Bläddra i kategori

Aktuellt

Aktuellt Resor

Buenos Aires – sammanfattningen

När löparbloggaren blir förkyld förvandlas löparbloggen till reseblogg. Här kommer en sammanfattning av vår resa till Argentina.

När man bara har 10 dagar på sig krävs det planering för att maximera dagarna, speciellt som restiden är lång – ca 22 timmar från dörr till dörr. Vi bestämde oss tidigt att vi ville ha både storstad och naturupplevelser och blandade upp huvudstaden Buenos Aires med en 4 dagars utflykt till norra Argentina. Valet att resa norrut gjordes med tanke på vädret. I landet bak-å-fram är det varmare i norr än söder, och maj betyder höst på väg mot vinter…

Vår utflykt har jag redan skrivit om här. Det här inlägget kommer handla om Buenos Aires. En jättestor stad som vi inte ens hunnit med en bråkdel av…

En viktig del i alla våra resor är mat och kaffe. Det är alltså där allt börjar, på en kaffebar. Vi kommer att ha avverkat ett par stycken under resan, och vi hittar vår favorit i The Shelter. Här finns både finkaffe, underbara croissanter och avokadomackor. Precis som hemma, New York, eller var som helst. Med undantaget att havremjölken inte nått stan.

Dottern bor nära Reserva Ecologica Costanera Sur, som är en stor park där jag har tänkt ta mina löparrundor. Problemet är att hitta dit utan hjälp av mobiltelefonen. Jag har förvisso skaffat ett kontantkort för att komma billigt undan med surfen, men enligt dottern är det inte att rekommendera att plocka upp sin mobil och se vilsen ut. Pga rånrisk. Därför ägnar vi första eftermiddagen åt att lära mig hitta vägen till parken utantill. Så att jag ska kunna springa dit när hon går i skolan nästa dag. Jag ägnar även en stund på kvällen att plugga kartan. Safety first.

Och på tal om säkerhet. Det känns sådär säkert att gå omkring med stora buntar sedlar men det är så det funkar här. Cash is king och vi snackar mycket cash. Den vanligaste valören är på 1000 pesos, ca 10 kronor. Och din hyra betalar du kontant…..

MATEN

Eftersom vi har ett stort matintresse är det med spänd förväntan vi sätter tänderna i den argentinska matkulturen. Som visar sig vara lite…. tråkig..
Det är mycket bröd och ost. Mycket okryddad quinoa och väldigt lite grönsaker. Och såklart grillat kött. Men alltså salt, det verkar inte ha nått den här delen av världen.

Jag har hört mycket om det fantastiska argentinska köttet och har bestämt mig att jag måste prova trots att jag mestadels äter vegetariskt. I saluhallen (väl värd ett besök) i San Telmo hittar vi en liten restaurang med grymt kött och en gigantisk tallrik grillade grönsaker. I kontrast till all brödmat som jag börjat tröttna på känns detta som höjden av lyx.

Den bästa maten hittar vi dock på de restauranger vi googlat upp hemifrån: Osaka med en fantastiskt asiatisk meny, och Chui där vi frossar loss bland vegetariska smårätter. Kostnadsmässigt ligger just dessa i paritet med Sverigepriser, med undantag av vinet. Äter man empanadas på stan kommer man dock billagare undan.

GUIDADE TURER

Jag älskar att gå med guide. Orkar liksom inte ta reda på fakta själv och dör tråkdöden av att läsa på skyltar. Därför har vi bokat upp tre (engelskspråkiga!) tourer för ca 100 kronor styck. Vi börjar med en tvåtimmars tur i La Boca, stans färggladaste kvarter, men också en lite fattigare del av stan med mer sociala problem. Och inte att förglömma Boca Juniors hemmaarena La Bombonera. Här får vi veta allt om invandringen från Europa och om hur italienarna satt sin prägel på både mat (sa jag bröd med ost….?) och kroppsspråk. Vi får lära oss om tangon som ursprungligen var en dans för män, Argentinas historia, och om varför fotbollsarenan har en väldigt speciell form. Riktigt spännande från början till slut.

Vi går också en tur för att se på street art och fascineras av de många målningar som helt lagligt pryder stan.

Och såklart åker man inte från Buenos Aires utan att bevittna Kyrkogården i Recoleta. Det rika folkets kyrkogård. Där störst Mausoleum vinner. Kyrkogården är snarast att likna vid en stad i sig. Det är gator med hus och i husen ligger kistorna som du kan se om du kikar in. Vill du ligga här när du är färdig med jordelivet finns Mausoleum till salu på Argentinas Hemnet. Ett par miljoner kan du behöva lägga. En crazy och lite spooky upplevelse.

LÖPNINGEN

Jag hade inga stora förväntningar på löpmöjligheterna. I en stor stad är jag glad om jag slipper allt för många rödljus, och jag undviker helst fel områden. Jag har sett ut parken jag beskrev ovan men det ska visa sig lite lurigt att komma till. Vid minsta regn stängs parken och jag fick roa mig UTANFÖR parken alla gånger utom den sista. Det finns en fin gångpromenad längs parken som sträcker sig ca 2 km enkel väg. Första gångerna roar jag mig med att springa fram och tillbaka där. När jag blir lite mer varm ikläderna vågar jag mig på små utsvävningar och springer längs kanalen i Puerto Madero som går genom det nya fancy affärsområdet i närheten.

Sista dagen är parken öppen och jag får äntligen nöjet att upptäcka den. Runt om är den 7-8 kilometer och jag lyckas få ihop ett långpass genom att ta två varv plus dit och hem. Det är mjukt underlag, soluppgång, och efter ett par kilometer havet vid min sida. Trots att Buenos Aires ligger vid havet är detta första gången jag faktiskt ser det. Det blir en fantastisk runda som jag verkligen rekommenderar. Toalett finns vid ingångarna samt ute längs banan. Det får jag veta i efterhand. Efter att ha uppsökt en buske till tänderna rädd att bli arresterad av argentinsk polis. Man vet aldrig hur lagarna för kissnödiga löpare är i andra länder och jag är nervös när jag hukar mig ner. Men alltså min spanska räckte inte till att översätta toalettskylten..

ÖVRIGT ATT SE

Sista dagen får dottern guida oss. Vi får se Obelisken som är stadens symbol. Som Eifeltornet i Paris eller Frihetsgudinnan i New York. Monumentet restes för att fira 400-årsdagen av stadens grundande 1936. Vi besöker också den omtalade bokhandeln El Ataneo i en gammal teater. Det är den coolaste bokhandel jag besökt och jag blir sugen på att shoppa loss bland böckerna även fast jag inte hade förstått ett dugg.

Inser att vi hunnit bara en yttepyttedel av utbudet men är nöjda ändå. Och mest nöjda med den extra bonusen att få tillbringa 10 dagar med sin sedan länge utflugna dotter. Det mysigaste av av allt!

Aktuellt

Stockholm – recap

Jag är tillbaka i Skåne efter tre intensiva dagar i Stockholm. Som spenderats allra mest i konferensrum, en del på takterass, men faktiskt hela tre gånger i löparskor…

Första dagen tillåter ingen löpning, men jag briljerar i mitt första kast på Boulen där jag placerar mitt klot typ PÅ lillen. Trots den magnifika och lite chockartade öppningen ska jag sluta kvällen i det förlorande laget. Nybörjarturen räckte helt enkelt inte hela vägen…

Dag 2 startar redan klockan 05:20 då väckarklockan säger LÖPDAGS. Ska jag hinna få in löpturerna i ett späckat schema får jag liksom inte slöa till det. För första gången på miljoner Stockholmsbesök är det ljust den här tiden på dygnet, och jag får äntligen prova den runda på Djurgården som jag blivit rekommenderad från olika håll. Avslutar rundan i Humlegården för en snabbsondering av terrängen. Till kvällen är det kollegan som ska coachas till löpning precis här. Och i valet mellan klockan 06:00 eller EFTER AW:n så har hon valt det senare…

Med ett glas bubbel i blodet är det dags för intervallerna som går föredömligt rakt fram trots den ovanliga sportdrycken. Omringade av picknickande människor avverkar hon sitt torsdagspass och bockar av ännu ett steg från NOLL till BROLOPPET 2025.

Dag 3 startar samma tid som dagen innan. Jag känner en vag känsla i halsen men tänker att det är inbillning eller möjligen pollen. Ignorerar men väljer att ta det riktigt lugnt. Det är min standardrunda Söder Mälarstrand – Västerbron – Norr Mälarstrand som ska avverkas. Den som spökar för mig och som vid två tillfällen mätt fel distans. Ska jag äntligen få veta hur lång den är?

Det får jag. Idag samarbetar tekniken och klockan visar dryga 10 km när jag kommer tillbaka.

 

Avverkar några konferensrum  och takterasser till innan det är dags för hemfärd. Klockan 15:21 bänkar jag mig på tåget och blir förkyld.

Glad ändå att jag inte shoppade loss på en startplats till Göteborgsvarvet. Det hade inte funkat.

Och fastän jag är sur som attan över förkylningen är Fredrik mest glad. För nu har jag kunnat måla husvägg hela dagen utan att slösa tid på löpning. Vete tusan om det inte var han som planterade ett förkylningsvirus i min Stockholms-kaffe,,,

Aktuellt

Krockande kvällsaktiviteter

Jag ska till Stockholm i veckan och kvällsutbudet briljerar:

Runner’s store har marathonkväll med Saucony, Mustafa Mohamed och John och Manne från Spring snyggt-podden. Inklusive löpning förståss:

Och på torsdag är det Run for Pride.

Det hade kunnat bli ett löparkalas extra allt, men jag har såklart aktiviteter bokade båda kvällarna. Boule på onsdag och AW på torsdag. Så himla typiskt.

Varför kör man inte med morgonboule och BW (Before Work) istället? Jag ska nog lägga fram det som förslag. Oklart om någon nappar dock…

Så länge får jag roa mig på egen hand. Och som omväxling kommer jag få se ett ljust Stockholm på mina morgonrundor. Det kommer bli grymt det med!

Aktuellt

Roadtrip Argentina

När vi ändå tagit oss över halva världen ville vi se mer än storstad. Och i planerandet av roadtrip skulle det visa sig att vi uppfostrat värsta bästa reseledaren. Medan vi stressat runt över jobb och vardag hade hon satt ihop hela resplanen, och skickat över den i en pdf så fancy att den var omöjlig att tacka nej till. Även om vi bad om att få ändra till ett ”riktigt” flygbolag för inrikesflighten och inte den som var mest anpassad till en studentplånbok….

Efter två dagar i storstan är det dags att packa väskan. Destination: San Salvador de Jujuy. På grund av årstiden går resan norrut. För att få värme istället för kallt. I Argentina är det höst så här års och ju mer söder ut desto kallare. Som hemma fast helt tvärtom.

I Jujuy är det mulet och kallt när vi landar. Vi tar en fika och står i en evighetslång kö för att plocka ut pengar. I Argentina är cash kungen och pga crazy inflation är det ingen liten hög vi plockar ut. 5000 kronor ska täcka utflykten, vilket motsvarar ca 500 000 pesos. Där största sedeln är av valören 1000 (= 10 kronor). Ni får själv tänka ut hur stor plånbok man behöver för den luntan…

När vi har pengarna i vår ägo ger vi oss vidare mot solen. Uppåt that is. Vårt första hotell i Tilcara ligger på 2400 hm och jag förbereder mig för huvudvärk. Har ingen större erfarenhet av höjder men fick huvudvärk big time sist det begav sig. Och så sägs det att luften ska kännas tunn och att det kan kännas som man inte får syre. Nyfiken och lite rädd för känslan.

TILCARA

Tilcara är en söt liten by där vi ska tillbringa våra första dagar, som bas för ett par olika utflykter. Amanda har valt ett mysigt boende med en liten spaavdelning och en restaurang som verkar bra. Det ska visa sig att det bara är löpare som bor här. Tydligen pågår ett tredagars etapplopp i området och varje frukost och middag ska vi mötas av förväntansfulla, trötta, och ibland haltande löpare. Känslan av FOMO infinner sig samtidigt som jag undrar hur det ens går till att springa på den här höjden. Jag får mjölksyra i den minimala backen upp till entrén. Hjärtklappning. Det ska ta två dagar innan jag ens vågar försöka springa…

Första dagen ägnas åt att utforska byn och dess kulinariska utbud. Får en quinoarisotto för en hel armé, där ”grillade grönsaker” snarare borde beskrivas ”med inslag av morotstrimlor”. En ganska tråkig, osmakande och grötaktig kreation som ska visa sig vara något av en nationalrätt här uppe. Och ett stående inslag på alla menyer. Jag jublar inte…

Det lokal kaffestället förvånar desto mer. En riktigt bra cappuccino i en lokal i europeisk anda. Som hade kunnat finnas var som helst i världen men ligger just här, mitt i tjottahejti. Det är här vi för första gången kommer i kontakt med argentinska fikavanor. Där en banankaka betyder TVÅ ordentliga skivor, och en tårtbit motsvarar en fjärdedels tårta. Man får inte vara hungrig när man går och fikar. Inte torr i munnen heller, då det inte alltid är så värst saftigt på kakfronten.

VANDRING TILL VATTENFALL

Dag två är en vandring inplanerad. Med start vid torget i byn finns en 8,5 kilometer lång vandring till vad som kallas Djävulens hals – Garganta del diablo. Väl framme kan man betala en lite slant för ett par kilometer extra vandring till ett vattenfall. Något som ska visa sig väl värt!

Vandringen börjar uppåt och tre ej höjdacklimatiserade varelser flåsar i kapp under de första stegen. Benen stumnar men jag förvånas över att pulsen inte går upp. Vilopulsen är dock ökad med 15 slag. Jag älskar att utforska vad som händer med mig. Och lite senare ska vi testa ännu högre höjder!

Det är omöjligt att inte älska omgivningarna här. Vi är som tre pluttar bland de stora berg som reser sig höga runt om oss. Kaktusarna står sig ståtliga vid vår sida, och hela vägen upp på de berg som omger oss. Längs vägen finns coca-blad att köpa, för att motverka höjdsjuka, men även lite godare saker som nygrillad tortilla med ost.

Första biten är lättvandrad på bred grusstig, men när vi passerat betalstationen för de sista kilometrarna utmanas vi lite mer. Vi hoppar fram och tillbaka över floden på mer eller mindre blöta stenar, för att till sist nå vattenfallet. Vi får en isande dusch på köpet där vi poserar intill fallet för dagens finaste bild.

En riktigt fin vandring som varmt kan rekommenderas för den som har vägarna förbi. Hittar en fräsch sallad till lunch som jag pimpar med det enda spanska (argentinska) ord jag hittills lärt mig: palta (avokado). På köpet ett liveband med mysig planflöjtsmusik i något för hög volym!

Men dagen är inte slut än och vi hinner med en utflykt till Pucara som ligger 15 minuters bilresa bort. Pucara är resterna av en boplats som fanns innan Inkafolket tog över den i slutet av 1400-talet. Här ser vi husen och kyrkan, allt byggt i sten med dörrar av kaktusträ. Solen steker när vi försöker ta till oss historien via bleknade skyltar. En guide hade kunnat tillföra lite till, bara som ett tips från coachen för den som fixar spanskan! Men ändå, sjukt spännande!

CERRO DE LOS 14 COLORES

Bergen som omger oss finns i olika färger och form. Det finns ett ställe där berget har 14 olika färger i en cool zickzack-mönstrad form. Det blir utflykten dag 3. Fast först ska vi testa löpning på hög höjd.

Det är jag och dottern som ger oss ut så fort solen gått upp. Vi har hittat en väg som går horisontellt längs med Rio Grande för att inte utmana oss för mycket. Sista biten till hotellet går dock brant uppför och det är med den vetskapen vi ger oss iväg. Lite nervösa över utfallet

Allt känns normalt. Jag är förvånad över att tillvänjningen gått så fort. Tills jag inser att jag springer på min normala känsla, men inte i min normala fart! Den känsla jag normalt har i 5:30-fart motsvarar nu en fart på 6:10. Spännande!

Högst puls får vi dock av lösspringande hundar och ännu värre, en förrymd häst i galen galopp! För när det väl kommer till den branta uppförsbacken ökar pulsen knappt. Trots att det inte ens är styrfart på benen. Ett fenomen jag måste googla!

Tillbaka till utflykten. Vi har bokat en guidad tur från Humahuaca. För att vår hyrbil inte har någon motor att skryta med och för att det känns tryggare med fyrhjulsdrift och en van chaufför när vi ska ta oss upp på slingrande grusväg till 4400 meters höjd.

Vid 3000 höjdmeter börjar både Fredrik och Amanda klaga på huvudvärk och tunn luft. Jag är livrädd för känslan att inte få luft, men märker inget alls. Får vara rädd för rullgruset i svängarna i stället. Det är liksom brant om vi glider över kanten….

Höjdmetrarna tickar på men känner fortfarande inget.

Högst uppe får vi 45 minuters paus att begrunda bergen. Det finns en 500 meter lång promenad för att komma närmare kanten, men vägen dit består av brant nerför och därmed lika brant uppför på vägen tillbaka. Tänk om man liksom inte orkar!?!

Efter en photoshoot i färgpaletten är det dags att testa formen. Jag förväntar mig maxpuls och startar klockan för min hundrameterspromenad. Att flasha på Strava sen.

Stegen går sakta och jag flåsar som en blåsbälg. Mjölksyran är monumental i mina ben. Kämpar för att inte stanna. Försöker rejsa ikapp med några av de där löparna som finns även här. De som avverkat sina tre etapper och borde vara lite slitna vid det här laget. Men jag kommer inte ifatt. När jag når toppen stoppar jag klockan och förväntar mig jättepuls, med tanke på känslan av ångvält bakom mitt bröstben. Den visar 103….

Efter avslutad topptur är det dags att bege sig av till vår nya hemvist Purmamarca. Det är här jag ska smaka den kulinariska rätten Lasagne-utan-pasta-fast-med-10 kilo-ost. Bilden nedan visar resterna när jag har ätit ”lagom” mängd av osten…

SALINAS GRANDES

Vi har omgrupperat till Purmamarca för att ha närmare till sista dagens utflykt, saltslätten Salinas Grandes. Här är hela marken vit och jag kommer på mig själv att tänka att det är is. Liksom undra om det ska hålla…  Men det gör det såklart. Både för promenad men även för den photoshoot som ska erbjudas oss för 15 kronor/person. Vi balanserar på sugrör, springer från dinosaurier och sitter i varandras händer. En galet rolig grej och mitt roligaste instagraminlägg so far…

Vårt äventyr är därmed över. Nu återstår bara en lunch på vägen tillbaka till flygplatsen. Samt ett stressmoment över en obemannad biluthyrning och därmed ingen möjlighet att lämna tillbaka bilen. Men allt löser sig till slut och vi vänder åter till staden för ytterligare ett par dagars storstadsliv!