Body pumpen har startat 17:10 i urminnes tider. Därför tog jag liksom för givet att den gjorde det idag också. Det gjorde den inte….

Det är när jag blippar kortet och ingen passbiljett trillar ut som jag börjar ana oråd. Tittar en extra gång på skärmen och där står BODY PUMP 17:00! What? Klockan är 16:58 och här står jag i strumplästen. Och det tar minst fem minuter att släpa fram utrustningen.

Jag tänker att det måste vara fler som missat den plötsliga schemaändringen. Att vi kommer vara fler som kommer inrusande med en lätt panikartad blick. Men nej. Alla andra har haft koll. Det var på plats för en kvart sedan när jag satt och mumsade knäckebröd i godan ro.

Jag plockar fram uppvärmningsstången och tänker att resten får lösa sig efter hand. Men mest undrar jag hur alla kunde ha koll utom jag?

Nu ska jag också börja läsa tiden och inte bara namnet på passet. Även på de pass jag alltid går på. Men kanske ännu viktigare, på de pass jag instruerar….

Vi har tillbringat helgen i sportstugan. Löpning i ett kuperat winter wonderland – men även i Icebugs. En ödesdiger kombination.

Mina Icebugs har ett makalöst grepp men känns i övrigt som ett par lastpråmar från andra världskriget.  De är stumma och oföljsamma, och vaderna tröttnar nästan direkt.

Det sliter och drar i vaderna och stegen blir stumma och utan spänst. Och tröttheten sitter kvar efteråt. Det är något där bak som skriker HEJ i varje trappsteg ner.

Efter fredagens och lördagens pass är det därför läge att kasta in en vilodag idag. Äta lussebullar och låta vaderna hämta sig.

Jag älskar vilodagar när kroppen ber om det. Som idag. Då njuter jag fullt. I övrigt gillar jag inte alls vilodagar! Det är ju så roligt att träna! Är du bra på att vila?

Det nöjde sig inte med frost och bitande kyla. Det skulle visst till lite snö också….

Snö är fint när den är vit och extra fin om det är julafton. Den kan vara kul att springa på om den är hårt packad och inte hal. I alla fall en gång eller två.

Men nu saknar jag barmark under löpardojorna. För att alla pass blir dubbelt så jobbiga i Icebugs. Och för att det är ett helt äventyr att komma ut när man har Icebugsen på, behöver gå på toa, inte hittar mobilen och helst inte vill förstöra parketten…

Dessutom ser man så många vargspår i snön. Även om det mest troligt är en hund…

Gillar du snö?

Jag är en typisk sommarmänniska, men när det ändå inte är sommar kan det lika bra vara som det är nu. Minus sju grader. Stjärnklart. Bitande kallt, men på ett friskt sätt. Jag blir kall men fryser inte ihjäl som jag gör i vind och skånsk fukt. Lite juleljus på det och morgonlöpningen är fulländad. Så här…

Efter en sån morgon är energin på topp vill jag lova. Utan att låta som en morgonpigg hurtbulle….