Aktuellt

Det har varit ont om speed under galoscherna på sistone. Utlandsresa, förkylning och ordentliga långpannor har liksom kommit emellan. Men idag var det dags…

Jag har sparat massor av spännande fartupplägg på instagram och ändå väljer jag det högst standardmässiga 3 x 10 minuter. För att jag inte orkar programmera klockan…

Vet inte hur mycket fart jag ska kunna uppbringa då nämnda klocka säger att min träningsberedskap är dålig och tycker att jag ska vila. Men nu passar det bättre i min logistik att vila i morgon. Om klockan ursäktar!

Fram och tillbaka på Ribban. I ömsom med- och ömsom motvind. Glad efter. Och trött. Faktiskt tröttare än efter långpass. Men när jobbet är gjort känns det alltid som helg. Och som omväxling är det ju faktiskt det.

Happy nationaldag i morgon till er alla! Riktiga löpare springer säkert då. Ni kan kalla mig fejk, för jag ska vila mig i form. Man kan inte trotsa klockan hur många dagar som helst…

Det här är ingen rejs report för jag sprang inte. Jo det gjorde jag, i Birennstock med mobilen i högsta hugg. Jag hade tänkt heja men glömt att kolla var starten gick….

Sist jag sprang Vårruset var 2022. Då var starten längs Baltiska vägen. Så det är dit jag beger mig med andan i halsen och dottern i släptåg. Jag löpvilar mig i form efter Peterssonmaran i lördags och hon väntar ut en förkylning. Vi tror  att vi inte ska springa men det är precis det vi snart ska komma att göra. För att hinna till starten som inte alls är där vi tror utan på Tallriken.

Det rör sig alltså inte om några större avstånd men ett par minuter fel och starten kommer att ha gått. Därför springer vi. I olämpliga skor.  Och kommer fram lagom till TIO-NIO-ÅTTA…

Ett mindre gäng ger sig av i raketfart. Sen kommer kollegor och tjejgäng med siktet inställt på picknick. Dottern fattar inte varför folk joggar över startlinjen, men alltså, på Vårruset går det till på det viset. I alla fall tre led bak.

Vi känner Pildammsparken bättre än våra egna bakfickor, ändå blir det en utmaning, t o m för orienteraren, att optimera dagens hejarinsats.

Och efter rushen till starten tar vi oss promenerande runt resten. Man ska inte överdriva på sin löplediga dag…

Kul i alla fall med folkfest och lopp. Fick lite mersmak. Undrar vad jag ska anmäla mig till. Tips mottages tacksamt!

Halva Sverige sprang Stockholm marathon idag men varför göra som alla andra? Med 700 meter till starten kändes ju Peterssonmaran som ett oemotståndligt alternativ.

Peterssonmaran är inget lopp i egentlig mening. Ingen tidtagning, inga farthållare och ingen bestämd distans. Man gör lite som man vill. Börjar och slutar där det passar och löser resten med buss. Förra året skippade jag extralooparna och körde 32 km direkt till Skanör. Idag hade jag planer på hela maran, men 25 grader kunde ju tänkas sätta käppar i hjul…

Men värme gör ju sällan det. Jag älskar värme och måste varit någon slags ökenkamel i ett tidigare liv. Maskinen funkar liksom.

Vägen till Höllviken är typ spikrak. Hur långt som helst. Helt perfekt förutsättning för den som vill snacka bort ett par mil. Snacket är ganska konstant men sällskapet växlar.  Emellanåt hamnar jag själv och när jag tröttnat på mina egna tankar får jag snällt  lägga på ett kål för att komma ifatt någon att prata med.

Vid vätskedepån i Höllviken är det party. Hög musik, öl och salta pinnar. Stannar till och skakar loss benen innan det är dags för sista biten. Den som kan vara 8 km, 11 km eller 17 km. Det är dags att bestämma sig…

Bestämmer mig för minst 11 och ger mig ut på första loopen längs kanalen i Ljunghusen. Kilometrarna tickar fort när vi anhandlar spännande saker som hur mycket hemmaboende heltidsjobbens 21-åriga barn ska betala hem. Jag ser nya löparskor för min inre syn. Och rosa shorts…

Framme i Skanör är det dags för nytt beslut. Gå i mål eller ta den sista loopen mot Falsterbo och tillbaka. Jag fortsätter. Om alla andra springer marathon idag kan väl jag också. Men nu börjar det kännas.

Sista 2-3 är det motvind och även fast den förmodligen är knappt mätbar så tar den emot. Nu vill jag höra måltuta och hög musik.

Ner mot Skanörs hamn, förbi uteserveringar med lördagsfirande människor tuffar jag vidare för att äntligen nås av jubel och tuta!

42 kilometer gjorda. En fantastisk dag med härliga människor. Men som traditionen bjuder är det nu som själva utmaningen börjar..,

Förra året körde bussen förbi mig utan att stanna. I år stannade bussen, men tåget jag skulle vidare med var inställt och i kön till ersättningsbussen öppnade sig himlen.

Så här sitter jag genomblöt och ihjälfrusen på en överdrivet luftkonditionerad buss till Hässleholm. Och undrar vilken spännande hemresa jag ska få nästa år då Peterssonmaran firar 5 år!

Idag tappade jag min ringtånagel. Med nagellack och allt. Tack för den här tiden!

Idag fick jag en annorlunda fråga på messenger. Som gör mig förhoppningsfull… Svaret var S

Några frågor på det?