Aktuellt

Typ död

2013-04-17 16.07.26

Körde ett tufft pass på cykeln i eftermiddags. Kände mig stark och tryckte på bra. Vad jag inte visste var att den efterföljande spinningutbildningen på gymmet skulle innebära maxpulsförsök följt av en tävlingsklass spinning. Där den fiktiva hastigheten (km/h) bestämdes av intensiteten (% av maxpuls), och med banprofil och cyklisternas inbördes placering på storbild.

Kan säga att själva tävlingsmomentet kickade igång mig fullständigt. Ettan och tvåan stack i starten medan jag fortfarande låg och gosade i behaglig puls.  Framför mig på tredje plats spinningkollegan Christian. Finns det någon jag inte kan förlora mot så är det Christian. Jag hade fått äta upp det i två års tid. Bara att bita ihop och mata framåt alltså. I 20 minuter kämpar jag för kung, fosterland och min heder. Ser att min hastighet är högre än hans. Teoretiskt borde jag komma förbi. Trycker. Sliter. Kommer förbi. Matar. Kämpar. Behåller lucka ända in i mål

Efteråt är jag en urvriden trasa. Småfryser, mår konstigt och saknar hjärnfunktion (värre än vanligt alltså).

Idag har jag utmanat mina gränser. I morgon blir det soffan.

Aktuellt

Löpanalys på Fotkultur!

Naprapat Björn har pratat så mycket om Fotkultur i Malmö, att jag tillslut blev frestad att testa! För även om teorin är känd, är det ju svårt att löpanalysera sig själv. Och man lyssnar ju mer på andra…2013-04-17 11.10.59
Fotkultur ligger på Davidshalls torg i Malmö.

Fotkultur är en barfotaskobutik som kombinerar själva skoförsäljningen med löpcoachning mot ett naturligare löpsteg. Och det var själva löpcoachningen jag blev sugen på. För även om jag coachar andra så ser jag ju aldrig mig själv. Även om jag kan teorin vet jag ju inte hur jag faktiskt springer i praktiken. Men att jag fått ont i vaden tyder väl på att någonting inte är som det ska…

IMG_1093
Roger är sjukgymnast är den som ska hjälpa mig med löpsteget

Vi börjar med att filma min vanliga löpning, både i långsamt och lite snabbare tempo. Jag får titta på hela sekvensen från fotisättning till fotavveckling.

Första checkpoint är var foten landar i förhållande till höften. Jag VET att den ska landa rakt under men såklart gör den inte det. Jag har den fortfarande lite för långt fram.


Ajaj, luft under foten och utan raka linjer…

Checkpoint två. Fotisättningen. Framfoten går i först på båda benen men sen skiljer sig fötterna åt minsann. När vikten kommer i lägger jag ner vänster häl, medan höger häl aldrig tar mark. Det betyder att höger vad ALDRIG får vila. Gissa vilken vad jag har ont i???

Vi ser även att bakre benet behöver komma närmare kroppen och inte flaxa bakom som en svans.

Check point tre. Hållningen. Det ska finnas en rak linje mellan fot, höft och öra. Vid den första filmningen är jag lite mer som en PACMAN light. Benet lite för långt fram, huvudet lite för långt fram.

Jag får en uppsättning övningar att traggla därhemma. Jag ska studsa på fötterna med fokus att hela foten ska i, även hälen ska ner och “kyssa” underlaget. Jag ska även springa på stället med fokus att dra upp hälen mot rumpan. Och slutligen använda min nya motorik i praktiken, korta, korta sekvenser löpning. 2 gånger dagligen i 2 veckor. Utöver detta – LÖPFÖRBUD!

Han frågar om jag är beredd att skippa löpningen i två veckor för att drilla hjärnan rätt. Det går nämligen fortare att lära sig då. Gör man övningar rätt i 10 minuter och sen springer två timmar fel säger det sig själv att kroppen inte tar in det nya.

Jag är beredd. Jag ska lära mig. En gång för alla!
IMG_10943
Efter genomförd analys och övningar. Hälen är i. Fortfarande lite långt fram i foten. Bakre benet har kommit längre fram. Ganska godkänt…

Summa summarum ett givande besök. Nu blir det spännande att se hur jag lyckas få alla sakerna på plats, så jag inte behöver skämmas på uppföljningen.

Aktuellt

New York, Boston och allt det där

I går kl 16.46 fick jag beskedet att jag fått startplats i New York Marathon redan 2013. Fanns inte på världskartan att de skulle lyckas rota fram fler platser, så jag hade liksom strukit det ur kalendern.

GOPR0010

Men när jag fick pappren och började bläddra blev jag såklart sugen. Började drömma. Jag känner mig inte färdig med New York. Jag har ett marathon som aldrig sprangs, och av de restauranger och kaffeställen jag ville besöka hann jag inte ens hälften.  Av yogan blev det inget av. Jag hann tamejtusan inte ens se Frihetsgudinnan. Så trots omöjligheten rent ekonomiskt började jag fantisera…

Ett par timmar senare smäller två bomber. Vid målgången på Boston marathon. Bland glada, lättade och trötta löpare. Bland människor från hela världen som på något vis enats i en enda stor gemensam löparfest. Sjukt är bara förnamnet.

Vågar man ens springa marathon i New York? Plötsligt känns stupen i Kullaberg ganska ofarliga. Vilken galen värld!

Aktuellt

Vinnaren!

Vinnaren är dragen.  Den lyckliga tjej som ska få sprida färgprakt i löpspåret är…

EMMA VUCKOVIC från Lessebo

Grattis Emma. Jackan kommer på posten!