Fredrik upptäcker morgonen

Vi har knappt öppnat ögonen när jag lite försynt föreslår att Fredrik ska hänga med på en morgonjogg till havet. Utan någon som helst förhoppning om att han ska gilla idén. Springa dit, hoppa i, och springa hem. Jag säger det faktiskt mest på skämt. En kroniskt morgontrött person lurar man inte så lätt. Utom just idag. Han nappar. Och ingen är mer chockad än jag.

På en kvart är vi ute ur lägenheten. Med torra underkläder och en superliten handduk i vätskevästen. Det är friskt och nästan mörkt. Jag förstår fortfarande inte att det händer.

Vi hinner knappt ut från kvarteret innan en löpare springer förbi med pigga steg. Fredrik ser förvånad ut. FINNS DET FLER GALNINGAR?

Någon halvminut senare kommer nästa. Lite tröttare steg men dock. Han springer. Vad händer liksom?

Sen avlöser hurtbullarna varandra. En cyklist med en typ flaggstång på ryggen, ett gäng power-walkare, fler löpare…

Hakan trillar längre och längre ner. Det finns alltså en parallellvärld. Saker som händer när han sover som godast. Jag skrattar mest. Känner det som en bekräftelse på att det är jag som är normal. Inte sömntutan.

En kvart senare är vi framme med havet. Det friskar i. Stänker kallt. På bryggan står en nybadad kvinna och bara njuter. Med blicken mot soluppgången. Hon fryser inte alls.

Det ska vi inte heller göra. Inte sen. Men först. För vattnet biter nu. Tar andan för en sekund. Fredrik gör ett tepåse-dopp.  Ner och upp. Jag ligger kvar till kvinnan gått. Så jag får bryggan för mig själv till photoshooten.

Kläderna blåser åt alla håll men vi fryser inte när vi försöker peta ner blöta fötter i tajta strumpor.

Sen joggar vi hem. Piggast i hela världen. Med vinden i ryggen och solen rätt i ögonen. Ser ingenting men vet att han nog är ganska nöjd….