Aktuellt

En viloklocka!

Jag köpte finaste Garmin-klockan till mig själv i 50-årspresent. Den som kan allt. Den som vet hur jag sover, tränar, mår och bergis vilken färg jag har på strumporna. Men alltså. Jag tror den är lite lat….

Första veckan jag använde klockan gick jag ut och sprang 56 kilometer. Som om det var världens naturligaste sak. Sen dess är det kört. Det spelar ingen roll vad jag gör, den rekommenderar BARA vila.

Medan Fredriks klocka är snäll och medgörlig är min bara sträng. Han får träna 45 minuter och ibland till och med en hel timme. Men jag ska bara vila. Och göra 15 minuter andningsövning.

Naturligtvis lyssnar jag inte på hela örat. Då hade jag ju dött av tristess. Jag smygtränar. När jag går på Body Pump bryr den sig inte. Det är tillräckligt mesigt för att inte räknas, tänker den. Men GUD NÅDE om jag springer. Oavsett tempo eller tid så är det en sjuhelsickes belastning och jag kastas tre dagar tillbaka i viloträsket.

Enda gången jag får beröm är när  jag sitter orörlig i en kontorsstol. Då kan jag efter ett par timmar få höra hur duktig jag är på vila och hur bra jag återhämtar mig.

Hade min klocka fått bestämma hade jag jobbat 12 timmar kontorsjobb om dagen.  Jag hade blivit så utvilad och pigg.

Fast det känns lite tvärtom vad all forskning tjatar om. Att vi inte ska vara stillasittande….

Jag måste ha köpt fel klocka. Det var ju en träningsklocka och inte en viloklocka jag skulle ha…

Aktuellt

Bjällerklockan.com

Tog mig till Skrylle för en uppfriskande 15-kilometersrunda i det friska vädret. Dagen efter party får man passa på innan man blir trött….

Skrylle är motionsspår delux. Välpreppat underlag mitt i den härligaste höstskog. Svagt nerför hela första biten och känslan av att vara stark trots en kort natts sömn. River av första milen på en tid som får min nya klocka att jubla. ”Snabbaste milen” säger den, som förvisso bara har en dryg vecka som referens.

Jag är lite halvdöd efter de fyra backar som avslutar milspåret men eftersom femkilometersrundan börjar med samma härliga nerför hinner jag återhämta mig.

Det är mycket folk ute i spåren. Solen skiner, och i skogen känner man inte de 18 sekundmetrarna som blåser över Skåne. Ett klokt val av alla promenerare. Fast de är ju liksom lite i vägen. Går fem i bredd. Eller tar upp hela spåret med ett utdraget hundkoppel. Jag stampar i gruset, hostar och lever om för att göra folk uppmärksamma på min ankomst. Ändå skrämmer jag minst 10 söndagsflanörer, som antingen hoppar rakt upp i luften eller ropar OOO! i rena förskräckelsen.

Det är då jag får min nya affärsidé. En bjällra att ha i handen. Att plinga med när man vill komma förbi. I mitt sinne har jag redan startat import och webshop, men Fredrik tror inte riktigt på min plan. Vilken partykiller.

Aktuellt

Dundergröt

Jag brukar springa morgonpassen på tom mage. Det brukar kännas ganska lätt, men klockan brukar ta ned mig på jorden efteråt. Det har alltid gått långsamt, visar det sig efteråt…

Idag snurrade jag på saker och ting. Åt frukost först och sprang sen. Mest för att jag inte ville springa i mörker. Det gjorde underverk för farten i benen.

Efteråt får jag beröm av klockan. Rekord på 10 km, rekord på 5 km och rekord på 1 mile. Förvisso mest för att klockan är en vecka gammal, men ändå, det gick verkligen fortare än det brukar i ottan. Med samma känsla i kroppen som vanligt. Den där gröten måste vara av en grym kaliber. En dundergröt.

Får frågan på Instagram om vad min dundergröt egentligen innehåller. Och jag tänker att jag kan sälja informationen dyrt. Vem är inte beredd att betala massor för ett par pigga ben liksom? Vilken affärsidé! Men nu är jag inte affärsman. Så vill du ha pigga ben innan klockan 07 är det detta som gäller:

Blanda rågflingor, havregryn, vatten och lite för mycket salt…. Blanda i 3 hackade paranötter. Mosa banan och lägg på. Toppa med blåbär. Serveras med havredryck.

Plättlätt. Och inte ens en ingrediens med konstigt namn…

Aktuellt

Favorit i repris

Jag har varit i Stockholm. Därav bloggtystnad. Det var ett späckat schema med enda möjliga chans till löpning klockan 05:50. Efter utekväll.

Jag har såklart med löparkläderna. De packas alltid först för att med säkerhet få plats. Så får man anpassa övriga bagaget efter det utrymme blir över. För det hör liksom till att springa på annan ort när tillfälle ges. Även om det blir lite tidigt, inklämt och stressigt.

Jag har lagt hela kvällen på att fundera över var jag ska springa. Är obekväm med mörkret och obekant med den stora staden. Var är det upplyst? Var är löparna? Och var är områdena jag bör undvika? Efter 30 minuter har jag bestämt mig för att jag inte vågar chansa på tipset om den mysiga slingan på Djurgården. För att ingen med säkerhet kan säga att den är upplyst. Det blir samma runda som sist: Söder Mälarstrand, Västerbron och Norr Mälarstrand.

Jag har bara tid för 10 km men vet inte hur lång rundan är. För senast blev det något vajsing med gps:en och jag fick bara 8 km och ett långt rakt streck över halva Stockholm. Men jag chansar att det är kring 10 från hotellet på Stureplan.

Stockholm är beckmörkt kl 05:50 och bara sopgubbarna är ute. Springer förbi Kungsträdgården, slottet och över på Riddarholmen utan att möta en själ.  Det känns läskigt och jag undrar vad jag gör här…

Först när jag når Söder Mälarstrand dyker första löparen upp. Jag stannar för att fota stadshuset och märker först då att klockan inte är på. Därför kommer jag inte heller nu få svar på hur lång den här rundan egentligen är…

Hade som reservplan att vända efter 5 km om det verkade bli för långt, men nu vet jag ju inte ens när 5 km är. Lika bra att öka farten för att inte riskera att missa frukosten!

Lagom till Västerbron börjar det ösregna och jag kastas tillbaka till Stockholm marathon 2012. Minns den enda personen i publiken. Han med paraplyet ut och in. Hur galet med ett sånt marathon i juni. Den somrigaste av månader. Men ändå. En Västerbro är en Västerbro och plötsligt blir jag sugen.

Ska Stockholm få äran att bli mitt nittonde marathon?