39 år sen. Eller nått…
Alltså jag fyller 40 i år. Låter vuxet men jag känner mig fortfarande som 23. Fredrik fyller också 40. Typ 5 veckor innan mig. Det är ju på något vis något stort, som måste firas.
Jag tänker i banor av siffran 40. Kilometer? Mil?
Fira min dag med 40 kilometer löpning och hans med 40 mil cykling (fast då får vi nog ta det på ett par dar). Och sen 40:e upplagan av Berlin marathon på det.
Låter som en plan.
Undrar om jag får sällskap…
Körde ett tufft pass på cykeln i eftermiddags. Kände mig stark och tryckte på bra. Vad jag inte visste var att den efterföljande spinningutbildningen på gymmet skulle innebära maxpulsförsök följt av en tävlingsklass spinning. Där den fiktiva hastigheten (km/h) bestämdes av intensiteten (% av maxpuls), och med banprofil och cyklisternas inbördes placering på storbild.
Kan säga att själva tävlingsmomentet kickade igång mig fullständigt. Ettan och tvåan stack i starten medan jag fortfarande låg och gosade i behaglig puls. Framför mig på tredje plats spinningkollegan Christian. Finns det någon jag inte kan förlora mot så är det Christian. Jag hade fått äta upp det i två års tid. Bara att bita ihop och mata framåt alltså. I 20 minuter kämpar jag för kung, fosterland och min heder. Ser att min hastighet är högre än hans. Teoretiskt borde jag komma förbi. Trycker. Sliter. Kommer förbi. Matar. Kämpar. Behåller lucka ända in i mål
Efteråt är jag en urvriden trasa. Småfryser, mår konstigt och saknar hjärnfunktion (värre än vanligt alltså).
Idag har jag utmanat mina gränser. I morgon blir det soffan.
Har i vanlig ordning drabbats av post-trailcamp-syndromet. Asfalt känns osexigt och Kävlinge ligger grymt felplacerat på kartan. Ont om löparsällskap och maten står inte på framdukad bordet. Tvättmaskinen går på högvarv och det hänger torkad tvätt lite överallt. Typ så här, fast rent:
Vår stuga i Arild…
Anyway. Jag har inte ens träningsvärk. Känner mig lite snuvad på konfekten. Trodde det ingick på sånna här läger. Kan det vara för att jag åkte kana på rumpan i nerförsbackarna i stället för att springa?
Skulle vila idag, men det är vår där ute. Jag vilar på cykeln.
Kan. Inte. Missa. Våren.
Oftast när jag cyklar så bara cyklar jag. Tuffar på i en sån där mellanbehaglig lagom-fart. Men så blir jag ju heller aldrig stark på cykeln.
Från och med idag skulle det bli ändring på det och så här blev dagens pass:
-5 km uppvärmning (dra på trissor!)
-22 km naturliga intervaller. Extra tryck i uppförsbackarna gav 8 stycken ordentliga pulshöjare. Allt från 1 minut till 6 minuter med utfällda horn.
-7 km tempo där jag krigade på bra i sidvinden. Ovanligt hög cykelpuls (för att vara jag!). Kände mig faktiskt nästan lite stark i benen. Fortfarande chockad av känslan!
-5 km hemcykling ( och här var jag lika svag som vanligt. Motvinden gav mig ingen chans!)
Summa summarum ett härligt pass i vårsolen. Tiden gick übersnabbt när det blev lite variation längs vägen. Hann inte kolla klockan än enda gång! Najs.
