Skåneleden 2020

SL 5 Malmö-Klagshamn. Tjuvstarten.

Skåneleden ska ”under våren” inviga ett gäng nya etapper på SL5. Så står det på hemsidan. Men när man är lite ivrig till sin natur och tycker våren har passerat (även om det rent vädermässigt känns mer som november) får man ta saken i egna händer. Därför tjuvstartar vi idag etapperna 17 och 18 från Malmö till Klagshamn.

Vi har 2 kilometer till starten vid Malmö C och passerar påpassligt nog Malmös nyaste café på vägen dit. Det är Freja på Davidshallstorg som får stå för morgonkaffet, och uteserveringen bjuder på både vindstilla och strålande sol. Eftersom vi vet att både regn och kulingvindar väntar runt hörnet dröjer vi kvar och njuter av sommarfeelingen. Jättelänge.

Hundra år senare fortsätter vi. Längs vanliga vägen till jobbet. Det känns som en helt vanlig jobbfredag. Men det är det ju inte. Det här ska bli mycket mer rafflande än så…

Hittar de orangea markeringarna vid Centralstationen och hoppar på leden som ska ta oss så långt vi orkar söderut. Till lämplig busshållplats. Det här är en delled som inte kräver så mycket förberedelser. Det finns bussförbindelser tillbaka typ överallt ifrån.

Redan efter ett par hundra meter är Skåneledens framfart blockad. De ska visst byggas hus här och vi får improvisera lite. Pilarna pekar åt alla håll… skåneleden

Efter dockan och över parkeringen ner mot vattnet i Västra Hamnen saknas markeringar helt. Men vi kan ju faktiskt inte klaga. Det är ju vi som tjuvstartar. Dessutom är det här kända hoods, vi vet precis var vi ska.

Solen skiner fortfarande men vinden är galen. Och här inser vi att vi har valt fel håll. Vi kommer få motvind HELA vägen…

 

Vi rundar Västra Hamnen och följer Ribban söderut. Vi vandrar på min allra vanligaste löprunda och jag kan varenda sten. Det är lite knäckande att vi efter dryga två timmars promenad bara är några kilometer hemifrån. Och den frystorkade maten som känns som höjden av lyx ute i skogen, känns inte alls lika fancy i civilisationen på Dragörkajen. Precis utanför världens godaste pizzeria Mastio….

skåneleden

Det här är sista gången vi ser solen på ett tag. Precis har vi lämnat vår lunchbänk när himlen blir svart och någon sätter på hårtorken. Det blåser så vi knappt tar oss framåt, och när det dessutom börjar regna får vi söka skydd utanför Sibbarps kallbadhus. Att bada är dock ingen tanke som riktigt slår oss…

Efter Sibbarp går turen söderut via Brofästet. Vi får en stunds uppehåll att begrunda Bron innan vi får dagens andra kalldusch.

Naturen kring brofästet är magisk. Utsikten magnifik. Efter att ha passerat bron traskar vi uppför Malmös (nästan) enda backe och får ännu mer vacker utsikt. Ner mot strandängarna nedanför. Och med årets första skådade Vallmo…

Nu är vi ute på nya marker. Här har jag bara sprungit en gång tidigare och nu börjar det kännas spännande på riktigt. Vi spänner bågen och bestämmer oss för att gå till Klagshamn. Det bör bli kring 20kilometer. En vild gissning eftersom ingen info ännu finns på hemsidan och inga distansskyltar är uppsatta ännu.

Ute på strandängarna är det blött och jag är glad att jag tog mina sprillans nya Icebugs med Goretex och hela tjottaballongen.

Icebugs

Vi passerar kor på grönbete. En humörhöjare som alltid när de är bakom staket…Det behövs. För nu börjar det bli lite tröttsamt i fötterna. Och kaffesuget alltså…

Vi börjar närma oss Klagshamn och kan till och med se bussarna gå. Tänker att målet är nära, och att vi borde hinna med nästa buss. Det är då Skåneleden viker höger. Fast bussen går till vänster.

skåneleden

Det blir en detour rund Klagshamns udde. Ett par långa kilometrar extra för redan trötta fötter. Men alltså, utsikten, igen!

Lite längre fram hittar vi en Skåneleden-stolpe utan skyltar och misstänker att etappmålet är just här. Ute vid badplatsen.

Följer leden in mot byn och den busshållplats som står och skriker efter oss.  Nio minuter till avgång. Perfekt tajmat.

41000 steg in på kontot. Det är nog mer än 20 kilometer. När Skåneleden tycker att det är vår, och släpper infon om lederna, får vi svaret. För jag glömde faktiskt klockan…

Aktuellt

Är det inte den ena så är det den andra…

Jag sumpade två löparsomrar med min höft. All vår superlättviktspackning har nästan förmultnat på sin hylla i förrådet. Allt det som vi köpte för mysiga löparäventyr med övernattning: 1,5-personerstältet, sovsäckarna så lätta att gravitationen inte biter på den. Grötkastrullen så tunn att den inte syns. Ja ni fattar. Lätt, dyrt och oanvänt.

Teoretiskt är det läge att dra ut på äventyr just i detta nu. Långhelg väntar och solen skiner. Jag är hel….

Men inte Fredrik.

Så utrustningen får snällt mogna lite till på sin hylla. En vacker dag kanske vi är springdugliga samtidigt….

Aktuellt

Lopplyx

Jag la ut en bild på min VIP2021 tröja från Helsingborgmarathon på instagram igår. Och påmindes om den härliga VIP-förmånen att ha fri tillång till bajamajor utan kö.

Med en sån VIP-grej i Köpenhamn hade jag ju aldrig behövt lätta på trycket i offentligheten, mitt i startområdet. För mig är en kö-fri bajamaja höjden av VIP-lyx men det finns såklart andra sätt att förgylla ett lopp. Någon vill ha gratis busstransport och någon vill ha eget drickabord. Själv hade jag  ju inte tackat nej till en cappuccino i målgång. Eller en egen pacer med ett högst ojämn siffra på ballongen. Typ 3:25….

Jag fortsätter frågeställningen här. För jag gissar att inte alla kollar insta. VAD skulle vara höjden av lyx på ett lopp du springer?

Aktuellt

Målfoto – 2 sekunder senare

Jag är kanske bortskämd med de fantastiska målfotona från Helsingborg marathon, men ändå, vi måste avhandla målfotona från Köpenhamn…

För så här går det ju till: några meter innan målgång skärper jag till mig. Ser klämkäckt pigg och glad ut. Jag tänker att jag ska sträcka armarna i luften i en cool gest men allt för ofta (läs: alltid) glömmer jag bort. Den som är extra atletisk kostar på sig ett hopp eller en hjulning, men jag är inte riktigt där än…

Anyway. En mikrosekund efter målgång kommer tröttheten i kapp. De flesta är dessutom totalt fokuserade på klockan, för att lyckas stoppa tiden innan det hunnit trilla in allt för många extrasekunder i filen som snart ska visas i offentligheten. Själv glömmer jag alldeles för ofta, men helt uppenbarligen inte i Köpenhamn.

På grund av ovanstående är det bäst att ta fotot någon millisekund INNAN målgång eller precis när mållinjen passeras,  Sen är det liksom kört. Om man inte vill ha bilder på verkligheten som infaller lite senare. Folk som står dubbelvikta, fräser snor eller ligger raklånga på marken. Det är coola bilder det också men inte riktigt samma sak…

Det är också bättre att placera fotografen så att målgångaren ser kameran och spexar till det, än att gömma sig i sidan och fota i hemlighet.

Det tänkte man visst inte på i Köpenhamn. Därför såg de flestas målgångsbilder ut så här…

Observera allas handplaceringar!

Bilden tagen sekunden före  blev inte bätte. Det är då alla tar ner sina segerhänder från himlen! Ja ni fattar. Fotograferna i Köpenhamn borde skickas på kurs till Helsingborg…