Aktuellt

Jag hoppar över själva mittpartiet i min provlöpning. Varvet runt och igenom Pildammsparken. Det är min bakgård och de vägar jag trampar varje vecka. Jag skulle nog kunna hitta runt sovandes, men väljer att inte testa. Men det är platt och fint. Nog det enda ni behöver känna till.  Förutom att ni passerar mitt hus strax innan 27-kilometersmarkeringen, och det är just där dagens provlöpning tar sin början!

Tidpunkten för dagens provlöpning sammanfaller rätt väl med vad klockan kommer att vara när vi passerar nästa vecka. Jag kan alltså anta att mängden söndagsflanerande människor kommer vara ungefär densamma. Utöver publiken som faktiskt tagit sig ut för att heja.

Banan passerar gamla IP, Triangelns station och uteserveringarna längs Triangeln och Friisgatan. Tyvärr är det ingen som sitter ute så här års. Cruisar vidare mot Rörsjöparken via en viadukt och cashar in ett par höjdmillimeter. Det har blivit dags för en out and back till Värnhemstorget, 1 km i vardera riktning, och en chans att möta lite löpare.

Tillbaka från den lilla utsvävningen har turen kommit till city. För den som sprungit Midnattsloppet är vägen bekant över Gustav Adolfs torg och vidare över gatstenarna i riktning mot Stortorget. Jag vet att jag kommer svära i mungipan över gatstenarna men som tur var är eländet över på mindre än en kilometer!

Vi tar oss genom Gamla Väster och ut på Slottsgatan. Det har blivit dags för dagens andra avkrok. Vi svänger av Slottsgatan för en tur där vi springer yttervarv i Slottsparken hela vägen till Biblioteket för en u-turn tillbaka exakt samma väg. Kan tänka mig att det vid 33 sprungna känns frestande att krypa under avspärrningsbandet och fortsätta raktfram på Slottsgatan istället. Men sånt gör vi förstås inte. Vi löpare älskar ju kilometer och rundan i parken är faktiskt rätt mycket motorväg. Skönt och lättsprunget.

Nu är det bara Västra Hamnen kvar av kakan. För dig som inte varit i Malmö förr är det nu du ska få skåda Turning Torso på nära håll. Men kanske också får möjlighet att uppleva autentisk skånsk motvind!  Får vi samma vind som under min provlöpning kommer det ta STOPP vid kilometer 40. Men det hoppas vi såklart inte.

Efter ha slagits mot vinden en stund rundar vi hörnet till Espresso Houses uteservering. Här kommer avundsjukan vara ett faktum, på de glassiga människor som sitter ute i höstsolen och sippar på en kaffe. Till skillnad från oss andra vars ben börjat ömma och längtan blivit övermäktig efter själva åsynen av en målportal.

Men. Alla marathon har ett slut och när målportalen skymtar en bit ner på Ribban är det bara knyta näven i fickan och ta sig fram. Snart är mållinjen korsad och medaljen bärgad.

6 dagar til start! Det ska bli grymt det här!

För hundra år sedan uppfann jag kategorin ”Piggelina provspringer”. För att dela en sneakpeak av en bana och förbereda den som ville bli förberedd. Jag provsprang Lundaloppets nya bana 2015 och sen blev det typ inte mer…
Men med Malmö Marathon nära förestående blev jag sugen på att smygtesta banan. Så klart i små munsbitar, där den första tuggan togs här om dagen. Så för er som är nyfikna: Här kommer det andra inlägget i kategorin Piggelina Provspringer.  Malmö Marathon – första halvan.

Jag tar mig till starten som ligger i början av Ribban. Föreställer mig stämningen mitt bland 2000 andra peppade löpare, räknar ner lite tyst i huvudet och sätter iväg. Vägen framför mig är lång och rak och perfekt asfalterad. Det blir inte bättre!

Banan startar med en loop Ribban/Limhamnsvägen/Ribban för att skrapa ihop några kilometer innan vi ger oss vidare mot Ön och Sibbarp. Ligger det som vanligt lite motvind längs Ribban kommer vi alltså få njuta av den två gånger redan från start. Men utsikten över havet får kompensera för det.

Under min provspringning skippar jag loopen och tutar vidare direkt. Limhamnsvägen tillbaka är annars ett supersvagt motlut men medvinden kommer väga upp det med besked. No need to worry. Men som sagt, jag skippar den idag.

Efter andra gången på Ribban snirklar banan vidare genom bostadskvarter, i ett par kilometer innan vi gör en avstickare till Ön. Från Ön är utsikten magisk över Öresundsbron, och en och annan kommer nog tänka tanken att ”DÄR har jag sprungit”. Och kanske komma ihåg Broloppet 2025 inklusive bajamajaköerna, kön till målgång och det omöjliga uppdraget att få tag på sin väska…

Vi har nu sprungit 12-13 kilometer och det är dags att ta sista biten bort till Sibbarp där vi får vända tillbaka mot stan och civilisationen.

Jag springer en vardag kväll och möts av den mest fantastiska solnedgång. Den missar vi såklart klockan 11 på förmiddagen, men förhoppningsvis kan havet ge oss fina vyer ändå. Har vi tur finns det några övervintrade campinggäster som kan heja oss fram i Sibbarp. I övrigt tänker jag att den här delen är den mest folktomma delen av banan. Och dessutom möts vi av den första backen! Låt oss kalla det BERG i Malmö-mått. Kanske typ 2 höjdmeter.

Någonstans efter kilometer 19 passerar vi Sandra Mastios pizzarestaurang och beroende på vilken doft som sprider sig därifrån, är det här det första tillfället där man kanske förleds i frestelse att hoppa av….

Lyckas vi motstå pizzan är vi snart framme på Limhamnsvägen igen och en lång raksträcka som vi delvis redan sprungit. Det har blivit dags att lämna kusten och ta sig in till stan. Men först ska vi passera viadukten under Limhamnsvägen. En backe som alltid är oväntat jobbig, och kanske extra jobbig med 22 kilometer i benen. Köpenhamnsvägen väntar. Rakt fram länge. Förhoppningsvis med vinden i ryggen. När vi når Pildammsparken har jag NÄRA hem. Och närmre ska det bli….

Idag kliver jag av vid doften av kaffe, men det går ju såklart inte på loppet. Fortsättning följer..