Jag trodde jag hade sett Central Park efter fyra yttervarv 2012, men så fel jag hade. Idag letade vi oss in i mitten. Hittade trappor, slott, båtar och terräng(!). Kanske dags för uppstart av TNT New York? Hade kunnat tänka mig att ta mig an den uppgiften…
Mina skor är på väg. I en väska tillhörande Daniel på ett plan från Köpenhamn. I morgon klockan 17 kommer jag ha dem i min hand. Via ett galet samarbete mellan honom och svärmor Kerstin. Kan inte nog tacka er! Ni är guld!
Alltså jag åkte till New York utan att packa ner mina race-skor. Det är ungefär lika puckat som att glömma passet eller piljetterna. Fick ingen panikattack direkt vid upptäckten utan tänkte att jag skulle hinna köpa ett par nya och gå/springa in dem under ett par dagar innan maran. Det visade sig inte vara så enkelt. Skorna FINNS inte. Varken i Brooks-montern på mässan eller på de två större löpaffärerna i stan.
Så nu sitter jag här med ett par halvgamla DS Trainers med en något för hård hälkappa. Ett nytt sällskap på marathondistansen som jag hoppas kunna underhålla mig hela vägen. Som plåster på såren köpte jag ett par Adidas Adios Boost, men de vågar jag verkligen inte använda på söndag. Någon måtta får det vara på risktagandet…
Förövrigt ska det bli KALLT till helgen och jag gissar att min pimpade t-shirt kommer hem oanvänd än en gång. Jag lär behöva både underställ och jacka!
Jag är en cappuccino-nörd. Och Fredrik är nördig på kaffe i allmänhet. Vi har en kaffemaskin i prisklass tempocykel och dricker i nio fall av tio det bästa kaffet hemma. På kvalitetsbönor av rang. Nescafé gör sig liksom inte besvär. Grejen är att jag inte ens gillar kaffe. Om det inte smakar som smörig kola i en cappuccino med det lenaste skum. Men smaken ska komma från kaffet, inte från läskiga syrups. Och skummet ska inte ha en enda likhet med vispad äggvita. Får knottror vid blotta tanken. Anyway. Att prova finkaffe på kaffebar är en av mina favoritsysselsättningar när jag är på resande fot. Till det krävs research. En bra kaffebar ramlar man nämligen inte bara in på. Det blinkar inte STARBUCKS över hela gatan och stället brukar vara i högsta grad oansenligt. En trång lokal med knappt några sittplatser alls. Möjligen några hårda kakor och finchoklad men sällan ett helt fikautbud.
Här i New York har vi plogat igenom följande:
Blev tipsad om detta guldkorn av Sara och det fick bli vårt första kaffestopp i New York den här gången. Cappuccino fanns inte på menyn så jag testade en flat white (lite mer kaffe och lite mindre mjölk). Tyckte den smakade för mycket kaffe och skänkte den med varm hand till dottern. Beställde själv en latte istället. Mjölkmonstret i mig blev lyckligt igen och allting var frid och fröjd (ja, jag har läst om mjölksnackisen hemma men väljer att ignorera den så länge…). Stället har ganska många sittplatser och vi lyckades hitta dit på en tid det var ganska lugnt. Har förstått att det kan vara riktigt långa köer annars. Fanns lite att fika också men det testade vi inte. Riktigt bra kaffe men hade helst sett en cappuccino på menyn för värsta bästa blandningen mellan kaffe och mjölk.
Första kaffebesöket i Brooklyn. I ett bostadsområde bakom en park. Med personal som såg ut att tänka ”ÅNEJ, ska vi behöva jobba nu också???”. Här fanns förutom kaffe, smarriga toasties och chiapudding med färska bär. Roligt med ställen som serverar bättre mellanmål än bara kakor. Trots att personalen såg i högsta grad oengagerade ut lyckades de servera mycket bra kaffe och perfekt mellanmål för hela familjen. Dottern dog en smula över sin jordnötssmör- och banan-toastie medan övriga var mycket nöjda med både avokado-toastien och chiapuddingen. I kafferankingen inte riktigt lika gott som Culture Espresso men utbudet av mellanmål uppväger!
Kaffebaren som vi rankade högst första gången vi var här. Ett hål i väggen helt utan möjlighet att sitta ner. Små bord längs väggarna att hänga vid – knappt bredare en ett kaffefat… Mycket folk i rörelse och lite svårt att finna ro. Jag vill ju SITTA ner när jag dricker. Det är liksom min högtidsstund på dagen…
Inte lika lyrisk över kaffet som senast, men ändå förmodligen ett av de bästa ställena i New York.
Testade kaffebaren på W29th Street. Ett mysigt ställe som förutom bord framför disken hade ett helt stort rum med soffor i bakkant. Här hade man kunnat plocka på sig lite kakor och satt sig för gofika men vi nöjde oss med kaffe. Tyvärr fick jag den serverad i en latte-mugg. Påverkar naturligtvis inte smaken, men utseendet. Den såg halvfull ut. Sånt stressar en cappuccinonörd….
CAFÉ GRUMPY
Me like! Mysig lokal, mysig stämning. Gott om platser utan att bli Espresso House. Kakor som såg goda ut och kaffe som var kanon! 
Efter 5 dagar och lika många kaffehak har jag svårt att utse vinnaren. Men kaffemässigt Grumpy eller Culture Espresso. Gillar man pourover är den bäst på Culture följt av Gimme Coffee och WTF. Säger kaffenörden som inte gillar mjölk.
UPPDATERING. Nya kaffebar utforskad, upptäckt och älskad! Se nedan…
Ramlade in lite av en slump efter en shoppingrunda i SOHO. Och DET är jag tacksam för. Everyman espresso hade semesterns trevligaste personal och i särklass godaste cappuccinon. Någon grad för kall men det var förlåtet då smaken var som lenaste kola. Och ja, jag beställde en till när den första var uppdrucken. Det händer inte ofta, så se det som ett gott betyg!
