Vi sprang Kåsebergaloppet idag, hela familjen på lite olika sträckor. Fredrik och jag på milen. Den värsta sträcka som finns. Speciellt när man är ur form och banan börjar med brant uppförsbacke.
Redan efter 30 sekunder försvinner Fredrik framför mig i fjärran. Skönt, så slipper jag stressas av honom. Benen är pigga men andningen hänger inte med. Det är varmt och kvalmigt och det känns som luften saknar syre. Bansträckningen är dock fantastisk vacker med härlig utsikt över havet. Underlaget varierar mellan grus, gräs och och lite asfalt. Gräs är jobbiga ting och jag är nervös för min nystukade fotled. Fegar i utförslöporna.
Klarar fotleden och kommer i mål på en tid strax under 46 minuter, lite lagom tjurig över bristen på fart i benen. Tanken att jag skulle ha placerat mig på pallen slår mig inte en sekund när jag lämnar målområdet för en promenad upp till Ales stenar.
Lite spännande med flygande föremål…
Tillbaka på plats upplyser mig dottern om att de ropat ut mitt namn i högtalaren. Som trea i damklassen. WHAT? Går fram till sekretariatet för att se om det fanns något pris att casha in, men det är för sent. Priset har gått till fyran.
– Säg att det var en vattenflaska, utbrister jag till prisutdelaren.
Men nej. Det var en övernattning eller en middag jag missade. Som fyran får njuta av bara för att jag är en klant.
Typ surt!
