Tjejmilen 2013 bjöd på värsta högsommarvädret. Och det var ju trevligt. Före och efter vill säga. Under själva löpningen blev det hett. Har nog aldrig svettats så mycket om fötterna…
Mötte upp Intersport-gänget i Star Zone innan start och fick en hel goodiebag med kläder. Han knappt blinka så hade Amanda roffat åt sig gobitarna och jag fick snällt springa i gamla paltor.
Starttid kl 13 är inte optimalt för mig. Hinner smälta och förbränna frukosten och dessutom bli jättehungrig igen. Samtidigt som man inte hinner klämma en lunch. En bar får duga även om jag känner mig lite i hungrigaste laget på startlinjen.
Anyway. Gympar nog lite för länge med SATS och får en ganska dålig plats i starten. Det kryllar av folk och det är svårt att hitta rytm de första kilometrarna. Det är grymt varmt och jag svettas om fötterna. Tänker att jag vill komma i mål på 44 minuter men inser tidigt att det inte kommer att gå. Kilometrarna tickar sakta.
Efter 8 km tar farten slut. Jag får håll mellan skulderbladen (WHAT??). Tänker att milen inte är min distans. Fast jag egentligen borde tänka att det är dags att börja köra intervaller….
Plågar mig i mål på 44:51 och skyndar i väg till starten för att se Amandas start. Håller tummarna för att hon ska få en trevligare tur, annars kommer jag ju aldrig kunna övertala henne till att detta ska bli en tradition….
Men hon fixar det galant. Springer i mål strax över timmen och verkar halvt oberörd. Det blir nog fler tjejhelger framöver!
Detta inlägg publiceras i samarbete med Intersport.