Aktuellt

”Wow, du springer snabbt!”

Klockan är strax efter sju på morgonen när jag får jordens komplimang. ”Wow, du springer snabbt!” En sån kommentar lever man på länge. Genom både teams-möten och struligt internet.

Jag springer sällan snabbt på mina rundor och allra helst inte på mina morgonjoggar. Därför kan det tyckas konstigt att någon skulle kalla mig snabb. Fast alltså. I morse gick det undan….

Inte hela vägen förståss, utan bara mellan kilometer 6 och 7. Och det är just då jag passerar den ytterst trevliga herren i kostym.

Det är inte utan anledning farten går upp precis där. Det är för att dottern, som ska med flyget till Färöarna, inte svarar när jag frågar om hon är vaken. Varken på sms, messenger eller telefon. Hon som aldrig är mer en en millimeter bort från mobilen…

Jag springer för att hinna hem och väcka henne. Och det går så lätt. I min värld springer jag med det perfekta löpsteget. Snabbt men helt utan ansträning. Du vet som den där elcykeln som cyklar om dig i motvinden. Rakryggad utan ansiktet förvridet i grimaser. Som bara glider förbi dig när du stångar dig fram med tungan över styret. Idag var jag elcykeln fast med skor.

Nästa gång jag springer lopp ska jag oroa mig för döttrar som missar flyg. Då kommer jag att persa!

Sa jag förresten att morgonen var magisk? Det var den.

 

Aktuellt

Hur firar man 50 jordsnurr?

Fredrik fyller år idag. Jättemånga år. Nästa år blir det dessutom superjämnt! Själv är jag bara 23 men lyckas ändå fylla lika jämnt som honom nästa år. Dubbelt så stor anledning att fira. Frågan är bara hur man på bästa smäller av ett hundraårskalas av rang?

Vi fyller på världens tråkigaste årstid, september och oktober, så att fly landet är nästan ett måste.

Jag kläcker idén Medoc marathon. Springa och dricka vin, själva höjden av fest. Men får nobben. Inte heller Valencia marathon går igenom. Vi ska tydligen inte springa lopp på vårt 100-årskalas. Har han blivit gammal eller?

Större chans att få igenom lär vara löpning på Island, Grönland, Färöarna eller Madeira. Men på tre av de fyra fryser man…

Vän av ordning kanske tycker att man inte BEHÖVER springa när man fyller 100. Men sånna vänner ska man inte lyssna så noga på.  Fast ok, man kan ju komplettera löpningen med särdeles god mat…

Det enda jag med säkerhet vet är att jag ska springa 50 km fredagen den 27 oktober nästa år. Boka in det i kalendern!
Den 21 september springs nog inga 50 km. Men vill ni äta 50 skopor glassär det nog det datumet ni ska skriva upp!

 

Aktuellt

Fredrik upptäcker morgonen

Vi har knappt öppnat ögonen när jag lite försynt föreslår att Fredrik ska hänga med på en morgonjogg till havet. Utan någon som helst förhoppning om att han ska gilla idén. Springa dit, hoppa i, och springa hem. Jag säger det faktiskt mest på skämt. En kroniskt morgontrött person lurar man inte så lätt. Utom just idag. Han nappar. Och ingen är mer chockad än jag.

På en kvart är vi ute ur lägenheten. Med torra underkläder och en superliten handduk i vätskevästen. Det är friskt och nästan mörkt. Jag förstår fortfarande inte att det händer.

Vi hinner knappt ut från kvarteret innan en löpare springer förbi med pigga steg. Fredrik ser förvånad ut. FINNS DET FLER GALNINGAR?

Någon halvminut senare kommer nästa. Lite tröttare steg men dock. Han springer. Vad händer liksom?

Sen avlöser hurtbullarna varandra. En cyklist med en typ flaggstång på ryggen, ett gäng power-walkare, fler löpare…

Hakan trillar längre och längre ner. Det finns alltså en parallellvärld. Saker som händer när han sover som godast. Jag skrattar mest. Känner det som en bekräftelse på att det är jag som är normal. Inte sömntutan.

En kvart senare är vi framme med havet. Det friskar i. Stänker kallt. På bryggan står en nybadad kvinna och bara njuter. Med blicken mot soluppgången. Hon fryser inte alls.

Det ska vi inte heller göra. Inte sen. Men först. För vattnet biter nu. Tar andan för en sekund. Fredrik gör ett tepåse-dopp.  Ner och upp. Jag ligger kvar till kvinnan gått. Så jag får bryggan för mig själv till photoshooten.

Kläderna blåser åt alla håll men vi fryser inte när vi försöker peta ner blöta fötter i tajta strumpor.

Sen joggar vi hem. Piggast i hela världen. Med vinden i ryggen och solen rätt i ögonen. Ser ingenting men vet att han nog är ganska nöjd….

Aktuellt

Fortsättning på temat målgångsbilder

Jag verkar inte vara den enda med tvivelaktiga målgångsbilder från Köpenhamn. De bredaxlade funktionärerna verkar ha stulit showen för halva startfältet. Och sedan jag skrev min race report har det rasslat till med fler bilder till samligen. Som man uppmuntras att dela i sociala medier.  Men alltså, vad hade mamma tänkt om jag laddat upp den här?

Typ: ”du brukar väl inte ha blå tröja? ”

Eller den nedan: ”VAD HAR DU GJORT? HAR DU RÅNAT BANKEN? ELLER VARFÖR STOPPAR VAKTERNA DIG???”

Eller nästa. ”Har du klippt dig? Jag tycker du klär bättre i långt hår”

Och äntligen. En där jag faktiskt syns. I helkropp. Kanske vågar jag dela den utan att oroa min mor. Och vilken bedrift att jag lyckades klar mig utan att få mikrofonstativet i huvudet! Det kräver mer skills än att springa en halvara!

Tur i alla fall att jag inte slösade energi på någon målgest. Hade ju varit väldigt onödigt att hjula över mållinjen när ändå Asbjörn stal all uppmärksamhet…