kapacitet vad gäller konditionen, men fasen vad den dödar ben. Det slår aldrig fel!
Belöning efter tuggummi-intervaller: att njuta i solen!